U got AA? Congratz ur normal.

[Insecureboy]

Har egentligen för jävla tråkigt nu så tänkte att jag lika väl kan sätta mig ner och skriva lite. Aproaching Anxiety är något som vi alla har, det är det som gör det svårt för oss att ragga och det är det som får oss att fega ur. Med andra ord så är AA en liten stygglese, not good men om det inte fanns skulle förmodligen inte PU Societyn vara så stor.

[SIZE="4"]How it works in Sweden[/SIZE]

Sverige är ett land där mind yo own bussiness är den lagen som gäller. Man sköter liksom sitt eget och blandar sig inte i vad andra gör. Står du vid busshållplatsen så håller du dig för dig själv. Du snackar inte med andra, såvida du inte känner dom. Tror du mig inte? Dra till närmaste busskur, ta fram papper och penna. Sätt dig bekvämt och njut, folk som inte känner varandra kommer att stå med minst en meters avstånd mellan varandra. Är det en tom bänk så sätter dom sig inte bredvid varandra, utan dom sätter sig på varsin ände av bänken. Folk lyssnar på musik tar fram mobilen och fipplar med den. Man har sin egen bubbla och ingen annan får inkräkta på den. Går du på bussen, ta då och titta om det finns lediga 2 platser kommer inte 2 okända människor att sätta sig bredvid varandra. Såvida inte dom är åksjuka, måste sitta framåt eller av andra faktorer. The list goes on and on.

[SIZE="4"]Vad kommer detta synsättet från?[/SIZE]

Vad kommer då den här mind yo own bussiness från? Rätt så enkelt faktiskt. Samhället har egna skript och scheman över hur du ska agera i olika sociala sammanhang. Går du in på ett apotek så förväntar sig inte folk att du ska komma in där med whiskyflaskan högt upp i skyn och köra din egna lilla privata efterfest. Samhället har skapat olika skript och scheman över hur DU ska agera för att smälta in i samhället. Är du på ett bibliotek så ska du uppföra dig si och så. Är du på en begravning så förväntar sig folk att du ska vara lite, nere, förstående och respektfull. DU ska INTE sitta och skratta och have the time of ur life.

[SIZE="4"]2 olika sorts AA[/SIZE]

Det finns 2 olika sorts AA, det ena är under dagtid för att du nu ska gå emot det som är ”normalt” och det andra är rädslan över att bli rejectad.

1. Samhället har som sagt skapat skript och scheman för hur du ska agera under olika sociala sammanhang, samhället har även bestämt vad som är okej och inte okej att göra. På krogen är det okej att ragga, på biblioteket är det inte okej. Thats what samhället expects of u. Det är därför det är så jävla jobbigt att börja ragga på den där snygga bruden som sitter och läser en bok i biblioteket. Just för att samhället förväntar sig att du INTE ska ragga på biblioteket. Du går emot det normala. Du är där för att låna en bok, plugga etc det som alla andra människor gör på ett bibliotek, för inte vill du väl att folk ska titta snett på dig? Människor är sociala varelser, vi vill inte vara ensamma. Vi strävar efter att känna samhörighet. När du går emot skripten och scheman som samhället har byggt upp så tror vi att vi kommer att stötas ut från gruppen.

Exempelvis, du spelar fotboll i ett lag, ni är alla där för att lira boll och du är en i gänget. Du har uppnått samhörighet och är lycklig. Gruppen förväntar sig att att DU ska lira boll för det är det man gör, man sparkar på en boll när man spelar fotboll. Låt oss nu säga att du kommer dit med ett basebollträ. Du börjar slå ner dina motståndare och tar bollen och kör baseball med den istället. Resultatet kommer att bli att du inte kommer att bli medbjuden till att lira boll med det laget något mer. Du förlorar din samhörighet med gruppen. De flesta människors värsta mardröm är att de är helt ensamma. Det är denna rädslan som gör att vi följer skripten och scheman som samhället har byggt upp. Vi är rädda för att om vi går emot dom så kommer vi att förlora vår tillhörighet. Om jag raggar på den här bruden så kommer hon att tycka att jag är världens weirdo hon kommer att snacka till sina polare ”Kom fram en kille och försökte ragga på mig i biblioteket, har ni hört på maken” Ryktet går vidare kommer till hans kompisar, dom tycker att han är ett weirdo och vill inte umgås med honom längre. Han förlorar sin samhörighet.

2. Låt oss nu säga att du är på krogen där det är okej att ragga, men du vågar ändå inte dra fram till henne, Tankar som ”Hon har pojkvän” Hon är för snygg för mig” ”Vad skulle hon se i mig” ploppar upp. Nu är det rädslan över att bli rejectad som uppkommer. Du kommer på flera ursäkter, detta kommer du på för att skydda dig själv från att bli avvisad. Ingen vill bli avvisad, att bli avvisad är ingen skön känsla. Känslan som uppkommer är att du inte duger till. Rejection är kroppens skydd mot att du ska må dåligt.


Kort och gott så gör både kroppen och samhället det svårare för oss att ragga. Tankesättet du ska ha är att världen är din lekplats, dina regler gäller. (Gör inget kriminellt nu boys)

jajaja Insecureboy nu vet jag var min AA kommer ifrån men jag vågar fortfarande inte snacka med henne!

Du förstår varför du känner som du gör men du vågar fortfarande inte ta steget. Tänk dig att du precis har vunnit 100 mille på nån jävla tävling, du har heta donnor i överflöd, du är the shit helt enkelt. (Tack Evilvalle för den meningen) Skulle du verkligen bry dig om, om hon dissar dig? Nej inte direkt du är ju the shit hennes förlust inte din. Skulle du bry dig om, om folk tittar snett på dig för att du raggar på den där snygga bruden i biblioteket? Nej för du är ju the shit. Världen är din lekplats och du sätter reglerna. Tjejen i fråga kommer att känna av detta, du går emot vad andra inte vågar göra. Du är en man som visar din sexualitet, du är en cool kille, du har ballz. Ha dock sunt förnuft bara för att du är the shit så är det inte okej att vara hur glad som helst på en begravning där folk sörjer. Men ur raggningsperspektiv så kommer du inte förlora din samhörighet pga att du snackar med en söt tjej under dagtid.

Peace out.