Fallen Alpha Males

[Bruno]

Tonårsalfor brukar det sällan bli nåt av, imo. Flesta jag känner som var "coola" på den tiden och rökte braj och sket i lektionerna är ju numera tvättäkta white trash losers.

Själv var jag jävligt populär som knatte, hade enormt självförtroende i lågstadiet, kände betydligt fler folk än andra, hade en flickvän (gav pre selektion) samtidigt som mina klasskamrater var ljusår ifrån nån, så folk såg upp till mig. Och så var jag riktigt duktig i idrott och i skolan.

Sen gick det nåt år och verkligheten (och jantelagen) kom ikapp. Utan att dra hela jävla livshistorian, så kan man väl säga att jag gick från att vara den mest självsäkra individen med absolut högst status på skolan till den med absolut lägst och började anamma ett tvättäkta beta mindset.
Synnerhet var det äldre grabbar som uppenbarligen såg mig som ett hot. Blev tuffa skoldagar därefter, gick så långt som till rättegång mot en invandrarkille en gång.
Inte så att det gav mig någon fördel heller av att blivit övermatad med den här naiva åskådningen om att det handlar om att vara duktig på att snacka känslor med brudar och vara en vek beta.

Nåväl. Först på senare år som jag svalt det röda pillret hittat mitt riktiga och sanna jag igen...

Tror det i huvudsak handlar om att killar fortfarande lever i en "blå piller" värld där allting kommer lösa sig bara man gör det där som samhället har sagt åt en att göra.
Men det är en annan värld än tidigare och det är svårare att bibehålla sin maskulinitet och ha ett alfamindset idag (särskilt här i Norden) då det pågår ett krig mot alla former av maskulinitet.


Och ja, oneitis är synnerligen djävulens påfund. Tänker på den där Tenga här på forumet. Han verkade vara en cool snubbe och ganska alfa i sitt mindset men hade nog fortfarande mycket kvar att jobba med då hans sista post blev ett inlägg om hur han nu minsann fått sitt första förhållande och hittat "den där" och skulle lämna "det här" för att gå in i ett 6h distansförhållande. Haha.