Ju mer jag trycker ner honom, desto snällare blir han...

[trollface]

Känner igen det så väl, för precis samma sak hände mig för ca 13-14 år sedan. Eller allt började då. Låt mig ta er tillbaka till den tiden då jag var 12-17 år.

Jag spenderade väldigt mycket tid nere i Falkenberg under sommar halvåret, träffade riktigt mycket kompisar att umgås med. Men vi var alltid 3 stycken som var kärnan i gänget, jag har aldrig riktigt reflekterat över detta. Först på senare dar faktiskt, vi var de man ville hänga med för hos oss hände det alltid grejer. Vi hade även ett rykte om oss, på både gott å ont.

På den tiden var jag inte lika självsäker som jag är idag. Men framför allt jag var långt ifrån alfa och fick inte alls lika mycket tjejer som mina två andra kompisar. De båda har allt det där i sig från födsel och har aldrig behövt engagera sig för att få några tjejer, jag blev ofta utanför på den biten. Jag grät inte för det, vi hade sjukt roligt ändå.. tjejerna var ju bara en bonus.

En sommar började några andra killar umgås med oss, de var några år äldre än oss och minns en kille som hela tiden höll på att reta mig och var allmänt jobbig. Men aldrig mot någon av de andra. Till slut gick det så långt att jag helt enkelt inte tolererade att ta mer skit, jag slog på honom rätt bra. Efter detta var han som en liten hund mot mig... Samma sak hände med en annan kille, som efter samma behandling blev precis likadan.

Varför det här kommer upp är troligen för att personerna i fråga inte ser något värde i en på samma sätt som mot andra människor. Samt saknar respekt och framförallt så ser man ingen trovärdighet i personen man ställer sig emot, därför kan man bete sig som man vill eftersom man aldrig blir tillsagd att skärpa sig. Brist på ledarskap, helt enkelt.

Tänk efter lite och försök reflektera över hur personen agerar när de inte håller på att jävlas. Finns det gott om självförtroende och självsäkerhet? Tar personen någonsin ett beslut eller är det bara frågor som kommer upp hela tiden.. ex, "Vad ska vi göra nu?" istället för "Jag är sjukt sugen på pizza, vi rör oss"..
Det är rätt stora skillnader på dessa två personligheter. Sen finns de självklart de personer som testar andra människor för att se vart de har personerna någonstans.

Detta beteende kan även hittas hos många tjejer. Ta en tjej som är målmedveten, framåtriktad och har tydliga rutiner i sin vardag, samt några impulsiva saker. Jämför det med en tjej som är tillbakadragen, nöjd med sin vardag som den är.

Det första exemplet på en tjej är ofta inte lika snygg som den andra, därför måste hon kompensera upp med andra personlighetsdrag. Visst finns det undantag, sjukt snygga tjejer som är målmedvetna men hur många av 10 stycken är detta egentligen, 0.5 skulle jag tippa på. Istället hamnar de mellan 4-7 medan de tillbakadragna tjejerna ofta är 8+. De lever på sitt utseende och har mode som sin livsstil.

När jag var ute och på krogen fann jag det mycket svårare att få en tjej som är något att ha, mot en tjej som ser ut som en modell. Det är lättare att anpassa sitt psykologiska spel till de som är 8+, de är ofta vimsiga, klantiga och behöver en ledare i sin vardag. Medan flickor med lite mindre tuttar och inte lika blont hår är sina egna ledare. Bryt den sfären och ett tredje världskrig startas, nu måste du bara veta hur du ska vinna mot henne för att kunna behålla henne.

Sen finns det undantag överallt, självklart!

Jävlar vad jag spann i väg här haha!