The power of now - Tolle

[TonightIsTheNight]

Nåt som gett mig mer peace of mind är för övrigt den fight club-inspirerade insikten att jag inte är nån speciell snöflinga. Mitt liv är helt meningslöst och det har ingen betydelse vad jag gör. Vi går alla i en deprimerande väntan att avlida, "its ending one minute at a time". Därmed försvinner oro och BS tankar om "vad tycker andra om mig?". Du tror verkligen de bryr sig?

Eftersom jag ändå ska dö kan jag ta livet som en lek för det är som ett ögonblick som ändå ska avslutas. Inte SNART... men snart. Folk tar sina obetydliga liv på för stort allvar. Du är INGET i det stora hela. Bortser vi från den biologiska strävan att överleva och replikera finns ingen objektiv mening. Man får HITTA PÅ en mening. För mig = ha fett roligt & njuta, efterleva mina värderingar, be who i wanna be, lämna saker o ting efter mig, uppnå (för mig) vettiga saker.

Att vara DÖD OCH BORTA är för övrigt inget deprimerande, för du märker inget när du är död. Det är inte som att du ligger under en gräskulle och deppar medan andra är unga och lever och har det gött och du observerar det. Snarare som att det blir som tiden innan man var född. NADA EXISTENCE. Människan är som en apa eller varg som springer runt o skiter, knullar, slåss o båkar, äter mat, föder ungar o har sig bara det att vi är mer MEDVETEN via vår logik om vad som händer o därmed även kan sitta o reflektera "eh vad är meningen?", "vad händer när jag dör?" trots att vi ska upphöra existera på samma sätt som de och trots att det inte finns nån mer objektiv mening än för andra arter. Vi bara sitter och är mer medvetna än vad de är .

Att inse att man är en värdelös liten skit som är mindre än ett sandkorn i sahara i det stora hela är för övrigt inte i motsättning till att uppskatta sig själv. Det första leder till mer ödmjukhet och mindre "ego" och går ändå att uppskatta sig sj som person. Självkänsla och narcissism är inte samma sak ändå...