Hur ska jag bli som förr igen?

[Johannes]

Hej, jag är en kille som snart är 22 år gammal och får ibland oförklarlig ångest av att prata med folk jag inte känner väl, framför allt folk av det andra könet. När jag åker t-bana begraver jag ofta ansiktet i mobilen och när jag inte gör det känner jag mig ändå värdelös. När jag går runt inne i stan försöker jag att hålla blicken högt och att inte titta ner, jag försöker titta på folk när jag går förbi dem, men vänder ofta snabbt bort huvudet när de tittar tillbaka.

Det värsta med allt detta är att när jag gick i högstadiet så var jag en av de allra populäraste killarna i skolan (mycket pga min sociala förmåga), hade massor av vänner och kunde obehindrat flörta med tjejer, sen blev jag störtkär i en tjej (alltså verkligen helt galet förälskad), men vågade inte ens fråga vad hon tyckte om mig (jag var van att tjejerna tog kontakt med mig.) Tillslut fick hon en annan kille och jag blev väldigt ledsen och var deprimerad i nästan ett år. Och det var när det hände som jag helt plötsligt kände mig oduglig, tyckte det var jobbigt att prata med folk osv, fast jag var kung på allt det där förut! Känns som jag var på toppen och föll käpprätt ner i botten där jag nu är.

Det här är alltså 6 år sen, och jag är fortfarande inkapabel till att prata med tjejer, och även killar jag inte känner väl. Jag gillar inte uppmärksamhet och försöker ofta få bort blickar från mig. Jag är inte deprimerad längre, bara socialt handikappad, tvärtemot vad jag var under högstadiet…

Vad ska jag göra? Jag vill kunna prata och titta avslappnat på personer utan att känna ångest och oro. Framför allt vill jag ha sex med brudar men det blir svårt i min sits utan alkohol/droger då jag fungerar väldigt mycket bättre när jag är full/hög ;(.

Ska tilläggas att jag är helt okej när jag är på tinderdejter då försvinner ångesten och känslan av värdelöshet av någon anledning.

Fan hatar att jag känner mig så värdelös av nån anledning, som att jag inte är värdig eller intressant.
Sorry för virrig post, men har någon nått förslag om vad jag kan göra för att stöta brudar, för det kan jag knappast göra nykter

[sjoggaa]

Enkelt, du fortsätter bara utsätta dig för dom situationer du tycker är jobbiga, tex på stan, när du kommer på dig själv att du kollar bort så håller du blicken, tillslut kommer din hjärna uppfatta det som du tycker är läskigt till helt ofarligt.

Jag var precis som du när jag var yngre, blyg och osocial, när jag började jobba i butik och blev tvungen att prata med 200 kunder om dagen så är allt som bortblåst, får alltid höra nu att "jag är bra på att prata" och har inte haft några problem alls på tjejfronten.

[Johannes]

Tack för svaret! Grejen är att jag har jobbat i butik i snart 4 år och absolut går det bättre att snacka med folk där, men kommer det en riktigt snygg tjej eller en grupp på några helt okej brudar så blir jag spänd och alert och vågar inte riktigt slappna av, slutar med att man säger hej, priset och vill du ha kvitto? XD känner mig typ ovärdig och vågar inte prata avslappnat med dem. Och när jag går från jobbet så är mycket av min sociala freedom borta, troligen för jag tycker det är "normalt" att prata mycket på jobbet och sen när jag är mitt privata jag igen ska man vara tyst och sköta sitt eget och jag tappar liksom flowet. Fan har aldrig reflekterat såhär märker jag nu! Jag funderar på att göra Good Looking Losers approach anxiety program. Tror du det kan vara något?

[TonightIsTheNight]

Dude, när du säger att det värsta är att du haft framgång tidigare är du of the mark. Du har positiva referenserfarenheter från förr, använd det till din fördel. Värre för nån som inte har de erfarenheterna.

[tvbordet]

Hej, jag är en kille som snart är 22 år gammal och får ibland oförklarlig ångest av att prata med folk jag inte känner väl, framför allt folk av det andra könet. När jag åker t-bana begraver jag ofta ansiktet i mobilen och när jag inte gör det känner jag mig ändå värdelös. När jag går runt inne i stan försöker jag att hålla blicken högt och att inte titta ner, jag försöker titta på folk när jag går förbi dem, men vänder ofta snabbt bort huvudet när de tittar tillbaka.

Det värsta med allt detta är att när jag gick i högstadiet så var jag en av de allra populäraste killarna i skolan (mycket pga min sociala förmåga), hade massor av vänner och kunde obehindrat flörta med tjejer, sen blev jag störtkär i en tjej (alltså verkligen helt galet förälskad), men vågade inte ens fråga vad hon tyckte om mig (jag var van att tjejerna tog kontakt med mig.) Tillslut fick hon en annan kille och jag blev väldigt ledsen och var deprimerad i nästan ett år. Och det var när det hände som jag helt plötsligt kände mig oduglig, tyckte det var jobbigt att prata med folk osv, fast jag var kung på allt det där förut! Känns som jag var på toppen och föll käpprätt ner i botten där jag nu är.

Det här är alltså 6 år sen, och jag är fortfarande inkapabel till att prata med tjejer, och även killar jag inte känner väl. Jag gillar inte uppmärksamhet och försöker ofta få bort blickar från mig. Jag är inte deprimerad längre, bara socialt handikappad, tvärtemot vad jag var under högstadiet…

Vad ska jag göra? Jag vill kunna prata och titta avslappnat på personer utan att känna ångest och oro. Framför allt vill jag ha sex med brudar men det blir svårt i min sits utan alkohol/droger då jag fungerar väldigt mycket bättre när jag är full/hög ;(.

Ska tilläggas att jag är helt okej när jag är på tinderdejter då försvinner ångesten och känslan av värdelöshet av någon anledning.

Fan hatar att jag känner mig så värdelös av nån anledning, som att jag inte är värdig eller intressant.
Sorry för virrig post, men har någon nått förslag om vad jag kan göra för att stöta brudar, för det kan jag knappast göra nykter

Dags för lite ärlighet, är det ok för lite ärlighet?

Du behöver göra drastiska ändringar i ditt liv om du är seriös med att du vill få en förändring och innan vi börjar skall vi ha följande tankesätt i bakhuvudet hela tiden.
Den som vill något han hittar en väg, den som inte vill något hittar en ursäkt.
Är du en person som vill eller är du en person som kommer hitta ursäkter är första frågan jag ställer dig? Svara ärligt.

Vad du sedan behöver göra är att sluta blicka så jävla mycket bakåt, livet är här och nu och framöver. Du behöver jobba upp 2st saker och därefter komma mycket att falla på plats. Dessa saker heter självförtroende och självkänsla.

Självförtroende får du genom att jobba med dig själv och vad jag då rekommenderar är Följande 2st och anteckna allt de säger.
Deep Inner game - David Deangelo
On Being a man - David Deangelo

Självkänsla får du via övningar i
Självkänsla Nu - Mia Törnblom

Dessa saker självförtroende och självkänsla bildar en stabil grund för dig i ditt liv som du nu saknar.
Precis som ett träd behöver rötter för att kunna växa högt så det inte välter behöver du stabila rötter. Dessa rötter heter självförtroende och självkänsla. Om du får framgång utan dessa kommer du inom kort välta och det är därför du mår som du gör idag.

[Johannes]

Tonight is the night: Men hur ska jag använde de positiva erfarenheterna? Blir oftast så att jag jämför bakåt från den jag var då till den jag är idag och att jag kunde göra allt så mycket bättre förr (överskattar troligen lite också hur jag var då).

Tvbordet: Ja ärlighet är exakt vad jag vill höra. Jag har läst i många timmar på good Looking losers forum och sida och har insett att det här är en process som tar tid att fixa och har insett att jag måste sluta läsa så jävla mycket och börja GÖRA något.
Jag är beredd att göra i princip vad som helst för att få tillbaka min sociala freedom och njuta av ett liv med självförtroende igen, har funderat på att flytta till en annan stad eller utomlands för att tvinga mig själv att socialisera mig mer och på så vis få bättre självkänsla, föredrar nog att fixa det här hemma dock
Vill också sluta blicka tillbaka men är en enkel flyktväg från nuet "allt var bättre förr" typ. Tror jag löser det med att få succes i livet här och nu.
Jag ska läsa de där böckerna du rekommenderade för jag är villig att testa allt som kan krävs, även om jag är trött på att läsa och vill börja agera så kanske man inte ska kasta sig in i saker. Förövrigt så känns självkänsleövningar så falskt som att stå framför spegeln och säga att man älskar sig själv skulle få en att må bra igen, men men kanske jag som är fördomsfull

Tack för alla svar och speciellt att folk svarade (det gjorde de inte på andra forum) ^^. Tar gärna emot fler tips och idéer!

[TonightIsTheNight]

Du VET att det går och har lättare att pussla in det i din verklighet än nån som inte har den erfarenheten bakom sig och som skyller på att den inte har pengar, är för ful etc. Lättare för dig integrera rätt beliefs. Bygg självkänslan på något stabilare den här gången måste du göra för att inte krascha när en tjej inte tycker om dig. Hitta en beprövad och bra struktur att följa och du är snart en beast.

[Johannes]

är ändå kapabel till att lyckas med brudar ibland, har varit på 8 tinderdejter i år och lyckats ligga med två av brudarna och fått bj av två andra blev kär i en av tjejerna som jag träffade tre ggr och hade sex med, sen dissade hon mig "vi matchade inte" tyckte hon, har insett nu att det var för att jag var sexuellt och känslomässigt needy och inte hade några andra alternativ. Vet inte ens hur jag gör på tinderdejter, är väl rätt tyst fast ställer ändå frågor osv och har inte så stora problem med ögonkontakt, kanske för att man "känner" personen lite sen innan med tinderconvos och så. Ska tillägas också att få tjejer är villiga att komma hem till en direkt på första dejten också, de gångerna jag lyckats fått något sexuellt så har alkohol varit inblandat och antingen har jag eller de varit hemma hos någon av oss.
Saken är att jag brinner av tanken av att mysa och ha sex med tjejer, men mitt inre är deprimerat för att jag inte har så många tjejer i mitt liv och att jag bara kan snacka med brudar avslappnat när jag vet att de är attraherade/intresserade av mig (lex tinderdejt har de ju swipat höger=intresserade)
Känns som jag låter som en gnällig tonåring nu typXD

Har tänkt tanken av att snacka med en psykolog men vet inte om de skulle ta en seriöst om man pratar om att våga ragga på tjejer liksom. Någon här på forumet som skulle vilja ses och hitta på något kul kanske? Bara softa och snacka lite skit? Släng gärna iväg ett PM

Aja ni får ursäkta att det blev en lång post igen, har aldrig pratat om de här problemen med någon riktigt.
Ska göra good Looking losers approach anxiety program, känns som det lär döda mycket av sociala fobin, ska börja styrketräna också. Självkänsla är något som är pissvårt att bygga upp igen, jäkla skit också, men men. Ska ta en titt på de där böckerna du rekommenderade! Nu jävlar är det dags för en förändring!

[tvbordet]

är ändå kapabel till att lyckas med brudar ibland, har varit på 8 tinderdejter i år och lyckats ligga med två av brudarna och fått bj av två andra blev kär i en av tjejerna som jag träffade tre ggr och hade sex med, sen dissade hon mig "vi matchade inte" tyckte hon, har insett nu att det var för att jag var sexuellt och känslomässigt needy och inte hade några andra alternativ. Vet inte ens hur jag gör på tinderdejter, är väl rätt tyst fast ställer ändå frågor osv och har inte så stora problem med ögonkontakt, kanske för att man "känner" personen lite sen innan med tinderconvos och så. Ska tillägas också att få tjejer är villiga att komma hem till en direkt på första dejten också, de gångerna jag lyckats fått något sexuellt så har alkohol varit inblandat och antingen har jag eller de varit hemma hos någon av oss.
Saken är att jag brinner av tanken av att mysa och ha sex med tjejer, men mitt inre är deprimerat för att jag inte har så många tjejer i mitt liv och att jag bara kan snacka med brudar avslappnat när jag vet att de är attraherade/intresserade av mig (lex tinderdejt har de ju swipat höger=intresserade)
Känns som jag låter som en gnällig tonåring nu typXD

Har tänkt tanken av att snacka med en psykolog men vet inte om de skulle ta en seriöst om man pratar om att våga ragga på tjejer liksom. Någon här på forumet som skulle vilja ses och hitta på något kul kanske? Bara softa och snacka lite skit? Släng gärna iväg ett PM

Aja ni får ursäkta att det blev en lång post igen, har aldrig pratat om de här problemen med någon riktigt.
Ska göra good Looking losers approach anxiety program, känns som det lär döda mycket av sociala fobin, ska börja styrketräna också. Självkänsla är något som är pissvårt att bygga upp igen, jäkla skit också, men men. Ska ta en titt på de där böckerna du rekommenderade! Nu jävlar är det dags för en förändring!

Det enda jag hör när jag läser är att du är sjukt osäker. En sann man oroar sig inte kring såna här saker, han är lugn i sig själv och har koll på vad som händer. En stabil trygg pelare för tjejen. "vi matchade inte" tyckte hon" Vem har makten i denna situationen? Du eller hon? Det är DU som ska säga och tänka så inte hon.

Ska tillägas också att få tjejer är villiga att komma hem till en direkt på första dejten också,

Ofan??

Vad du behöver är inte lite "småknep här och där", du behöver jobba bort din osäkerhet så kommer allt annat lösa sig.

Kolla David Deangelo - On Being a Man
Anteckna allt han säger och läs dagligen morgon och kväll, gör övningarna. Gör detta i 3 månader och dina problem kommer va lösta.
Finns inga genvägar, du saknar ett stabilt fundament i ditt självförtroende och självkänsla. Inga tips i världen kommer hjälpa dig utan dessa två fundamentala byggpelare.
Precis som ett träd behöver rötter för att växa för att inte välta, så saknar du "rötterna".

[Johannes]

Tvbordet: jag ska köpa den där boken och implicera den i vardagliga livet så mycket jag kan. Ska btw sluta läsa recensioner när folk tipsar mig om böcker, en del sa att den var bluff och båg och andra att den var bra haha. Aja tack för tipset, nu kör vi!