Att vänstra, eller inte vänstra.

[golvmopp]

Något jag velat säga ett tag:

Förra året tog ett två-årigt förhållande slut, för min del. Alldeles efter att jag hade uttryckt min vilja att ha ett exklusivt förhållande strulade jag med en annan tjej. Detta la jag för stunden ingen särskilt stor vikt vid, men då förhållandet senare började knaka i fogarna p.g.a att jag började toffla, så började hjärnspöken uppenbara sig. "Berätta", sa dom. "Om det är meningen att ni ska vara tillsammans kommer det här att rinna av". Som tur var berättade jag inget, då det definitivt skulle ha varit spiken i kistan för förhållandet. (En kille som tillåtit sig själv att vara toffel, och när hans attraktion redan står i låg kurs, med ånger i rösten berättar att han varit 'otrogen'? KTNXBAI!)

Fast forward ett år, då förhållandet progressivt knakar allt mer, och jag får hinkvis med erbjudanden av fitta slängda åt mitt håll, så övertygar jag mig själv om att jag absolut inte ska vara otrogen, att jag ska göra "det rätta valet" och vara principfast. Jag nekar på en månad ett antal fagra donnors inviter, fullt övertygad om att mitt handlade varit korrekt.

Fast forward några månader, då förhållandet tar slut. Inleder en KK-relation med exet som varar i ett par månader, där hon har varit den som tryckt på att vi ska hålla kontakten, och hon fortfarande vill ha kvar mig som nära vän, när hon en dag plötsligt vill bryta all fysisk förbindelse. Vi har ett samtal där hon säger att hon "inte letar efter någon ny", om att hon ifall hon känner sig kåt tänker gå på ONS, etc. Känner mig lite off och får sedan reda på att hon inlett ett förhållande med någon hon addade på FB en vecka efter respektive samtal. I retrospekt träffade hon honom förmodligen när vi fortfarande var KKs och hon pumpade mig full med "vill ha kvar dig i mitt liv"-smörja. Bitch turned on a dime, och jag var gårdagens nyheter.

Hur mådde jag då av att ha nekat all fitta i förhållandets slutfaser? Att ha varit en "gentleman" som tog den rätta vägen och åsidosatte sina egna drifter för den goda sakens skull? Ploppade en liten ruta upp i periferin som meddelade mig om att mina honor-stats hade levlat?

Nej - bara en bitande känsla om att jag just hade blivit metaforiskt rövknullad av en brud jag trodde att jag kände, som istället visade sig ha samma moraliska strukturella integritet som en våt strumpa.

Vad vill jag ha sagt med detta? Att du ska ljuga tjejer rakt upp i ansiktet och knulla runt som en idiot? Inte alls, ärlighet är alltid att föredra - tuta inte i en tjej om att du vill ha ett exklusivt förhållande om du inte kan ge henne ett. Men till syvende och sist är det sakerna du ångrar att du inte gjorde som svider mer än vice versa - in other words, if you can get the pussy, take it til you're stuffed. I många stadium av förhållandet, bland annat när vi höll på att bryta upp for real tog hon fram tårarna som vapen, vilket fick mig att säga "jag önskar att det var jag som mådde dåligt. Hon förtjänar inte detta - jag kan hantera det bättre än henne". Guess what? Jag fick som jag ville, med råge. Och inte fan hade jag en kommitté med blommor och choklad som tackade mig för mitt gentlemannamässiga val.

Måhända att någon som är i ett förhållande läser tråden och tänker: "inte min brud. Hon skulle aldrig göra så. Hon är speciell". Jag tänkte exakt likadant, det faktum till trots att jag fick varningsklockor överallt som jag valde att ignorera. Tecken på att hon kunde vara otrogen, sammanträffande dialoger med andra bekanta som rådde mig att leva ut mina lustar, etc. Grejen är att man sällan, om någonsin, kommer att anamma ett dylikt tänkande förrän man har råkat ut för samma sak själv. Men om jag kan få någon att tänka till, it's been worth it.