Dumpad

[Nånting123]

Hallå där! Nu ligger det till såhär att jag nyligen blivit dumpad. Dumpad av den tjejen jag verkligen trodde var det rätta till 100%. Tror fortfarande hon är den rätta för mig, inte sett någon så ljus framtid ihop med någon annan än just henne.

Blev inte dumpad p.g.a att vi saknade känslor för varandra, utan p.g.a hon till slut mådde så psykiskt dåligt. Inte "tack" vare mig, utan bara rent allmänt.

Kan börja med o berätta att hon var tillsammans med en kille i nästan två år. Henne första för övrigt. Hon är 20 år för de som undrar (jag är 21, fyller 22) Men i alla fall. Han är ingen kille som behandlade henne bra över huvud taget. T.ex, han mådde bra de gångerna hon mådde dåligt psykiskt. För då kände han sig "viktigare" för henne. Han kysste henne aldrig på allmän plats, ingen bio, ingen resturang. INGENTING. Var nästan som om han skämdes för att visa sig i hennes sällskap bland folk. Vilket bidrog med att hennes psykiska hälsa sämrades med tiden.

Till slut träffades hon o jag. Började prata allt mer o mer, flirta mer o mer. Slutade med att hon tog ett snack med sin pojkvän o gjorde slut. Finns en lång komplicerad historia vad som hände därefter, men ska försöka att inte få era ögon att börja blöda med wall of text haha. Hon flyttade hem till mig o farsan eftersom hon ej hade nånstans att bo (hennes föräldrar bor i USA). Slutade med att det blev hon o jag.

Strax därefter hade hon en deal med sitt ex, att ifall han skulle börja med antidepressiva (Han mådde så sjukt dåligt, hade ett flertal självmordsförsök "attention whore" etc..), så skulle hon sänka sin medicin (Lamotrigin) till 125mg, hon hade 150mg innan sänkningen. Vilket ledde till att hon började må allt sämre o sämre psykiskt. Så redan när vi strax blivit tillsammans tog hon ett snack med mig med att ifall hon börjar må sämre o sämre för att hon sänkt medicineringen kommer hon göra slut. För hon vill inte "dra ner mig" så att jag mår dåligt just för att hon mår dåligt. Så jag blev ju sjukt paff, för vi passar så sjukt bra tillsammans. Tycker både hon o jag.

Slutade med att hon struntade i dealen med ex:et, så hon höjde till 150mg igen. Vilket medförde att det blev ännu bättre mellan oss! Hon tog sig an initiativet o frågade ifall jag var intresserad att hitta eget boende med henne efter en månad efter att hon flyttat in hos farsan o mig. Kändes så sjukt jävla rätt att säga ja, vilket jag gjorde. Ett par månader därefter bodde vi ihop, eget boende o allt.

Allting kändes så jävla rätt, vi båda var hur lyckliga som helst. Fram tills den 11:e december.... Då fick hon röda utslag strax ovanför bröstet. Hon blev rädd att hon blivit allergisk mot hennes medicin, Lamotrigin. Dagen därefter bokade hon möte med doktorn. Hon fick i råd att sluta med medicinen helt o hållet i en hel vecka, för o se ifall de röda utslagen gick bort eller inte.

Som jag nämnde tidigare, hon var nära på att göra slut efter att hon sänkt medicinen med 25mg (från 150mg - 125mg).. Hur tror ni det blev då hon var tvungen att slut helt o hållet en vecka? Jo hon börja må så sjukt psykiskt dåligt. Så efter en vecka (den 18:e) tog hon ett snack med mig o berättade att det e nog bäst att göra slut.. Jag var helt jävla förstörd. Vi båda var. Kändes/känns så otroligt orättvist.. Sen därefter slängde hon ur sig att detta är det ända valet, för hon har upptäckt att hon samtidigt vill "hitta sig själv" och bli stark på egen hand. För hon hade nog behövt varit ensam ett tag efter hennes tidigare förhållande. Men vi båda ångrar ingenting av valen vi gjort.

Flyttade hem till farsan igen förra helgen (den 29:e). Allt känns skit.. Tänkte säga upp kontakten helt o hållet med henne först, för skulle inte klara att BARA vara vän med henne. Men blev att vi kom överens om att vi ej ska ses på en hel månad och att den första veckan får bli utan någon kontakt helt o hållet. Dock har den där första veckan utan kontakt snart upphört, är antingen idag eller imorgon hon kommer höra av sig (om hon nu gör det dvs.)

NU TILL PROBLEMET. Hur bör jag reagera för att öka mina chanser att det KANSKE kommer kunna bli något mellan henne o mig igen? Är verkligen störtkär i denna tjejen... Dessutom vet jag att det inte är kört till 100% ännu, för orden jag fick från henne innan jag flyttade hem var: "Jag kan inte lova att det kommer bli du och jag igen. För vill inte att du ska behöva vänta på mig. Men så som jag känner nu är att jag verkligen vill att det ska bli du o jag igen i framtiden. Men jag vill inte att du ska ha några förhoppningar." Hon nämnde också att i sinom tid skulle vi kanske kunna börja som KK's, o sedan se om det leder till något mer till slut. Men återigen, inget hon kunde lova sade hon.

Så denna situationen sitter jag i. Jävla skit. Skulle uppskatta alla slags svar/frågar/tips om detta. Tack i förhand! /// En förkrossad kille