Till alla som identifierar sig som smarta

[Ragnarök]

Jag älskar denna tråden Ragnarök! Väldigt mycket av vad du skrev kan jag relatera till. Det var nog när jag riktigt träskade ner mig i Joe Rogens podcast där jag lärde mig att kringgå mitt ego och dess skyddande egenskaper och verkligen synade mig själv utifrån som jag insåg att jag var en sådan som du beskrev.

Jag har levt väldigt mycket själv med min pappa under min uppväxt, och han är en väldigt intelligent man. Tyvärr, så är min pappa även en man med noll sexualitet och med noll klassiska alfahane-egenskaper. Alltså blev jag väldigt lik honom tidigt, tex att jag funderade väldigt mycket och lärde mig väldigt mycket om världen och kultur osv. Mina lärare beskrev mig som ett missanpassat geni mer eller mindre i mellanstadiet då jag pratade med vuxna på ett vuxet och moget sätt.

När alla andra killar lekte krig och slog på tjejerna var jag lite passiv. Jag var större än alla andra och det var nog den enda anledningen att jag inte blev totalt utmobbad.

Men när jag insåg detta insåg jag också att det liksom inte var kört för mig med tjejer och gruppdynamiken med killar. Jag insåg att min totala avsky för klassiska alfatyper mest var för att jag själv, precis som du nämnde, identifierade mig som en väldigt intelligent kille och vågade därför inte spela deras spel, såg mig som över det. Jag blev väldigt stel och svår skulle jag nog säga.

Nu var det aldrig så att jag var den där tysta asbergerkillen, jag var bara långt ifrån den jag kunde vara. Idag är jag verkligen inte klar med min resa som person men jag har blivit betydigt bättre sen jag gick med i communityt. Jag måste bara våga vara okomplicerat och trivial, allt behöver inte vara så jävla stramt och välanpassat.

Idag skulle jag nog vilja säga att jag lever i en balans mellan den jag skulle varit om jag aldrig trillat in på denna stigen med pick up och den där superalfan med noll IQ. Jag klär mig propert, strävar efter att utbilda mig vidare och ha en grym karriär. Samtidigt röker jag weed, inte längre rädd för att stå upp för mig själv med våld och är lite mer chill liksom, vågar bjuda på mig själv mer. Men visst finns det mycket att jobba med.

Tror väldigt många på detta forumet har liknande bakgrunder som jag och kanske du?

Ja. Det är inget självändamål att bli en total douche. Man måste hitta en balans. Jag kommer från liknande bakgrund. Varit helt för stiff men insåg rätt tidigt att man måste koppla bort intelligenta sidan när man är med "coolare" killar och naturligtvis med tjejer.

Jag kom till en punkt då jag bara släppte allt och sket i allt. Var trött på min hjärna typ. Vid den tidpunkten, precis när jag börjat släppa allt, träffade jag för första gången Abbey Road, full som ett as kom jag till honom på midsommarafton och sen stack vi ut tillsammans tror jag. Dock fick jag då se hur han lyckades med en mer intellektuell identifiering utåt mot tjejer fick en del resultat med.

Den tiden som följde under 1-2 år med Abbey Road fick mig att tappa lite av momentumet jag hade med min hela "I dont give a fuck" attityd. Tror det fick mig att åka ut och resa igen, kände att jag föll tillbaka till gamla mer passiva beteendemönster (inget offense Abbey) och nu känns det som om jag hittat tillbaka igen och som att jag ser allt mycket klarare.

Skillnaden mellan min tid för Abbey Road och efter är jag innan var att jag blev emotionellt galen och därför didnt give a fuck. Men nu efter kan jag mer koppla på och av mina olika sidor. Och jag har lärt mig att gilla båda sidor. Och min bild är så mycket klarare. Känner mig otroligt mer säker i mig själv tack vare denna förståelse och acceptans. Acceptans av verkligheten kan alltid vara mycket svårt.


Säg att man pluggar till något högstatus eller att man jobbar som något högstatus = bra. Men där går gränsen. Mer intelligenta och intellektuella saker än så pratar man enbart med närmsta polarna om typ. Finns undantag till allt såklart med.

Lite flummigt det jag skriver nu kanske, sitter förfan på stranden o dricker rom o cola För närvarandet är jag en surfare =)