Varför ljuger jag ibland?

[Nicki]

Senaste veckan har jag kommit på mig ibland med att ljuga. Jag började fundera på varför det blev så och vad detta säger om mig som person.

Jag brukar överdriva och försköna en hel del när jag berättar annekdoter för klasskamrater/vänner men har aldrig tänkt något vidare om detta eftersom det ju är en sanning med modifikation.

Men egentligen är det ju fruktansvärt lame och jag kom fram till att det ju måste vara jag som vill försöka impomera och skryta om mig själv.

Det har ibland gått till rena lögner där jag berättat att saker hände som i själva verket inte har hänt bara för att försköna bilden av mig själv som den typ av person jag önskar att jag var. Så måste det väl vara?

Vad tror ni ligger bakom en lögn och vad tror ni lögnarens syfte med lögnen egentligen är?

Efter att jag tänkte på dessa två lögner i veckan har jag öppnat ögonen för att jag uppenbarligen är en ganska lögnaktig person och har äcklats enormt över detta. Jag antar att det är en bra sal att jag kommit till denna insikt men att jag nu bara kan lägga detta bakom mig och förlåta för att kunna gå vidare.

Fyfan vad pinsamt detta är. Jag skäms för mig själv alltså, detta är ju trots allt ett anonymt forum.

Frågeställningen till tråden är väl vad ni tror ligger bakom lögner och om ni sjölva gör detta ibland eller har gjort och i såfall varför?

[Schlinus]

Senaste veckan har jag kommit på mig ibland med att ljuga. Jag började fundera på varför det blev så och vad detta säger om mig som person.

Jag brukar överdriva och försköna en hel del när jag berättar annekdoter för klasskamrater/vänner men har aldrig tänkt något vidare om detta eftersom det ju är en sanning med modifikation.

Men egentligen är det ju fruktansvärt lame och jag kom fram till att det ju måste vara jag som vill försöka impomera och skryta om mig själv.

Det har ibland gått till rena lögner där jag berättat att saker hände som i själva verket inte har hänt bara för att försköna bilden av mig själv som den typ av person jag önskar att jag var. Så måste det väl vara?

Vad tror ni ligger bakom en lögn och vad tror ni lögnarens syfte med lögnen egentligen är?

Efter att jag tänkte på dessa två lögner i veckan har jag öppnat ögonen för att jag uppenbarligen är en ganska lögnaktig person och har äcklats enormt över detta. Jag antar att det är en bra sal att jag kommit till denna insikt men att jag nu bara kan lägga detta bakom mig och förlåta för att kunna gå vidare.

Fyfan vad pinsamt detta är. Jag skäms för mig själv alltså, detta är ju trots allt ett anonymt forum.

Frågeställningen till tråden är väl vad ni tror ligger bakom lögner och om ni sjölva gör detta ibland eller har gjort och i såfall varför?

Hjärnan har lärt sig att det är enklaste vägen ut att ljuga

[Nicki]

Men det är ju inte så att jag ljugit som utvög angående något jobbigt. Det Har varit jag som själv börjat berätta om något som aldrig har hänt. Ofta saker som framtäller mig som cool och populär.

Nu är det inte så att jag ljuger jätte ofta men minst 1-2 gånger i veckan har jag dragit totala lögner.

Ex: Jag skulle söka jobb under lovet men gjorde aldrig det. När en kompis i skolan frågade hur det gick så ljög jag och berättade att det gick bra. Berättade till och med hur samtalet med personalchefen utspelade sig..

Jag ska sluta upp med det NU,

[Ragnarök]

Har en polare som är likadan och min amatörpsykologiska analys är att han har dålig självkänsla. Han är fruktansvärt socialt intelligent etc. Men hans problem är att han förskönar och ljuger för att framstå i bättre dager/för att få saker att låta häftigare än det var. En fråga om självkänsla. De saknar förmågan att bekräfta sig själva typ, att inte behöva bekräftelse från andra för att känna sig värdig som människa.

Men bara att erkänna det för sig själv är nog väldigt bra, bara där har du det viktigaste steget. Att kunna granska sig själv utifrån är typ den viktigate egenskapen människor har och i stort sett det som skiljer oss från djuren vad det gäller kännedom om "jaget". Tro mig, har försökt "hjälpa" min vän många ggr då det alltid bara slår tillbaka mot honom själv med folk som kännt honom mer än en vecka börjar inse att han är en mytoman.

Bestäm dig för att sluta ljuga. Skriv som livsprincip, som du svär att leva efter, att du ska leva med integritet och ärlighet.

[Tenga]

Menar du här på forumet eller i verkligheten, eller både och?

Personligen är jag också lite som dig, dock bara IRL, kan försköna stories, men det handlar ju inte om att man ljuger, utan om att man vill dra en bra story / ett bra skämt helt enkelt. Ser inget konstigt i det, dom flesta gör nog det.

Sen ibland kan jag mytta sönder på fyllan, det grundar sig i det jag skrev ovan, men det amplifias ganska så hårt på alkoholen. Dels ligger det även någonstans i bakhuvudet ngt material säkert, men som sagt gillar att dra stories och det är riktigt kul att skämta. Att skapa något speciellt med tjejen snarare än att bara köra vanliga tugget. Som igår tex "myttade" jag om att jag gick ett hemligt astronautprogram för en tjej jag träffade ute när hon frågade vad jag höll på med, hon fattar ju såklart att jag ljuger, det som är hela grejen, det blir en skön vibb liksom.

[kinkykong]

Personligen ljuger jag allt som oftast för att bevisa en poäng i en argumentation, sen förskönar man ju sköna historier ibland för effekt! Men jag tror inte att det är hälsosamt i längden att hitta på saker helt ur tomma luften, tycker dessutom att man brukar märka ganska snabbt vilka personer som gör det!

[TheD]

Inte läst några andra svar, men dålig självkänsla är mitt tips. Du känner liksom inte att du räcker till som du är utan måste försköna verkligheten för att du ska bli bra nog. Så har det varit för mig och det är rätt skönt när man inser det och kan jobba bort det.

[Tenga]

Personligen ljuger jag allt som oftast för att bevisa en poäng i en argumentation, sen förskönar man ju sköna historier ibland för effekt! Men jag tror inte att det är hälsosamt i längden att hitta på saker helt ur tomma luften, tycker dessutom att man brukar märka ganska snabbt vilka personer som gör det!

Haha känner igen det där, var helt extremt sådär under högstadiet, folk vågade inte diskutera med mig för jag körde alltid totalt över dom med tekniker som ovan, spela på folks okunskap, ljuga, modifiera argumentet samt härskartekniker. Men det är som sagt fulspel så något jag lagt av med idag, men kunskapen sitter allt kvar någonstans där i bakhuvudet hehe.

[Nicki]

Tenga och kinkykong; haha, exakt så gör jag alltid. Märker jag att personen jag debatterar mot är dåligt allmänbildad så kastar jag in totalt påhittad info med sådan tveklöshet och iskallt att ingen någonsin synar mig, alltså lyckas jag övertyga alla om min syn på saker... Men det är egentligen också ganska vidrigt beteende då man ju inte vill diskutera för att upptäcka nya synvinklar eller så utan endast för behovet att ha rätt och även på så sätt "hävda" mig.

Jag har ganska bra självkänsla allmänt men jag antar att jag hela tiden vill vara captain fantastic men saknar disciplin och energi att ta mig dit och börjar därför hitta på saker för att kunna skapa en bild av mig själv som den jag vill vara inför andra.

Men jaja, jag har väl kommit fram till varför jag ljuger och kommer fan aldrig hitta på eller tweaka på sanningen igen, inte ens någon eufemism av något.

Och nej, jag ljuger aldrig här, om nu inte just för att prove my point som jag också ska lägga ner. Forumet är ju anonymt så jag skiter fullständigt i hur mitt account uppfattas här, inget ego kopplat till ett anonymt nätkonto liksom.