Ålder, hinna, framgång.. Hur tänker ni?

[MassRiot]

Tja!

Jag har ofta lite småångest nuförtiden, som kommer smygande ibland. Jag har kommit fram till varför och de har fått den att komma oftare. Mitt dilemma är att jag vill hinna så mycket och är rädd för att inte hinna med.. Samtidigt ver jag inte vad jag vill riktigt och ör rädd för att ägna mig åt fel saker i livet och bli gammal och känna att jag inte gjorde rätt.

Man kan se på livet på olika sätt. Vissa kanske mår bra av att ha ett jobb, må bra i sin vardag och aldrig nojar över ålder eftersom livet handlar om att må bra och softa liksom.

Sen finns det dom som brinner för att bli rika, leva stort och uppnå något. Bygga upp ett legacy för framtiden typ.

Sen finns det såna som jag, som inte riktigt vet.. Jag har tidigare alltid varit en livsnjutare, såg fram emot att bli gammal och få barnbarn men också sugen på att uppleva massor u der resans gång. Jag var medelmåttig i skolan och garvade åt alla som redan i ung plder fastnat i hansterhjulet och hade prestationskrav. Jag kommer från fattiga förhållanden och var nöjd endå och planerade därför att bara ta ett knegarjobb efter skolan och leva för dagen.

Sen hände något i vintras. Jag snubblade på PU-communityt och började konsumera all info och alla kurser som fanns om ämnet. Lyssnade genom allt av RSD osv. Jag dedikerade hela januari-februari till sånt och hjärntvättade mig själv i princip.

Jag började tänka att det inte räckte att leva småsint som jag planerade, jag skulle bli framgångsrik, leva attraktivt och storslaget. "Syppe till helgen" mentaliteten blrjade äckla mig och jag började leva i framtiden, där jag skulle bli rik och lyckligare än alla andra.

Problemet är att jag är 19 nu(bytte linje efter 1:an) och precis börjat sista året. Jag är redan ett år efter alla andra 94:or. Jag vill resa några år, knulla runt och softa. Men jag vill också utbilda mig i 3-4 år och sedan hinna göra karriär och bli rik innan jag blir gammal.

Men nu har jag börjat tvivla.. Varför ska man vara rik, varför måste allt vara så planerat och framgångsrikt? Fan, det är OK att resa runt med polare och leva med dom utomlands i några år och komma hem som fattig, outbildad 24-25 åring och börja plugga. Vad fan är ens ålder? Vem bryr sig om man inte lyckas med allt innan 30? Osv osv osv.

I min ålder funderar och grubblar man mycket, man förändras ständigt också, därför vet jag aldrig vad jag vill..

Vad gör ni med era liv, och hur ser ni på ålder? Chillar ni för dagen, och lever med enda målet att vara lycklig? Eller kämpar ni ständigt hårt för att nå era högt satta mål?

Hjälp en ung broder nu och låt detta bli en bra och tankerik disskusion om vad livet egentligen går ut på och vad som är viktigt? Jag behöver verkligen era tankar kring ämnet,

Ps. Min signatur inser jag är något jag omedvetet skrev in för några dagar sedan för att ge mig lite comfort.. Jag tänker ju precis tvärt emot min signatur..

Ps2. Ursäkta stavfel, jag skriver alltid från mobil för jag har ingen dator