Minimalistisk livsstil och dess påverkan på välmåendet

[TrailBlazer]

Ååh, vilken bra tråd. Jag är precis i detta skedet att göra mig av med nästan allt jag äger.
Jag har en liten kaotisk livssituation på hemmaplan, som dock kommer lösa sig så småningom, men det har agerat som en katalysator för att få mig att ta de stegen jag behöver för att skaffa mig det liv jag vill ha.

När jag för 8 år sen flyttade till den lägenhet jag har idag minns jag att allt jag ägde hade jag i en flyttlåda på pakethållaren och i några kassar på styret. Det var en fucking underbar känsla kände jag då. Resten av mina grejer där hemma har jag sedan fått av släkt och vänner och nu är det mesta i bedrövligt skick. Men allt ska slängas snart. Lägenheten är uppsagd och den 1 juni kommer jag, på riktigt, stå vid en busshållplats i solnedgången på väg mot nya äventyr, och allt jag äger kommer vara min laptop, telefon med kontantkort och en IKEA-kasse med kläder och hygienartiklar.

Min strävan i livet kan stavas så här: frihet. Frihet från sociala konventioner, frihet från prylar, abonnemang, kontrakt. Frihet från att vara av nödd tvungen att tillhöra grupper, gamla gäng och relationer som man tror sig behöva. Nope. Tog bort min Facebook i fredags också.

Det viktigaste i livet känner jag är min förmåga, eller snarare tron på min förmåga. Då menar jag förmåga att skaffa nya kontakter, jobb, brudar, och framförallt en förmåga att ordna en bra inkomst, vilket kommer att komma med den utbildningen jag går nu. Så med min utbildning kombinerat med allt det här slitet man lagt på pick up har gett mig en stark tro på min förmåga att skaffa mig ett nytt liv nån annanstans. Och det ger en jävla känsla av frihet nu när jag slänger allt osv.

Ja, tankarna flyger en sån här eftermiddag då jag sitter och super vin, lol.
Vart ska jag ta vägen i sommar? Och sen? Meh, I'll figure it out.