Ledarskap

[plague]

Bra punkter på egenskaper som kommit. Nedan följer några av mina personliga erfarenheter inom ledarskap och gruppdynamik. Självklart inget facit eller bibel på vad som faktiskt gäller eller fungerar.

Enligt mig handlar inte att leda en grupp om att ta på sig någon bestämmande roll för sakens, eller sin egna, skull. Att leda en grupp framåt kräver någon slags vision om vart gruppen ska hamna. Om inte visionen delas av mer eller mindre hela gruppen kommer inget ledarskap att kunna fungera. Målet kan vara allting från att en studiegrupp vill uppnå ett schysst resultat på tentan till att ett idrottslag ska vinna serien eller att en grupp ska tjäna så mycket stålar som möjligt.

När ett mål värderas tillräckligt högt av gruppen återstår frågan hur gruppen ska nå dit. Här krävs enligt min erfarenhet ett visst mått av intellekt från ledaren. Metoden borde vara relativt lättöverskådlig och med största säkerhet vara tillräcklig för att uppnå gruppens vision (härmed ingenting sagt om graden av svårighet i utförandet).

Att man själv tänker ut en fungerande strategi för att gruppen ska klara sina utmaningar är dock inte tillräckligt för att göra en till ledare. Givetvis måste man även ha tillräckligt mycket social intelligens för att kunna övertyga resterande medlemmar i gruppen om storheten i sin plan. Utan att trampa någon på tårna, framstå som ett svin eller skapa splittringar som istället kan skada och på sikt upplösa gruppen. Det som enligt mina egna erfarenheter som ledare funkar bäst är att inte göra något tvingat för att försöka framstå som en. Tvärtom är det oftast bäst att initialt luta sig tillbaka när en fråga uppkommer och låta andra ta initiativ. Visst finns det inget värre än en överambitiös typ som direkt tar på sig ansvaret att dela ut arbetsuppgifter, bossa runt folk men i själva verket är en jävla sopa? Att försöka bestämma över andra utan att dessa accepterar din auktoritet är kanske den bästa metoden om du vill göra sig själv illa omtyckt.

Om man först låter andra börja diskutera en fråga eller lösa ett problem uppstår i huvudsak två olika följder:

1. Gruppen löser problemet.
Här behöver man som ledare egentligen inte göra någonting alls utan att hålla med och göra det som krävs. Det finns absolut ingen anledning att försöka bestämma något eller försöka få det att se ut som att man bestämt någonting om allting löser sig naturligt. Att klampa in och röra runt skulle enbart vara kontraproduktivt, varför fixa något som inte är trasigt? Man riskerar dels att bli illa omtyckt om man tar credd för andras idéer, men även att framstå maktgalen om man måste göra saker som inte är nödvändiga för gruppens fungerande för att befästa sin position som ledare. Gruppen kommer då istället automatiskt tappa förtroende för ledaren.

2. Gruppen löser inte problemet.
Genom att låta andra börja presentera sina åsikter får man dels lite tid att själv fundera ut vad som är rimligast och hur man ska lägga upp det inför resterande medlemmar. Men man får även tid att lyssna på andra och låta en konflikt uppstå mellan dessa. När en konflikt uppstått mellan två sidor i en argumentation är det mycket enkelt att senare kliva in i en roll som för andra ser neutral och hänsynstagande ut (jämfört med om man valt sida direkt). Om man på ett smart sätt tar hänsyn till tidigare åsikter kan man nu på ett sympatiskt vis övertyga andra om att just sin egna lösning är den bästa. Jag tycker att kombinationen av en bra idé, förmåga att övertyga och få sig själv att framstå sympatisk oftast är tillräckligt mycket för få andra med på tåget.

Min erfarenhet är att om man löser gruppens interna stridigheter på ett sätt som får en själv att framstå som intelligent, vältalig och respektingivande så är det bara en kort tidsfråga innan andra kommer acceptera ens auktoritet samt ledarroll. Här uppstår en kedjeeffekt där det blir naturligt att visa prov på ledarskap i fler situationer i takt med att alltfler accepterar ens ledarskap. Viktigt är att veta när gruppen är i behov av ledning och när man själv bara ska go with the flow.

Självklart spelar även en mängd andra faktorer och egenskaper in (bl.a. mycket av det som skrivits i tråden). Framgångsrikt ledarskap grundar sig inte i respekt man kräver, utan i den respekt andra ger en.