Minimalistisk livsstil och dess påverkan på välmåendet

[Parafras]

För er som inte vet så kan man sammanfatta minimalistisk livsstil med att människan köper och samlar på sig så mycket skit vi aldrig behöver, vilket bara medför ett större ha-begär och stress. Bryter man detta ha-begär kommer man heller inte sakna sakerna och har mer tid över till de sakerna som faktiskt spelar roll/är viktiga.

Allas definitioner är olika, finns inga bestämda ramar för vad en minimalism är eller hur den skall leva men du skall inte äga 20 skjortor, 20 tshirtar och 5 par jeans. Få men kvalitativa ägodelar förespråkas. You get the idea.

Exempelvis jag själv har alldeles för mycket kläder och jag skall nu flytta strax och skall då försöka göra mig av med många klädesplagg, skall säga upp onödiga prenumerationer och liknande, sedan ta en sak i taget.

Det är frihet att kunna packa sitt liv i två väskor.


“We’re consumers. We are bi-products of a lifestyle obsession. Murder, crime, poverty, these things don’t concern me. What concerns me are celebrity magazines, television with 500 channels, some guy’s name on my underwear.”



Vad är eran syn på detta? Tror ni vi signar upp oss på för mycket, köper för jävla mycket skit och bara fyller vår skalle med "ha-begär" som tar fokus från det som verkligen spelar roll?

Vad ska man göra istället för att slöa på facebook/Titta på TV och andra hjärndöda aktiviteter när man får så mycket tid över?