Känna samhörighet?

[Mössan]

Jag var ute å gick idag efter jobbet. Bara för att få lite distans och rensa tankarna. Skönt som fan. Men under tiden kom jag på att jag inte känner någon samhörighet. Jag identifierar mig inte med någon speciell grupp människor.

Någon som förstår vad jag menar? Känner igen sig? Har en lösning på problemet? Vilka identifierar ni er med idag?

[Carragher]

Fattar inte riktigt frågan, menar du typ som när man på högstadiet hängde med fotbollskillar/skejtare/datanördarna?

[alpha dawg]

Träningspersoner och personer som har intresse för att skaffa tjejer. Sen känner jag galet bra samhörighet med tjejer.

[Mössan]

Carragher: Både ja och nej. Inte så stereotyp. Men känns som att jag saknar "plats". Typ i en grupp eller i ett större sammanhang.

T ex så identifierar sig många som "italienare", "iranier", "afghaner" etcetc. Det placerar dom i ett större sammanhang. En gemenskap.

[villemannen]

Mössan. Jag förstår precis vad du menar. Men det kan vara något väldigt positivt också. Om du inte är typiskt stereotyp ger det dig frihet att skrida över gränserna så att säga. Mindre risk att du alltid hamnar med samma typ av människor.

Jag känner inte heller att jag kan identifiera mig helt med en viss typ av människor. Men jag kan identifiera mig tillräckligt med många olika typer av människor, så löst det hela genom att ha olika sociala cirklar för att stilla mina olika behov.

[Mössan]

Men som man brukar säga: "Är man vän med alla - är man inte vän med någon".

För att känna samhörighet med några måste man ta avstånd från andra.

[Mössan]

Känns som att vi har ett så individualliserat samhälle. "Du ska klara dig själv", "Vara oberoende", "Ensam är starkast" etcetc.

[Insecureboy]

Det du syftar på är social identifikation. Du vill veta din plats i gruppen. Har du något kompisgäng som du brukar umgås flitigt med? Några nära kompisar etc.

[Insecureboy]

Men som man brukar säga: "Är man vän med alla - är man inte vän med någon".

För att känna samhörighet med några måste man ta avstånd från andra.

Inte riktigt, du kan ha flera olika umgängeskretsar bara det att din sociala identitet behöver inte vara samma i varje grupp. Du kan vara ledare i en grupp och följeslagare i en annan. Däremot om du är ledare till naturen samt trivs i den rollen och är följeslagare i en grupp, blir det som att du sätter på en mask eftersom du upplever att det inte är ditt "rätta" jag och du tar därmed avstånd från den gruppen för att prioritera ditt "rätta" jag i den andra gruppen. I den gruppen som du är ledare i kommer du att vara mer bekväm och avslappnad i. Du kommer därför känna större samhörighet till den gruppen då du är ditt rätta jag i den.

[Insecureboy]

Känns som att vi har ett så individualliserat samhälle. "Du ska klara dig själv", "Vara oberoende", "Ensam är starkast" etcetc.

Korrekt antagande, I Sverige är det mer mind yo own bussiness som gäller. Sköt dig själv och skit i andra. Det är ett socialt skript som det svenska samhället har byggt upp och skapat, du behöver dock inte följa det skriptet om du inte vill

[Mössan]

Inte riktigt, du kan ha flera olika umgängeskretsar bara det att din sociala identitet behöver inte vara samma i varje grupp. Du kan vara ledare i en grupp och följeslagare i en annan. Däremot om du är ledare till naturen samt trivs i den rollen och är följeslagare i en grupp, blir det som att du sätter på en mask eftersom du upplever att det inte är ditt "rätta" jag och du tar därmed avstånd från den gruppen för att prioritera ditt "rätta" jag i den andra gruppen. I den gruppen som du är ledare i kommer du att vara mer bekväm och avslappnad i. Du kommer därför känna större samhörighet till den gruppen då du är ditt rätta jag i den.

Nu pratar du om samspel och roller inom en viss grupp. Tycker inte att det har med tillhörighet att göra.

[Ragnarök]

Har själv grubblat på denna frågan sedan 16 års-åldern. Sanningen tror jag ligger i att om man är civiliserad (se texterna valle postade på c-r författade av en rysk professor ang high/low primativeness) dvs. low primativeness så är det inte nödvändigt att känna stark samhörighet med en grupp el dyl. Däremot kan det bringa mycket lycka fortfarande om man nu känner att man vill ha det.

Jag försöker ha en väldigt relaxed syn på det hela. Dvs inte tänka på det för mycket och inte bry sig. Bara släppa det. Jag testade under typ 2 år att starkt känna samhörighet med en olika "grupper". Jag gillade det inte. Däremot har jag just nu aktivt valt att identifera mig som olika saker på individnivå, vilket för min del ersätter det grupptillhörighetsbehovet. Främst tillämpar jag dock ett mindset som går ut på "surrender", vilket betyder att jag bara släpper sådant jag inte kan kontrollera och låter livet ha sin gång utan att jag ska ha onödigt lidande över det.