Till alla som identifierar sig som smarta

[superduperadmin]

Lite sent svar men skrev ett svar för ett tag sen men fick inte tummen ur sen dess, + att tråden flyttas till inner game. Here goes:

Jag kom till en punkt då jag bara släppte allt och sket i allt. Var trött på min hjärna typ. Vid den tidpunkten, precis när jag börjat släppa allt, träffade jag för första gången Abbey Road, full som ett as kom jag till honom på midsommarafton och sen stack vi ut tillsammans tror jag. Dock fick jag då se hur han lyckades med en mer intellektuell identifiering utåt mot tjejer fick en del resultat med.

Den tiden som följde under 1-2 år med Abbey Road fick mig att tappa lite av momentumet jag hade med min hela "I dont give a fuck" attityd. Tror det fick mig att åka ut och resa igen, kände att jag föll tillbaka till gamla mer passiva beteendemönster (inget offense Abbey) och nu känns det som om jag hittat tillbaka igen och som att jag ser allt mycket klarare.

No offence taken.

Detta är ett bevis på att du är en svag människa. Nej då, skämt åsido.

Haft på känn ett tag att jag hade dåligt inflytande på dig då, och jag har haft dåligt samvete för det, även om jag inte visste då hur jag skulle komma tillrätta med det.

Kan berätta att jag själv var inne i en brytningstid vid den tiden. Hade precis flyttat hemifrån vid 23 års ålder, alldeles för sent om ni frågar mig, känt mig gravt begränsad och instängd under flera år, alla drömmar och livsmål löjligt avlägsna med ett träligt nattjobb, allmänt bitter över livet och praktiskt taget inga vänner. Men nu hade jag chansen att styra upp ett och annat och möjligheterna fanns där. Inför midsommaren hade jag hört runt lite bland folk men ingen svarade tillbaks. Loser life confirmed. Det skulle bli en seg, ensam och tragisk midsommar.

Och så dök du upp.

Jag märkte först inte att du var full. Eller snorpackad, på gränsen till medvetslös. Du gjorde ett väldigt bra intryck och det var riktigt trevligt att snacka med dig, där vi satt i soffan och käkade pizza eftersom affärerna hade stängt för tidigt. Vi var överens om stort sett allt, om pick-up, om brudar, om människor hit och människor dit. Det som först såg ut att bli en tragisk manifestation av mitt ensliga liv höll nu istället på att arta sig över förväntan. Vi skulle ut och ragga brudar ihop, det var sommar och fyllan började kicka in. Nu skulle det äntligen släppa.

Kort senare låg en full 19-åring jag aldrig träffat förr på min toalett och spydde för glatta livet. Som kort därefter deckade i min säng. Jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera det. Vad skulle hända nu?

Nåja, det tog sig. Ett par timmar senare var både Lund och pågatåget till Malmö söndertrakasserat, och vi sprang runt på Malmö C och ropade "for hilvede Mads!", "danske Mads!" Bara för att finna att stan var stendöd. Inte en käft. Bara Harrys var öppet. På vägen dit drog vi med oss två sköna dudes, fick in dig trots att du var minderårig och fortsatte kvällen. Kort därefter blev du utslängd av vakterna, och jag fick numret av en polska med stora bröst. Hon addade mig på fb sen, men det rann ut i sanden. Skitsamma.

Midsommarafton 2011 är fortfarande en av de mest episka händelser i mitt liv. Fyfan vad jag garvar när jag tänker tillbaka på det.

Och vem är det som säger att utbytet inte var ömsesidigt? Ett par månader efter att vi började hänga nitade jag en kille för första gången i mitt liv vilket resulterade i en villkorlig dom på 5000 kr. Din I don't give a fuck-attityd smittade minsann också av sig.

Skillnaden mellan min tid för Abbey Road och efter är jag innan var att jag blev emotionellt galen och därför didnt give a fuck. Men nu efter kan jag mer koppla på och av mina olika sidor. Och jag har lärt mig att gilla båda sidor. Och min bild är så mycket klarare. Känner mig otroligt mer säker i mig själv tack vare denna förståelse och acceptans. Acceptans av verkligheten kan alltid vara mycket svårt.

Vi är väldigt lika på den punkten. Snackar gärna politik, filosofi och mänsklighetens idioti samtidigt som den överdimensionerade reptilhjärnan yrkar på sitt. För mig har det varit oerhört svårt att få ihop. Ena stunden kåt, förbannad och primitiv, för att sedan reflektera över Kants transcendentalism och om jag inte har blivit mer aristotelesk med tiden.

Mitt största problem har egentligen varit att andra människor har haft problem med att acceptera det. Killar man träffat via universitetet som blir paffa, nästan misstänksamma när man douchar mot en brud eller snackar bröst; tjejer man nyss fått hem som blir helt förbryllade, nästan avtända när de ser ens bokhyllor i rummet eftersom de nyss såg en som en hjärndöd partylallare. Jag personligen fascineras av människors bredd och komplexitet, men de flesta verkar vara fast i facktänket som säkert stämmer in på en stor del av mänskligheten men inte på mig.



Förresten, Ragnarök, det är rätt kul hur du definierar dig själv utefter pre- och post-Abbey i ditt liv. Lite som Euroasiens historia, som utgår från före och efter mongolstormen 1250.

Säg att man pluggar till något högstatus eller att man jobbar som något högstatus = bra. Men där går gränsen. Mer intelligenta och intellektuella saker än så pratar man enbart med närmsta polarna om typ. Finns undantag till allt såklart med.

Lite flummigt det jag skriver nu kanske, sitter förfan på stranden o dricker rom o cola För närvarandet är jag en surfare =)

Tjejer är rätt känsliga med det har jag märkt, ja. Naturligtvis är det attraktionsmässigt självmord att säga att man läser filosofi (eller nåt annat überakademiskt) men samtidigt ska man ju vara "sig själv" när man raggar. Jag är den jag är liksom. Hela den här "be yourself"-grejen är rätt kontraproduktiv när det gäller att maximera sitt liggkonto. Helt ärligt, jag tycker det är skitkul att rapa årtal och fältslag i nån rökruta på möllan bara för att se alla frågetecken som hopar sig, och sen ha en trekvartslång föreläsning för nån stackare som var för artig för att gå därifrån. Visst, det är kul men det hjälper inte liggkontot. Och nånstans måste man bestämma sig för om man bara ska ha kul och fula runt eller om det är ligga som är prio 1.

Tl; dr
Så yeah, det är som du säger och som vi har diskuterat förr - intellektuellt snack tar man med killpolarna. Resten tar man med resten.



Sen vill jag be alla er som säger "vaddå, varför ser du ner på tjejer? Varför ser du ner på intelligens?" till Ragnar att läsa hans post igen. Hans tes går djupare än så.