Du vet att du är en beta när...

[joak]

Fan jag börjar seriöst nästan gråta alltså

Hade också en tjej typ ett-två år äldre, vände sig om i matsalen, sa att jag var lik en skådis, jag: "jaha", hon vänder sig om igen, "alltså han är skitsnygg", jag leker ball "ah jag vet bla bla". Nästa gång går jag i korridoren, hon sitter i fönstret en trappa upp, frågar vad jag heter, jag säger vad jag heter sen säger jag "ja vi ses väl... nån gång" - va nån jävla modegrej att säga så. Alltså seriöst, hon va skitfin, hade vart så otroligt erotiskt om hon fått ta min svendom, men där var man...

Fan jag börjar nästan gråta när jag tänker vilka chanser man missade i högstadiet, facking brudarna försökte stöta på en och man va helt jävla oemottaglig. Var var farsan när man behövde honom

Känner igen mig skapligt Minns när jag började 7:an, typ tre dagar in på terminen får jag syn på en blond tjej i 8:an som jag spanade in en del och fantiserade om. Efter att ha varit ointressant i tjejers ögon hela mellanstadiet så hade man inget vidare självförtroende på den fronten precis så man tänkte inte ens tanken att man skulle få nåt med henne att göra. Sen kanske 1-2 v in på terminen berättar en klasskompis att han vet en tjej som gillar mig. Tänkte väl att det var nån ful såklart men sen pekade han på henne i matkön och då var det hon jag hade spanat på till min förvåning och stora glädje. Hennes kompisar som också var snygga började snacka med mig på raster och så och dom ringde en kväll och frågade om jag ville snacka med henne. "Nej jag kan inte för jag sitter och äter" svarade jag, totalt oförmögen att hantera situationen lol..

På höstlovet bjöd hon och hennes kompisar mig på Halloweenfest. Jag var sjukt nervös i dagar innan och försökte hitta på bra ursäkter för att slippa gå. Men kom dit iaf (tror det var mamma som övertalade mig) vii var kanske 8-9 st där och tanken var nog att hon skulle göra sin move där på slutet av kvällen. Kl 12 skulle mina föräldrar komma och hämta mig (bodde 5 km bort) och när kl var 11 satt vi i soffan och hade lekt spanning o konsekvens eller nåt liknande när två av killarna gick ut, minns inte varför, och en annan hade dragit så jag satt där själv i mörkret med 5 tjejer, tjejen som gillade mig,, hennes två kompisar som försökte allt de kunde för att få ihop oss + ett par till. Jag fick lätt panik när jag insåg att jag var ensam kille bland tjejer och tog ett beslut som jag har ångrat hela mitt liv sen dess. Jag sa att jag måste hem, tackade för maten, sa hejdå och gick de 5 km hem och kom hem precis när mina föräldrar hade satt sig i bilen för att hämta mig och drog en lögn om att festen slutat tidigare.

Efter detta hoppades jag resten av läsåret att hon skulle göra ett nytt försök men det gjorde hon inte och inte så konstigt så dissad hon måste ha känt sig. Och att jag skulle gå fram till henne på en rast och snacka fanns inte. Fan jag mådde dåligt i 2 år av det och det gjorde tjejen med. Hon fick lite problem med ätstörningar och jag fick höra av andra att hon ofta pratade om mig. Folk frågade mig ibland om jag gillade henne, jag svarade ja och de sa att hon gillade mig med så varför är ni inte ihop?? Och ändå fanns det inte i min värld att jag skulle gå fram och snacka med henne och reda upp det hela utan väntade bara och hoppades hon skulle göra det. Sjukt vilken idiot man var. Nåt år efter det här fick man social fobi och snackade inte med en tjej igen förrän 8 år senare. Undrar ibland hur mitt liv hade sett ut om jag blivit tillsammans med henne då. Hade jag ändå fått social fobi och blivit totalt hopplös med tjejer eller hade det gett mig värdefulla erfarenheter och bra självförtroende/självkänsla att gå in i vuxenlivet med? Man blir iaf än idag nästan gråtfärdig av att tänka på det.