Äkta vänner vs falska vänner?

[Entreprenören]

Tjena!

Jag hintade om det i en annan tråd, men nu är det dags att jag tar tjuren vid
hornen på riktigt och bestämmer mig en gång för alla. Man blir ju som dem man
umgås med och även om man inte behöver härma bara för det så känner jag att
en del av min "umgängeskrets" inte är på samma spår, väg som jag själv är på.

Viktigare är att jag har börjat notera mer och mer att vissa av mina s.k. "vänner"
bara tycks vilja spela datorspel med mig om de inte har någonting bättre för sig.

Vid festtillfällen så är det alltid jag som måste komma dit instigandes som om jag
inkräktar. Det är sällan det går att skriva på fejjan "kan jag komma nu" utan då
skriver snubben, "jag hör av mig" och självfallet som gissar; han hör aldrig av sig.

Handlingar säger ju mer än ord och som jag uppfattar det hela just nu så
verkar vissa av mina polare inte riktigt vilja umgås med mig. Vi delar inte alla
intressen, speciellt inte i musik. Jag röker inte, jag snusar inte, jag röker ej
weed medan de gör detta (weeden är dock mer sällsynt än regelbunden).

Så, vi är ju rätt olika på det sättet. Jag har oxå ett mkt långsiktigt mål där jag
ska tjäna minst 2 miljoner kronor på ca 2-3 år så jag kan betala av farsans &
morsans banlån å även brorsans skumma skuld till CSN under gymnasietiden.

Detta känner jag är det minsta jag kan göra när de adopterade mig från
Lettland 1992 och jag fick en chans att leva ett bra liv istället för att bli
invarderad av ryssarna. Sedan vill jag helt enkelt bara leva chill, vara en
slags entreprenör och hjälpa andra med det jag är bra på. Jag har fått
sjuuukt mkt inspiration, motivation å lärdom av Eben Pagan (jag ser han
som min mentor även fast han inte ens vet vem jag är el. att jag finns).

Å andra sidan angående vängrejjen; kanske äré jag som är en wussy som
känner att jag måste hela tiden få bekräftelse av polarna? Samtidigt så har
jag festpolare som jag alltid umgås med på helgerna, som gärna bjuder in
mig till å på fester, undrar vart jag är om jag inte är där osv. Vissa verkar
bry sig om mig som person å mitt liv medan andra bara tar mig som "reserv".

Äré nån som varit el. är i dylik situation som känner igen sig å har lösningar? En
uppenbar är ju självfallet att bara kapa kontakten vilket jag gjort. Eller ja, jag
har ju dem på fejjan, men jag går inte in i mumble där de brukar sitta å löka.

Dessutom bor majoriteten av dessa "vänner" i andra orter än jag. En bor där
jag bor och det är han som jag uppfattar behandlar mig som en "reserv". Han
tkr dessutom att mina festpolare som ligger mkt är "idioter" (i wonder why?).

Ajja, vad är era erfarenheter å förslag? Troligen äré det en radikal livsförändring
i val av "vänner" å "livsstil" som gäller för mig om jag vill uppnå mina årsmål???

thx in advance! / AplAy.

[illdan]

Kan kort säga såhär... Jag är datornörd, men har i hela mitt liv ändå lyckats leva det "coola" livet och festa på helger osv med mina barndomsvänner m.m

Så jag har tonvis med datornörds polare som jag bara lanar med/spelar dator spel med... Och sen när det är midsommar/nyår, halloween, eller andra stora events så vill de tydligen festa som alla andra och hör då av sig till mig och typ "vad ska du gö" "ska vi umgås osv"... Men dom har inte varit intresserade de senaste 10åren..Inte i ungdommen..

Och om man säger så här... Dom är ju inte "duktiga" på att festa, de är värsta nerdsen osv... Ska jag då ta med dom med mina "coola" kompisar, som festar varje helg och socialiserar sig och håller på med annat än data? Det vore lika logiskt som jag skulle ta med min fotbolls-spelarkompis till ett Lan och tro att han passar in där.


Om du lärt känna dessa killar genom datorspel och oftast spelat dataspel med dom, så tycker jag inte att du ska kräva av dom att de helt plötsligt ska höra av sig till dig hela tiden... Antagligen har du inte lika mycket värde att erbjuda i dessa situationer som du har i dataspels världen.


Jag tycker inte du ska ta illa upp att dom behandlar dig så, utan jag tycker du ska gilla läget, och fortsätta improve:a dig själv tills du blir såpass skön/cool/gör festen mycket bättre, då kommer de bjuda med dig mer...


Försök förstå det från deras sida istället för att dömma dom... För om du ändå tycker att de har dig som "reserv" kompis så kommer la inte dom bry sig så mycket om du är sur på dom och inte vill va vän längre?.. Ett smartare drag är att inte tycka synd om dig själv, så händer det att du "får" va med ibland ?...

Jag försöker alltid utgå från att jag själv är problemet, för jag kan ändra på mig själv, men jag kan inte ändra på andra.

[Entreprenören]

Kan kort säga såhär... Jag är datornörd, men har i hela mitt liv ändå lyckats leva det "coola" livet och festa på helger osv med mina barndomsvänner m.m

Så jag har tonvis med datornörds polare som jag bara lanar med/spelar dator spel med... Och sen när det är midsommar/nyår, halloween, eller andra stora events så vill de tydligen festa som alla andra och hör då av sig till mig och typ "vad ska du gö" "ska vi umgås osv"... Men dom har inte varit intresserade de senaste 10åren..Inte i ungdommen..

Och om man säger så här... Dom är ju inte "duktiga" på att festa, de är värsta nerdsen osv... Ska jag då ta med dom med mina "coola" kompisar, som festar varje helg och socialiserar sig och håller på med annat än data? Det vore lika logiskt som jag skulle ta med min fotbolls-spelarkompis till ett Lan och tro att han passar in där.


Om du lärt känna dessa killar genom datorspel och oftast spelat dataspel med dom, så tycker jag inte att du ska kräva av dom att de helt plötsligt ska höra av sig till dig hela tiden... Antagligen har du inte lika mycket värde att erbjuda i dessa situationer som du har i dataspels världen.


Jag tycker inte du ska ta illa upp att dom behandlar dig så, utan jag tycker du ska gilla läget, och fortsätta improve:a dig själv tills du blir såpass skön/cool/gör festen mycket bättre, då kommer de bjuda med dig mer...


Försök förstå det från deras sida istället för att dömma dom... För om du ändå tycker att de har dig som "reserv" kompis så kommer la inte dom bry sig så mycket om du är sur på dom och inte vill va vän längre?.. Ett smartare drag är att inte tycka synd om dig själv, så händer det att du "får" va med ibland ?...

Jag försöker alltid utgå från att jag själv är problemet, för jag kan ändra på mig själv, men jag kan inte ändra på andra.

Tack som fan för svaret. Du har helt rätt i att det är jag som måste förändras
och inte dem. Samtidigt så vet jag oxå att jag är väldigt annorlunda från dem
på många sätt å de är mer mainstream, dock inte "nördar" i den bemärkelse
som snubben i South Park-avsnittet "Make Love Not WarCraft" som är fet å
äcklig. Utan dessa är mer average nördar som festar i sin lilla umgängeskrets
å ligger då å då. De är inte social awkward som mer stereotypiske nörden är.

Andra skillnader är att jag pallar INTE att titta på sport, utan jag utför det
hellre, jag lyssnar inte på deras musik som de lyssnar. Jag kan inget om bilar,
snus, cigarr, marijuana, "bra filmer att se" som de kan. Jag är väl mer "udda" el.
kanske "retard" (utan någon självömkan antydd) jämfört med dem. Jag har en
annan polare som jag ser som min bästis som skiter fullständigt i om jag inte
har samma intressen som honom eller inte. Jag tror fanimig vissa är mer PK än
andra medan jag är extremt icke-PK. Slutligen så finns det oxå en annan sak...

Det sista är att när jag väl, oundvikligen, kommer att bli mer "framgångsrik" å
"rikare" med det jag sysslar med så finns det en risk att vissa plötsligt vill bli min
"vän", ja du vet, det klassiska att när du är rik/känd så fårú flera falska vänner.

Ska jag bara ta det då som en belöning från dem? "Jaha, AplAy, nu när du är rik
å framgångsrik så vill vi gärna bjuda dig på fester så vi kan känna speciella". Jag
kmr inte heller vilja flasha att jag är rik/känd utan bara vara rik å leva "normalt".

Nu kom jag på ett tankeexperiment; om mina föräldrar dör i morrn å jag blir
vräkt så vet jag EXAKT vem som kommer att välkomna mig i deras lägenhet å
vem som inte kommer att göra det. Å det är vad jag definierar som äkta vän.

(Detta är dock ingen ursäkt att jag inte ska ändra mig; det är bara komplicerat).

[Tenga]

Well, som jag ser det. Det finns olika typer utav vänner. Vissa mer permanenta än andra. Vissa träffar man bara i festsammanhang tex. Vissa träffar man när man tar droger. Vissa i skolan. Vissa på jobbet.

Och sen vissa som man vill umgås med privat. En ganska bra tumregel är att inte umgås med folk som bara tar energi och aldrig ger något tillbaks. Har själv alltid switchat som fan i mitt umgänge, aldrig gillat att hålla mig till ett gäng eller dyl utan alltid vart vän med folk från alla olika ställen.

Men vänner kommer o går, kvar blir dom man inser är ens riktiga vänner. Tex har jag nu börjat glida ifårn min vän sen typ 8 års ålder, jävligt tråkigt men det har varit påväg länge. Han o jag är helt olika människor, han skjuter på alla problem och vägrar ta tag i livet. Vi kommer alltid vara vänner, men inte så nära som vi en gång var, iaf inte som det ser ut nu. Han behöver utvecklas mer för att jag ska orka med honom, pallar itne alltid ringa honom osv, även om vi har kul när vi ses så orkar jag bara inte med honom. Ord biter inte heller, vill bara slå sönder honom då som sagt inget biter på honom. Men han ska flytta hemifrån ganska snart och då tror jag hans livskarriär börjar på riktigt. Medan man bor hemma så utvecklas man jävligt trögt i vuxen ålder.

Summa summarum: Umgås med dom du känner för. Om någon tar dig för givet eller liknande, sätt gränser, visa att du existerar, det är jävligt viktigt att säga nej ifall du ä en sån person som har svårt för det. Var inte rädd för att börja glida ifrån gamla vänner, det kan vara lurigt att man tänker tillbaks på allt man gjort osv, men tiden har sin gång, ni utvecklas och blir olika människor, du kan itne hänga med samma folk hela livet, även om man gärna vill inbilla sig det. Hämmar någon din utveckling/välmående, så eliminera denna ur din bekantskapskrets.

[Ballin]

Well, som jag ser det. Det finns olika typer utav vänner. Vissa mer permanenta än andra. Vissa träffar man bara i festsammanhang tex. Vissa träffar man när man tar droger. Vissa i skolan. Vissa på jobbet.

(Denna gav hopp)

Har alltid hängt med mitt barndomsgäng fram tills nått år sen, var tvungen att tvinga mig (ensam) in i sociala situationer och leta nya polare. Drog till och med ut och rökte holk med en randomneger för jag va så ensam och depp ett tag.
En gammal polare frågade mig om vi skulle gymma nån dag och jag haka på där, bara genom han har jag brett ut mina bekanta stort och de är fortfarande i utveckling.

Kan inte säga att någon är nära än och klart de är något man saknar, (men man vet att man ställer upp för varandra, materiallistiskt tex)alla kunde ju varandra in och ut i mitt förra gäng. Dom jag hänger är mer ytliga, kan inte snacka om fucked up skit bara för att utan de är "konstigt" och de blir bara garv åt de. Så jag tror att man egentligen inte ska leta efter en soulmate polare/flickvän utan de är nått som klickar direkt och man märker de.

Tror jag har blivit skadad och söker nån slags genuin närhet, trodde inte för 2 år sen att jag skulle hamna på ett forum och tillomed göra inlägg, såg tom ner på själva grejen

[illdan]

Tack som fan för svaret. Du har helt rätt i att det är jag som måste förändras
och inte dem. Samtidigt så vet jag oxå att jag är väldigt annorlunda från dem
på många sätt å de är mer mainstream, dock inte "nördar" i den bemärkelse
som snubben i South Park-avsnittet "Make Love Not WarCraft" som är fet å
äcklig. Utan dessa är mer average nördar som festar i sin lilla umgängeskrets
å ligger då å då. De är inte social awkward som mer stereotypiske nörden är.

Andra skillnader är att jag pallar INTE att titta på sport, utan jag utför det
hellre, jag lyssnar inte på deras musik som de lyssnar. Jag kan inget om bilar,
snus, cigarr, marijuana, "bra filmer att se" som de kan. Jag är väl mer "udda" el.
kanske "retard" (utan någon självömkan antydd) jämfört med dem. Jag har en
annan polare som jag ser som min bästis som skiter fullständigt i om jag inte
har samma intressen som honom eller inte. Jag tror fanimig vissa är mer PK än
andra medan jag är extremt icke-PK. Slutligen så finns det oxå en annan sak...

Det sista är att när jag väl, oundvikligen, kommer att bli mer "framgångsrik" å
"rikare" med det jag sysslar med så finns det en risk att vissa plötsligt vill bli min
"vän", ja du vet, det klassiska att när du är rik/känd så fårú flera falska vänner.

Ska jag bara ta det då som en belöning från dem? "Jaha, AplAy, nu när du är rik
å framgångsrik så vill vi gärna bjuda dig på fester så vi kan känna speciella". Jag
kmr inte heller vilja flasha att jag är rik/känd utan bara vara rik å leva "normalt".

Nu kom jag på ett tankeexperiment; om mina föräldrar dör i morrn å jag blir
vräkt så vet jag EXAKT vem som kommer att välkomna mig i deras lägenhet å
vem som inte kommer att göra det. Å det är vad jag definierar som äkta vän.

(Detta är dock ingen ursäkt att jag inte ska ändra mig; det är bara komplicerat).

Tro mig... Om du tror att folk kommer bli as snäll och värsta polarna till dig för du helt plötsligt har pengar har du fel.. INte så det funkar, inte i svensk kultur...

Coola killar kommer inte hänga med en "tönt" bara för han vunnit 5 miljoner på lotto... Det låter nästan som du att du önskar att du blir rik så du kan visa dom att "hahaha nu önskar ni att ni var mer snälla mot mig"

Men lixom, förvänta dig inte att de ska behandla dig om en i gänget, om du, som du beskriver skiljer dig jätte mycket från dom...

Se det så här.. Det dom har erbjuda dig är att du vill hänga me dom på fester osv?
Vad har du att ha erbjuda dom? Vilket värde ger du dom? Varför ska dom VILJA ha med dig?
Dom har ingen skyldighet att umgås med dig, eller hur?

Det är samma sak som med en tjej... Du kanske vill vad med henne för att hon är snygg och du vill ligga med henne... Vad har du att erbjuda henne?

Generellt här i världen investerar folk inte i andra människor såvida de själva inte får ut något av det. Även om detta ofta sker på ett omedvetet plan.


T.ex så varför ska socialt skillade killar, dra med en blyg kille ut som kanske inte säger så mycket roligare saker, eller som inte tillför energi i gruppen?


Allt detta kanske låter väldigt "harsh" men det är väl ändå så det funkar.

[Entreprenören]

Tro mig... Om du tror att folk kommer bli as snäll och värsta polarna till dig för du helt plötsligt har pengar har du fel.. INte så det funkar, inte i svensk kultur...

Coola killar kommer inte hänga med en "tönt" bara för han vunnit 5 miljoner på lotto... Det låter nästan som du att du önskar att du blir rik så du kan visa dom att "hahaha nu önskar ni att ni var mer snälla mot mig"

Men lixom, förvänta dig inte att de ska behandla dig om en i gänget, om du, som du beskriver skiljer dig jätte mycket från dom...

Se det så här.. Det dom har erbjuda dig är att du vill hänga me dom på fester osv?
Vad har du att ha erbjuda dom? Vilket värde ger du dom? Varför ska dom VILJA ha med dig?
Dom har ingen skyldighet att umgås med dig, eller hur?

Det är samma sak som med en tjej... Du kanske vill vad med henne för att hon är snygg och du vill ligga med henne... Vad har du att erbjuda henne?

Generellt här i världen investerar folk inte i andra människor såvida de själva inte får ut något av det. Även om detta ofta sker på ett omedvetet plan.


T.ex så varför ska socialt skillade killar, dra med en blyg kille ut som kanske inte säger så mycket roligare saker, eller som inte tillför energi i gruppen?


Allt detta kanske låter väldigt "harsh" men det är väl ändå så det funkar.

Jag förstår. Livet är "harsh", jag börjar vänja mig så "hård kritik" uppskattar jag
bara! Jag tycker att jag har haft väldigt "tur" i mitt liv trots att jag framstår
vad många skulle definiera som "udda"/"annorlunda" eller som jag säger när jag
ser någon i rullstol, "retard". Jag blev till exempelvis aldrig utstött eller mobbad
när jag gick i skolan (från 1:an till sista året på gymnasiet) och jag hade polare
jag var med när jag var yngre. Vi spela dataspel, vi spela fotboll å annat skit.

Dock efter gymnasiet när folk börja gå sina egna vägar och jag själv hoppa på
en universitetsutbildning omgående och fick lära mig att bo själv, det var då livet
kom som en käftsmäll på posten. Jag är mer intellektuell och gillar sånt men jag
har oxå fått lära mig den hårda vägen att jag framstår för mkt som "knowitall"
så jag har slutat att försöka framstå som jag är (intellektuell) å anstränger mig
för att spela "dum". I form av "värde" jag har ett erbjuda så är det tydligen inte
något mkt eftersom handlingar säger mer än ord. De är inte heller intresserade i
tjejer på samma sätt som jag, dvs., att vilja "ragga" på dem. De tror inte ens på
sånt å tkr det e trams. Till och med en snubbe som läst 3 år psykologi tycker de
e "bs". Komiskt nog så har jag connectat bäst med folk som haft intressen som
mig, dvs., "pickup", och nu "Internet marketing". Jag har en polare som bor i US
som introducera mig för IM ca 3 år sen. Men han är rätt så upptagen just nu!

Möjligen kanske det oxå delvis är så (nu låter det som självömkan och är ej
menat så) att min asperger gör att jag helt enkelt inte kan relatera till andra på
samma sätt som majoriteten kan. Jag är en "neurologisk avvikelse" medan
majoriteten är ett "neurologisk genomsnitt" och därmed kan relatera med varann.

Det är nog jag som är nere i en tillfällig svacka pga soss-skit å att kunna starta
eget osv. Jag blir attentionwhoring som en kvinna å vill ha mänsklig kontakt då
för att hantera stressen ist för att försöka lösa allt på egen hand och blir jag
nog så här. Det går över, men samtidigt oxå intressant att lära sig. Btw så tkr
jag ordet "cool" slängs runt rätt mkt som "värde" gör; vad uppfattar du som en
"cool" kille? SItter det i utstrålning? hur/vad han säger? Kroppsspråk? Alltihop?

[illdan]

Jag förstår. Livet är "harsh", jag börjar vänja mig så "hård kritik" uppskattar jag
bara! Jag tycker att jag har haft väldigt "tur" i mitt liv trots att jag framstår
vad många skulle definiera som "udda"/"annorlunda" eller som jag säger när jag
ser någon i rullstol, "retard". Jag blev till exempelvis aldrig utstött eller mobbad
när jag gick i skolan (från 1:an till sista året på gymnasiet) och jag hade polare
jag var med när jag var yngre. Vi spela dataspel, vi spela fotboll å annat skit.

Dock efter gymnasiet när folk börja gå sina egna vägar och jag själv hoppa på
en universitetsutbildning omgående och fick lära mig att bo själv, det var då livet
kom som en käftsmäll på posten. Jag är mer intellektuell och gillar sånt men jag
har oxå fått lära mig den hårda vägen att jag framstår för mkt som "knowitall"
så jag har slutat att försöka framstå som jag är (intellektuell) å anstränger mig
för att spela "dum". I form av "värde" jag har ett erbjuda så är det tydligen inte
något mkt eftersom handlingar säger mer än ord. De är inte heller intresserade i
tjejer på samma sätt som jag, dvs., att vilja "ragga" på dem. De tror inte ens på
sånt å tkr det e trams. Till och med en snubbe som läst 3 år psykologi tycker de
e "bs". Komiskt nog så har jag connectat bäst med folk som haft intressen som
mig, dvs., "pickup", och nu "Internet marketing". Jag har en polare som bor i US
som introducera mig för IM ca 3 år sen. Men han är rätt så upptagen just nu!

Möjligen kanske det oxå delvis är så (nu låter det som självömkan och är ej
menat så) att min asperger gör att jag helt enkelt inte kan relatera till andra på
samma sätt som majoriteten kan. Jag är en "neurologisk avvikelse" medan
majoriteten är ett "neurologisk genomsnitt" och därmed kan relatera med varann.

Det är nog jag som är nere i en tillfällig svacka pga soss-skit å att kunna starta
eget osv. Jag blir attentionwhoring som en kvinna å vill ha mänsklig kontakt då
för att hantera stressen ist för att försöka lösa allt på egen hand och blir jag
nog så här. Det går över, men samtidigt oxå intressant att lära sig. Btw så tkr
jag ordet "cool" slängs runt rätt mkt som "värde" gör; vad uppfattar du som en
"cool" kille? SItter det i utstrålning? hur/vad han säger? Kroppsspråk? Alltihop?

Jag använder det mest för att beskriva personer som är "populära".....Coolaste snubben är han som sätter tränden som alla följer... Han som alltid säger vad han tycker utan att oroa sig för vad andra skall tycka om han....
Du kan inte va cool om du försöker va cool... För då bryr du dig om va alla andra tycker och försöker imponera på dom

[Nicki]

Håller med Illdan i lösningen på problemet, att det är väldigt mycket du själv som oftast är problemet. Kan säga detta för jag själv ofta blir för butthurt när polare inte behandlar mig 100% rätt men börjar analysera mig själv i dom lägena.

Behandlar han/hon ALLA andra på samma sätt som dig? Om inte så är det ju du som beter dig fel i hens närhet.

Jag fokuserar på att inte låta andras beteende påverka mitt eget humör och tankar och bara köra på och då få det bemötande jag vill ha av mina vänner. Jag kan inte komma till en förfest tex i kass state och bli gnällig när folket där då bemöter mig dåligt.. Jag måste ju bidra till festen med energi och taggande, precis som Illdan skrev. Gör jag detta löser det sig alltid och allt är frid och fröjd.

[Entreprenören]

Håller med Illdan i lösningen på problemet, att det är väldigt mycket du själv som oftast är problemet. Kan säga detta för jag själv ofta blir för butthurt när polare inte behandlar mig 100% rätt men börjar analysera mig själv i dom lägena.

Behandlar han/hon ALLA andra på samma sätt som dig? Om inte så är det ju du som beter dig fel i hens närhet.

Jag fokuserar på att inte låta andras beteende påverka mitt eget humör och tankar och bara köra på och då få det bemötande jag vill ha av mina vänner. Jag kan inte komma till en förfest tex i kass state och bli gnällig när folket där då bemöter mig dåligt.. Jag måste ju bidra till festen med energi och taggande, precis som Illdan skrev. Gör jag detta löser det sig alltid och allt är frid och fröjd.

Tjena. Tack för din input mannen. Du har helt rätt att man ska komma med
rätt energi till förfester osv. De festpolare jag är med på helgerna (troligen
ikv med) upplever oxå just det att jag tillför energi till festen. Och jag kan
säga att jag aldrig får samma bemötande hos de andra. Jag märker inte bara
detta i deras handskak utan oxå röstläge å rent allmänt. De andra kan helt
enkelt inte vara lika glada att jag kmr. Så kanske de inte riktigt känner att de
vill vara vänner med mig på samma sätt. Det som irriterar mig är denna slags
fega falskhet än att bara vara radikalt ärlig med mig. Möjligen kanske de ej
vågar el. så upplever de att de kan få ut gibbandet med mig när de känner
för det. Jag vill ju dock mer än bara gibba med dem ibland (haha jag låter
som en jävla tjej som vill ha ett förhållande när killen inte vill det) och därför
tycker jag det känns retard att de kan gärna gibba men inte vilja festa me
mig. Nu har jag ej haft kontakt med dem på några dagar (tog bort Mumble)
och det känns okej. Jag har väl inte samma värderingar å mål här i livet som
dem så jag får helt enkelt acceptera hur de då väljer att behandla mig. Jag
har själv förut varit en riktig egoist och jag har arbetat mkt på att fixa det.

Ett fett stycke men jag uppskattar verkligen all "harsh" å ärliga kritik. Jag
älskar brutal ärlighet för i längden hjälper det mig (och troligen andra) att
utvecklas till nästa nivå istället för att stanna kvar i en "förlögnad värld".

[Nicki]

Dude, du verkar hänga med ett gäng sköna dudes som du trivs med och som uppenbarligen har rätt inställning och livsstil. Du är själv frustrerad över din gamla vänner och troligen är dom jävligt obekväma med att du fortfarande kontaktar dom eftersom ingen trivs med folk dom känner har ambitioner och drivet dom själva saknar

Ju längre du kommer ju mer kommer dom förakta dig. Detta är klassiska orsaker till att barndomsvänner bryter upp när dom är mellan 15-25 år gamla. Man blir olika personer och att ni inte längre passar ihop längre är bara ett sunt tecken på att du utvecklas och inte trampar vatten.