Inre förändringar och kompisrelationer

[confused...]

När jag var i tonåren på grund av dålig uppväxt, gick i slitna kläder, hade knappt pengar osv så var jag väldigt låg social status samt social fobi så satt ofta tyst i ett hörn vid sociala sammanhang som innehöll mer än mina absoluta närmaste vänner. Först totalt socialt och våga knappt prata när en brud var i samma rum.

Så ja jag var ofta en folk högre upp i heriarkin gillade att jävlas med, även bekanta tyckte det var kul. Ingen tog mig någonsin seriöst och upplevde ofta att när jag sa något i grupp så skratta folk och gjorde narr av mig för det jag sa var så dumt, en timme senare sa en av dom andra exakt samma sak(garanterat snott det jag sa) och alla var plötsligt eniga och ofta t.o.m tyckte det var bra och smart det han sa. Lol

Då satt jag ofta och tänkte wtf äre för fel på folk, jävla retards jag sa exakt samma med exakt samma ordval för en timme sen.



I alla fall nu så här 10 år senare när jag är 28 år bor i Norge sen 8år tillbaka och arbetat väldigt mycket på mina sociala skills sen dess, helt arbetat bort min sociala fobi. När jag säger till folk jag lär känna idag att jag var sån förr tror dom inte ens på mig för det är så stor skillnad på hur jag är nu eller om någon pekar på en sån utstött tyst kille som är skitblyg för att göra lite narr av han och jag säger att det var mig när jag var yngre så tror dom mig inte.


I alla fall när jag umgås med eller sitter på Skype och spelar dator med bekanta ifrån tonåren så trots att jag utvecklats så mycket att folk jag lär känna idag inte ens tror på mig när jag säger hur jag var förr så blir jag ändå fortfarande behandlad exakt likadant av dom.

Intressant grej är när jag pratar med dom solo är dom ofta skit trevliga, men om det kommer in en person till så dom är 2+ gör dom nästan helomvändning i personligheten och ska trycka ner, jävlas och göra narr av mig. Lol jävla apor.