18 år och oskuld

[Dikterad]

Tänkte ta att öppna upp mig och beskriva mitt största problem som konstant får mig att må dåligt när jag tänker på det för varje dag. Jag är en kille som nyss fyllt 18 och är fortfarande oskuld!! Jag har velat ligga sen jag var 15, eller okej, då hade jag det kanske lite löst i huvudet men åtminstone sen jag var 16 så har jag verkligen velat komma i kontakt med det kvinnliga könet. Och efter varje år som gått sen dess så har jag fått ångest (speciellt på nyår då det är ett avslut på det nya året och en påminnelse på att jag blir ett år äldre det nya året). Jag tänker: "detta året ska jag fan bli av med oskulden", "till sommaren ska jag få ligga", "bara nån polare tar med mig på en fest så kommer jag få ligga". Men här sitter jag en lördagskväll i min ensamhet och skriver om mina känslor när jag kunde festat. Jag har inte hittat någon direkt lösning på mitt problem och jag börjar snart tro att om jag fortsätter som jag gör, d.v.s. sitta hemma varje helg vid datorn så kommer jag inte förlora oskulden förrän jag är ~25 år! Jag har nu länge varit svältfödd av att få ligga och varje morgon jag vaknar tänker jag att jag kunde haft en tjej bredvid mig som sagt: God morgon, med ett leende. Vilken grej det hade varit! Nedan kommer jag beskriva lite historia om mitt liv och information om vem jag är och varför jag tror att jag inte kunnat få en tjej än.

Till och med personer som är mindre attraktiva och mindre "sköna" än jag har fått ligga och till och med haft flickvän!! Nu kanske jag låter sjukt ytlig men vi alla har våra värderingar kring detta och bara för jag drar upp dem i ljuset för att ni ska få en bättre bild av mig så är jag inte en idiot för det. Jag menar inget illa med att säga att jag har polare som är mindre attraktiva och mindre socialt kompetenta. Den polaren som fått ligga innan mig tycker nämligen många andra polare är jobbig som person. Men han har vänner att festa med och det har inte jag. Han och hans vänner är dock lite "nördiga" men verkar få fitta ändå.
Jag har inga att festa med. Det hade jag inte i grundskolan heller knappt utan jag var bara på 2 fester då. Och det beror väl på att jag sökte mig till de allra populäraste, som jag varit vän med sen lågstadiet och som jag hängt ihop med i några år men som antagligen inte tyckte jag passade in p.g.a. att jag inte sa så mycket. Jag hade det lite jobbigt hemma vid den perioden också (bra tajming) och därför gled jag isär från dem. Det fanns dock andra personer som också festade, de s.k. "opopulära" och jag såg det som ett sistaalternativ och satt hellre hemma själv vid datorn än att festa med dem och samtidigt få kommentarer av mina populära "vänner" som "jaha, har du börjat festa med dem?". Jag hade dålig självkänsla då så jag ville hellre vara kvar hos mina populära "vänner" även om de inte behandlade mig som en kompis direkt. Jag ville heller inte bli förknippad med de opopulära och dessutom tyckte jag själv att de hade ganska efterblivna skämt och stämningen där var bara allmänt "mobbad".
Sen började jag gymnasiet och träffade några vänner först, sen träffade jag några till och nu har jag träffat cirka 10 pers som jag är bekant med och kan hänga med i skolan. Dock hänger vi aldrig på fritiden. Jag är ju ganska blyg och vill inte vara påträngande så jag har inte frågat om folk från klassen velat träffas på fritiden tyvärr (dåligt självförtroende, men det verkar ju alla andra också ha så därför är det ingen som vågar träffa nya personer).

Jag har aldrig varit den som vågat ta mycket plats i vissa sammanhang med dominanta personer, men i andra sammanhang med mer neutrala personer har jag utan problem kunnat styra samtalet och varit den dominante. Jag håller mig ganska neutral och låter andra styra och det känns så jävla svårt att träffa nya människor när jag har detta sättet.

En helt vanlig kille med ett fördelaktigt yttre och som jag märkt får jag ofta blickar av tjejer på stan. Jag har både bra utseende och hyfsat självförtroende som har eskalerat med tiden då jag börjat tänka om och slutat bry mig om vad andra tycker. Jag antar att jag bara haft jävligt otur i mitt liv som hamnat snett och inte fått flickvän eller ens doppa. Nu när ni vet min historia, vad har ni för råd till en hyfsat good-looking kille som ändå har ok självförtroende nu för tiden? hoppas jag gav er all information ni behöver. Jag vet att det både finns de som kan ge utmärkta tips och de som bara skriver meningslöst pladder. Jag hoppas på det förstnämnda. Tusen tack till den som kan hjälpa mig tänka ut en lösning på detta för det står helt still i mitt huvud för tillfället

Om jag kunnat få någon som sitter i samma båt som jag att må bättre/finna hopp/inte känna sig ensam med min text är jag väldigt glad och det hade även varit kul om ni kunde dela med er av era tankar också.

Ps. jag uppskattar verkligen att ni som har läst er igenom hela texten och kommit hit.

__________________