Tillbaka på marken efter att ha fallit. Vill upp igen en gång för alla!!

[_Amigo_]

Hej igen grabbar! Finns en risk denna texten är lång, men pls bare with it!

Var sjukt längesen jag var inne här! Har mer eller mindre varit med och fixade loggan en gång i tiden här och jag drog mig ur PUAcommunityn ett tag för att koncentrera mig på mina studier. Jag trodde vid detta laget jag inte behövde game, att jag hade ett strukturerad liv och jag skulle gå vidare med mina mål..

Bakgrunden:
Bodde ( och bor där igen) i Hässleholm, slutade högskoleutbildningen jag hade på Blekinge. De var där jag blev introducerad för game och sedan dess har jag gått på motgångar och framgångar inom det. 2012 bestämde jag mig för att ta rejält tag i allt o då sökte jag mig till Stockholm för en yrkesutbildning inom motion graphics, vilket jag kom in på. Jag tränade hårt med och gick ner från 129 kg till 105 kg vilket var så skönt! Kände mig så jäkla säker som person och de firade jag genom att åka på Tomorrowland och helt enkelt fira livet

När jag väl kom hem igen och flytta till Stockholm kom allt till och ändras. Jag åkte på att sjukdom som varade 3 månader in i utbildningen och missade de första dagarna i skolan, väl i skolan hamna jag i gamla vanor igen med att komma sen och viktiga kontaktpersoner inom branschen som kom och föreläste, blev lacka på mig och mina förseningar, för att inte tala om vissa klasskamrater.
Inom game så var jag långt ifrån social som jag trodde jag var, dock körde jag på ett tag med att verkligen pusha mig själv. Vekligheten blev en annan dock när jag märkte att andra satsade ännu hårdare i skolan än vad jag gjorde. Visst, man stannade ett par extra timmar om dagen och jobbade med att lära sig saker o så, men andra var mer eller mindre där fram tills skolan stängde och jag kände jag måste ge mer om jag skulle komma vidare inom filmbranschen! Ännu oroligare var när man hade en annan kille i klassen som man såg efter, men som inte gillade mig pga. för jag var sen o så (tänk Naruto och Sasuke-relationen för er som sett på Naruto), fick praktikplats i USA. Jag tog på mig vissa projekt som var mer eller mindre obetalda, för att göra bra saker. Dock så tog en av dessa projekt för mycket tid och de tog mig viktig tid för att kunna lära mig mycket annat.
Väl i mars 2013 hade de flesta praktik utomlands o så medan jag fick nöja mig med Sverige..Tro mig, jag sökte hårt men kom inte vidare än till USA, jag var för "grön" fortfarande. Trots det kämpade jag med praktikplatsen jag fann, fram tills vi slutade skolan i juni och tog examen. Blev så klart inget jobb där och jag bestämde mig för att stanna i Stockholm ist. för att vända hem igen och jobba på samma skitjobb jag hade innan Stockholm. Jag hittade i Maj ett extrajobb på Max. Mer eller mindre värdigt med tanke på att jag ville jobba me film, men de gav mig tid att utveckla mig genom att göra projekter. Trodde jag. Jag tjänade ofröskämt lågt med pengar och fick be familjen att låna mig pengar. Blev inga projekt men jag sökte jobb som fan. O gjorde tutorials för o lära mig. Nu hade jag inte ens råd att gå ut i Stockholm och jag höll mig för de mesta hemma. Väl då blev jag introducerad till Dota2 av en polare. Någon som blev en sak som tog min tid. Jag spelade o gjorde mindre kreativ arbete. Jag nöjde med hur jag levde fattigt, åt onyttigt och sket i träning mer eller mindre. I Oktober fick jag chans till två saker som skulle leda mig kanske på rätt väg igen. Den ena var att göra en musikvideo och den andra att göra ett testprojekt åt ett produktionsföretag i Stockholm. Jag gav allt för det sistnämnda i tro om en fast anställning. Tackade nej till ett jobb som säljare som kunde fixa mina ekonomiska problem och körde på. När jag visa det jag gjorde, var företaget inte nöjd o de ansåg de såg mörkt ut för mig. Jag var villig att göra om de igen men jag ville ha försäkran om de skulle bli jobb eller ej. Då nämnde de sanningen. OM jag gjorde det bra så kanske skulle de köpa filmen. OM jag skötte mig skulle jag bli presenterade för producenter i företaget för att få frilansjobb.
Jag blev mer eller mindre knäckt. Sket i det projektet och nu sökte jag massor med jobb men förgäves. December månad sa jag upp mig på max och så. Musikvideon blev klar, men fick inte de genomslaget jag trodde.. Jag hade nu gått upp till 135 kg och bodde hemma hos mina föräldrar igen och var skuldsatt hos mina syskon med lånade pengar o så.
Efter vad jag lärt mig från utbildningen ska man ta motgångar lätt och analysera vad som gick fel och vad som kunde förbättras. Vissa saker kan man helt enkelt inte göra något åt, men här fann jag massa saker jag kunde ha gjort rätt.
Nu har jag kommit på fötter igen, gått ner till 130 kg och betalat alla lån jag gjort av mina syskon och betalar andra mindre skulder jag har. Söker inte jobb inom film o motion graphics lika aktivt som innan i och med jag fokuserar mig på min träning. Gått ut har jag inte gjort på länge då jag känner för många saker i mitt liv inte ligger rätt till ännu. Jag håller på att skriva ner mål och saker jag vill uppnå då jag vill inte hamna så här långt ner igen.
Nu är min fråga. Har några av er varit med om liknande situationer? Hur tog ni er upp igen? Hur hanterar ni känslan att ni inte befinner er där ni är i livet? Och om ni har gjort en plan på hur ni vill komma vidare i livet med saker o ting, hur har ni gått tillväga?

Jag hoppas på seriösa svar 