Inre förändringar och kompisrelationer

[Fiskarn]

Lite allmänt nyfiken på vad folk här inne har för erfarenheter vad gäller att utveckla sig själv, bli mer dominant och attraktiv och hur ens vänner har reagerat på den förändringen.

Har ni stigit i "hierarkin" eller har polarna sett på er med samma ögon som tidigare? Har de varit begränsande i er utveckling?

Är i grunden en utåtriktad person men var sjukt introvert i högstadiet, sa inte alls mycket, verkligen lägst i hierarkin. Dock hade jag mina intressen, sporter och datorspel då. Var inte ens intresserad av tjejer.

I gymnasiet började jag bli lite, lite mer social redan första dagen, var inte längre den allra blygaste även om det inte hade hänt särskilt mycket. Med åren där blev jag mer medveten om att jag aldrig lämnade comfortzone. Jag la till kurser som retorik och Svenska C bara för att få pusha mig ur comfortzone. Jag tror många av mina klasskompisar var förvånade att jag valde sådana kurser men de märkte att jag tog lite mer plats i klassrummet. Var dock inget direkt motstånd, inte från deras sida. Men jag uppfattade det nog så att de skulle göra motstånd om de märkte skillnaden.

Minns jag förändrades mycket 2011 (3:e året gymnasiet) när jag hittade CR, satt varje dag och plöjde igenom diverse ämnen, fick upp ljuset för hur man blir mer social, tar plats, blir mer attraktiv, allt. Slutade och började sedan på universitetet. Skillnaden mot hur jag var i högstadiet och gymnasiet är sjuuuuuuk. Gick in redan vid dag 1 att nu ska jag inte vara den blyge längre. Jag kände att om jag är social från början kommer framtida kompisar att vara vana vid det. Det handlade om att visa vem jag är redan från start.

>>>
Med utgångspunkt ur denna utvecklingen har jag träffat flera kompisar från både högstadiet och gymnasiet då och då. Umgås dock inte med några av dessa längre utan har hittat nya kompisar. Hursomhelst minns jag att en gammal klasskompis från högstadiet påtalade min förändring sommarn 2013 Han sa att jag förändrats något sinnessjukt och beskrev mig som en helt annan människa. Han kunde inte tro att jag varit den jag varit när han såg mitt nya jag. En tjej från högstadiet sa att jag var helt annorlunda i mitt sätt. Två tjejpolare från gymnasiet sa att det lös om mig i somras när jag träffade dem på stan. En kille från gymnasiet tyckte jag blivit mycket mer framåt.

Jag har gjort så sjuka förändringar och inte sett många på så länge att de känner redan vid ögonkontakten att jag är en helt annan person. Det är så uppenbart att jag tror de ser hur jag klättrat i hierarkin. Jag har aldrig varit stöddig eller elak utan alltid varit sjyst, är det fortfarande. Men jag uppfattar det som att många är imponerade av mina framsteg. Flertalet tjejer från skolan jag inte hade en chans med innan har till och med kommit fram, pratat/lyssnat och gett IOI's. En tjej (2 klasser under i högstadiet) på krogen förra våren mindes att jag var en liten mes i högstadiet men var tydligen ändå intresserad efter vi snackat ett tag.

Att krossa deras förväntningar av hur du är, det är kraftfullt.