Så "tillverkar" du optimism (från David D)

[Entreprenören]

Tjena! Här sitter jag och översätter lite så jag kan supa lagomt med gott samvete under denna Valborgsafton!(?).

Igår lyssnade jag på två ytterligare avsnitt ur Eben Pagans (aka David DeAngelo) "30 Seeds of Success", när jag var ute och gick med en hund vilket alltid stimulerar mig extra mycket mentalt, där han pratade om att "tillverka" optimism.

Han berättade om två djurplågande experiment (ett som jag hatar då det involverar hundar) som hade gett viktiga insikter om mänskligt (djur)beteende.

Det första experimentet var en hundvalp som var instängd i en bur med fyra väggar så valpen kunde inte hoppa ur den. Valpen fick elstötar och försökte desperat ta sig ur men kunde ej. Tillslut gav valpen upp och tog emot stötarna.

Sedan placerades denna valp som hade gett upp med en ny valp i en bur som hade fyra väggar varav en vägg kunde valparna lätt hoppa över om de ville ut ur buren. Stötar gavs och nya valpen hoppade ur rätt fort.

Men den tidigare valpen försökte inte ens. Valpen hade nu utvecklat vad som kallas för "inlärd hjälplöshet" (eng. learned helplessness). Ett annat exempel som jag minns för flera år sedan är elefantungen som inte kunde ta sig loss ur starka kedjor och som vuxen "lärde" sig elefanten att inte ens försöka så ett snöre gjorde nu samma effekt.

Det andra experimentet var råttor som placerades i vattentankar där de inte kunde ta sig upp på kanterna. De fick simma runt tills de inte orkade mer så forskarna kunde plocka upp dem igen. Vad som dock fanns i en av dessa två tankar som experimentet utfördes på, var en liten osynlig ö (den gick ej att se ovanför ytan) och råttorna som simmade kom åt denna ö med sina bakben och ställde sig på den.

I den andra kanten fanns ingen ö och råttorna simmade förgäves tills de plockades upp igen. Det som skedde nu var att båda råttorna ur båda tankarna las ner i en ytterligare tank, en utan en osynlig ö. Det som hände nu var att råttorna som hade funnit en ö simmade dubbelt så länge innan de gav upp medan de som aldrig hittade ö förut gav upp mycket fortare.

Enligt David D kan vi säga att dessa råttor som kämpade dubbelt så länge hade "tillverkat" optimism genom att ha fått upplevt att det går att lyckas bara de kämpar (dvs., det finns en osynlig ö vi kan stödja oss på om vi orkar leta).

Men vad händer då om vi lever livet som om det inte finns någon osynlig ö att stötta oss på? Kommer vi att kämpa lika länge då? Eller kommer vi att ge upp lika fort som råttorna som aldrig hittade någon osynlig ö att stötta sig på?

David D menar på att vi måste mentalt "tillverka" optimism (vilket han hänvisar till boken Psychology of Winning varav författarnamn jag ej kommer ihåg, hette något med Dennis Weightly?).

Vi måste först TRO att det finns en osynlig ö där ute. Sedan måste vi SE oss kämpa för det vi TROR finns där ute i våra hjärnor. När vi väl TROR och SER oss kämpa för det vi TROR på i våra hjärnor så kan vi utföra det i verkliga livet.

"Believe it, imagine it and then do it. If you don't believe it, you won't even imagine doing it and you sure not will never even try to do it in the real world" - David DeAngelo.

Detta kanske inte kommer som någonting nytt. Och jag vet att jag har hört och läst det tidigare. Men igår när hjärnan var top-notch tack vare promenad så insåg jag hur sant det ändå var och hur jag kommer att tillämpa det ikväll på Valborg; jag kommer att agera genom att TRO på den osynliga ön där ute (dvs., success with chix) och kämpa hårdare (inte kasta in handduken och gå hem för tidigt) än vad jag annars brukar göra.

Jag "tillverkar" optimismen genom att TRO, FÖRESTÄLLA mig det jag TROR på och sedan AGERAR utifrån detta. Utan tro blir det ingen föreställning. Utan föreställning blir det inget agerande, och utan agerande blir det inga konkreta resultat.

Jag vill inte låta som någon jävla "guru" nu utan bara motivera DIG att använda denna skit, precis som jag blev motiverad igår av David D att använda det! ;-)

P.S. Han berättade också att en gemensam nämnare för deprimerade människor var följande; de såg realistiskt på livet. Jag väljer optimism nu för jag vill både må bra och uppnå resultat. Realism överlämnar jag åt svårdeprimerade patienter i mentalsjukhusen.

[Sux]

Nu kommer mitt svar färgas av att jag tycker eben pagan snackar massa skit som låter bra men som bara är gjort för att kränga hans senaste produkt.

Alltså det där känns mest som klassiskt självhjälpshumbug. Sådant som låter bra men som inte kommer göra något för dig över huvudtaget.
Visst terrorisera en hund och knäck honom psykiskt och han kommer säkerligen bli apatisk. Att länka det till optimism känns lite långsökt.

Personligen försöker jag leva efter de delar jag tycker är vettiga och konkreta i "svälj den fulaste grodan först" och sen hela tiden påminna sig själv "kan andra kan jag" och bara köra.

Grinda hårt och talang för något ger framgång och framgång föder optimism/självförtroende. Och så går det i en cirkel.

Känns som att alla framgångsrika självhjälpslirare själva mest fått framgång genom att "hjälpa" andra att finna framgång. Och dom som köper böckerna hoppas på att de ska bli "framgångsrika" när de inte har någon bransch att klättra i, så de köper bara nästa bok istället för att hoppas att den ska vara nyckeln.

Jävligt sällan man ser Max Martin, Ingvar Kamprad och liknande skriva böcker om vad som gjorde dom riktigt jävla framgångsrika.

Hitta ditt område, utbilda dig antingen genom universitetet eller praktiskt beroende på vad du ska göra. Köp "svälj den fulaste grodan först" skit i halva boken och ta till dig de praktiska delarna och sen kämpar du som fan.

Elle så läser du en massa böcker och försöker bli en guru.

[Silentshot]

Får mig att tänka mer på att vara målorienterad, för att hitta motivation. Dvs rita upp ditt mål, föreställ dig det och praktisera det.

Har man inget mål i huvudet, blir det svårt att veta vilken väg man ska ta för att nå resultatet, och därefter hitta motivation.

[Ballin]

+1