Fallen Alpha Males

[SvaMp_]

Något jag började tänka på häromdan, fallna alphahanar man stött på, män som vart där uppe, men tillslut föll.
Vad är det för traits dom hade, eller saknade som gjorde att världen tillslut bröt dem.

Jobbade som väktare på bank nattid för ett antal år sen, fanns två vakter där, en rätt bitter typ och en rätt cool kille, lugn men trött på något vis. Tyckte alltid det var något med honom, hade hade ett lugn och en pondus trotts att han aldrig sa något, han såg ut att ha tränat. Han gjorde dock inte mycket ljud ifrån sig, och knarrade lite trött på rösten när han pratade.
Visade sig att han tidigare jobbat som dörrvakt i 6år, men han var less på det, han berättade att han då levde mycket på sin styrka när det blev handgemäng. Nu jobbade han som väktare, han hade läst en IT-utbildning på tre år, men inte fått jobb efteråt, nått typ tekniker liknande, berättade att dem itne var intresserade av sånt heller. Nu arbetade han natt, och han avslutade lite uppgivet med att man kanske skulle vara glad om man hade ett jobb...
han höll sig alltid lugn, gjorde sin sak, men nånstans hade han tappat livsgnistan, man såg på honom att han en gång måste vart en riktig ledare.

En annan kollega. Killen var tidigare topspelare i handboll, man såg på honom att han egentligen var född till en ledare, lång, vältränad, såg bra ut. Nu jobbade han som utvecklare, han berättade en gång att han läst att folk med mörk röst hade högre lön, bara sådär. En annan gång på aw berättade han att han var lite bitter på sin lön, att den aldrig utvecklats. Han brukade träna, frågade mig om min träning, frågade om mina tävlingar, när jag sa att jag tog det lugn ett tag frågade han rätt nyfiket om jag tappat drivet.
Senare i gymmet berättade han att han hade en knäskada han eg inte rehabat ordentligt, han hade liksom inte drivet berättade han.
När jag såg honom första gången trodde jag han skulle vara chef eller liknande, men nånstans var han rätt lågmäld, gjorde sin grej, åkte hem. Tror han en gång i tiden måste vart top of the world, handbollsspelare på elitnivå, lång, vätränad, såg bra ut. Idag var han en halvt trött utvecklare på bank.

Jag vet inte om det var fel karriärval, eller nånstans någon osäkerhet, eller vad det kan vara, men nånstans såg man att de inte var i sin sanna natur. Det är dem två jag kan tänka mig där världen lite knäckt dem.

[Willson]

Love what you do and do what you love.

[Ragnarök]

Moderna samhället är inte precis skräddarsytt för människans behov eller utvecklande av potential..

[Schlinus]

Moderna samhället är inte precis skräddarsytt för människans behov eller utvecklande av potential..

Tycker det känns som om var sak måste ha sin plats och sin tid. Ingen tid för kreativitet eller oförberedd förändring

[SvaMp_]

Det som är intressant att observera, det jag gärna hör reflektioner om är just att det krävs mer än alfagener för att klara sig i dagens samhälle, även vissa födda till det knäcks, likadant som random låg testo geek också kan bli vd.
Vad är det man behöver mer än högt naturligt testo,
har ni sett liknande observationer, vad är den gemensamma nämnaren?

[Bruno]

Tonårsalfor brukar det sällan bli nåt av, imo. Flesta jag känner som var "coola" på den tiden och rökte braj och sket i lektionerna är ju numera tvättäkta white trash losers.

Själv var jag jävligt populär som knatte, hade enormt självförtroende i lågstadiet, kände betydligt fler folk än andra, hade en flickvän (gav pre selektion) samtidigt som mina klasskamrater var ljusår ifrån nån, så folk såg upp till mig. Och så var jag riktigt duktig i idrott och i skolan.

Sen gick det nåt år och verkligheten (och jantelagen) kom ikapp. Utan att dra hela jävla livshistorian, så kan man väl säga att jag gick från att vara den mest självsäkra individen med absolut högst status på skolan till den med absolut lägst och började anamma ett tvättäkta beta mindset.
Synnerhet var det äldre grabbar som uppenbarligen såg mig som ett hot. Blev tuffa skoldagar därefter, gick så långt som till rättegång mot en invandrarkille en gång.
Inte så att det gav mig någon fördel heller av att blivit övermatad med den här naiva åskådningen om att det handlar om att vara duktig på att snacka känslor med brudar och vara en vek beta.

Nåväl. Först på senare år som jag svalt det röda pillret hittat mitt riktiga och sanna jag igen...

Tror det i huvudsak handlar om att killar fortfarande lever i en "blå piller" värld där allting kommer lösa sig bara man gör det där som samhället har sagt åt en att göra.
Men det är en annan värld än tidigare och det är svårare att bibehålla sin maskulinitet och ha ett alfamindset idag (särskilt här i Norden) då det pågår ett krig mot alla former av maskulinitet.


Och ja, oneitis är synnerligen djävulens påfund. Tänker på den där Tenga här på forumet. Han verkade vara en cool snubbe och ganska alfa i sitt mindset men hade nog fortfarande mycket kvar att jobba med då hans sista post blev ett inlägg om hur han nu minsann fått sitt första förhållande och hittat "den där" och skulle lämna "det här" för att gå in i ett 6h distansförhållande. Haha.

[SvaMp_]

Det intressanta är hur allting är som musklerna, något som byggs upp och förtvinar om det inte hålls ihop, en sociala färdigheter, ens självförtroende ens förmåga att tänka.

[Nalirot]

Känner igen mig i tankemönstret, skriker ego lång väg imo. Man känner sig på topp och feedar sönder egot, vilket förr eller senare kommer leda till att du ramlar långt ner som fan för att du byggt ett sånt enormt ego runt vad du nu var bra på. Därför det är jäääävligt viktigt att tänka på hålla koll på sina tankar så man inte tar sig vatten över huvudet, gjort det så många ggr och man krashar rätt hårt, dock måste jag säga att man njuter lite mer när man väl är "där", men everything has an end..