U got AA? Congratz ur normal.

[Insecureboy]

Har egentligen för jävla tråkigt nu så tänkte att jag lika väl kan sätta mig ner och skriva lite. Aproaching Anxiety är något som vi alla har, det är det som gör det svårt för oss att ragga och det är det som får oss att fega ur. Med andra ord så är AA en liten stygglese, not good men om det inte fanns skulle förmodligen inte PU Societyn vara så stor.

[SIZE="4"]How it works in Sweden[/SIZE]

Sverige är ett land där mind yo own bussiness är den lagen som gäller. Man sköter liksom sitt eget och blandar sig inte i vad andra gör. Står du vid busshållplatsen så håller du dig för dig själv. Du snackar inte med andra, såvida du inte känner dom. Tror du mig inte? Dra till närmaste busskur, ta fram papper och penna. Sätt dig bekvämt och njut, folk som inte känner varandra kommer att stå med minst en meters avstånd mellan varandra. Är det en tom bänk så sätter dom sig inte bredvid varandra, utan dom sätter sig på varsin ände av bänken. Folk lyssnar på musik tar fram mobilen och fipplar med den. Man har sin egen bubbla och ingen annan får inkräkta på den. Går du på bussen, ta då och titta om det finns lediga 2 platser kommer inte 2 okända människor att sätta sig bredvid varandra. Såvida inte dom är åksjuka, måste sitta framåt eller av andra faktorer. The list goes on and on.

[SIZE="4"]Vad kommer detta synsättet från?[/SIZE]

Vad kommer då den här mind yo own bussiness från? Rätt så enkelt faktiskt. Samhället har egna skript och scheman över hur du ska agera i olika sociala sammanhang. Går du in på ett apotek så förväntar sig inte folk att du ska komma in där med whiskyflaskan högt upp i skyn och köra din egna lilla privata efterfest. Samhället har skapat olika skript och scheman över hur DU ska agera för att smälta in i samhället. Är du på ett bibliotek så ska du uppföra dig si och så. Är du på en begravning så förväntar sig folk att du ska vara lite, nere, förstående och respektfull. DU ska INTE sitta och skratta och have the time of ur life.

[SIZE="4"]2 olika sorts AA[/SIZE]

Det finns 2 olika sorts AA, det ena är under dagtid för att du nu ska gå emot det som är ”normalt” och det andra är rädslan över att bli rejectad.

1. Samhället har som sagt skapat skript och scheman för hur du ska agera under olika sociala sammanhang, samhället har även bestämt vad som är okej och inte okej att göra. På krogen är det okej att ragga, på biblioteket är det inte okej. Thats what samhället expects of u. Det är därför det är så jävla jobbigt att börja ragga på den där snygga bruden som sitter och läser en bok i biblioteket. Just för att samhället förväntar sig att du INTE ska ragga på biblioteket. Du går emot det normala. Du är där för att låna en bok, plugga etc det som alla andra människor gör på ett bibliotek, för inte vill du väl att folk ska titta snett på dig? Människor är sociala varelser, vi vill inte vara ensamma. Vi strävar efter att känna samhörighet. När du går emot skripten och scheman som samhället har byggt upp så tror vi att vi kommer att stötas ut från gruppen.

Exempelvis, du spelar fotboll i ett lag, ni är alla där för att lira boll och du är en i gänget. Du har uppnått samhörighet och är lycklig. Gruppen förväntar sig att att DU ska lira boll för det är det man gör, man sparkar på en boll när man spelar fotboll. Låt oss nu säga att du kommer dit med ett basebollträ. Du börjar slå ner dina motståndare och tar bollen och kör baseball med den istället. Resultatet kommer att bli att du inte kommer att bli medbjuden till att lira boll med det laget något mer. Du förlorar din samhörighet med gruppen. De flesta människors värsta mardröm är att de är helt ensamma. Det är denna rädslan som gör att vi följer skripten och scheman som samhället har byggt upp. Vi är rädda för att om vi går emot dom så kommer vi att förlora vår tillhörighet. Om jag raggar på den här bruden så kommer hon att tycka att jag är världens weirdo hon kommer att snacka till sina polare ”Kom fram en kille och försökte ragga på mig i biblioteket, har ni hört på maken” Ryktet går vidare kommer till hans kompisar, dom tycker att han är ett weirdo och vill inte umgås med honom längre. Han förlorar sin samhörighet.

2. Låt oss nu säga att du är på krogen där det är okej att ragga, men du vågar ändå inte dra fram till henne, Tankar som ”Hon har pojkvän” Hon är för snygg för mig” ”Vad skulle hon se i mig” ploppar upp. Nu är det rädslan över att bli rejectad som uppkommer. Du kommer på flera ursäkter, detta kommer du på för att skydda dig själv från att bli avvisad. Ingen vill bli avvisad, att bli avvisad är ingen skön känsla. Känslan som uppkommer är att du inte duger till. Rejection är kroppens skydd mot att du ska må dåligt.


Kort och gott så gör både kroppen och samhället det svårare för oss att ragga. Tankesättet du ska ha är att världen är din lekplats, dina regler gäller. (Gör inget kriminellt nu boys)

jajaja Insecureboy nu vet jag var min AA kommer ifrån men jag vågar fortfarande inte snacka med henne!

Du förstår varför du känner som du gör men du vågar fortfarande inte ta steget. Tänk dig att du precis har vunnit 100 mille på nån jävla tävling, du har heta donnor i överflöd, du är the shit helt enkelt. (Tack Evilvalle för den meningen) Skulle du verkligen bry dig om, om hon dissar dig? Nej inte direkt du är ju the shit hennes förlust inte din. Skulle du bry dig om, om folk tittar snett på dig för att du raggar på den där snygga bruden i biblioteket? Nej för du är ju the shit. Världen är din lekplats och du sätter reglerna. Tjejen i fråga kommer att känna av detta, du går emot vad andra inte vågar göra. Du är en man som visar din sexualitet, du är en cool kille, du har ballz. Ha dock sunt förnuft bara för att du är the shit så är det inte okej att vara hur glad som helst på en begravning där folk sörjer. Men ur raggningsperspektiv så kommer du inte förlora din samhörighet pga att du snackar med en söt tjej under dagtid.

Peace out.

[Carragher]

Bra sammanfattat! Aldrig reflekterat över det där med två olika sorters AA faktiskt.. men men true shit..

[Evilvalle]

Insecureboy, imponerande, du bidrar med rätt fina saker till forumet

[Mössan]

På krogen tror jag också att det är så att man inte vill bli rejected framför andra. Så är det iaf för mig. Ok om ingen ser eller är där. Men när det är mkt folk omkring som ser hur man får dissen - det är inget jag vill vara med om.

[alpha dawg]

Väldigt bra artikel, hade reflekterat lite över de där 2 olika sätten.

[Fiskarn]

Bra post Insecureboy! Känner igen mig som tågpendlare, hehe, när alla ska gå på tåget är det kaos. Alla ska in först så att de får en plats (2&2) som är tom. "Ingen vill ju ta platsen bredvid" Helt sjukt!

Dock får jag ta att erkänna att jag är dålig själv, jag brukar somna istället för att vara social

En bild som beskriver allt rätt bra.. edit: bilden blev ju megastor, någon får gärna förminska den lite.

[Carragher]

*bild*]

Hahah, den där bilden är ju så jävla talande

[Insecureboy]

På krogen tror jag också att det är så att man inte vill bli rejected framför andra. Så är det iaf för mig. Ok om ingen ser eller är där. Men när det är mkt folk omkring som ser hur man får dissen - det är inget jag vill vara med om.

Jao det handlar om självbild och hur du ser på din omgivning, kanske ska skriva nåt om det oxå när jag orkar haha

[tay]

jag försöker ta till mig det du skriver insecureboy, och det är svårt för jag tänker fortfarande att det känns "weird" att coldapproacha på stan, ja menar det är ju väldigt få killar i Sverige som gör det, typ några tusen/hundra eller något sånt kanske, jag är lite paranoid, typ rädd att om jag coldapproachar många så kommer jag bli känd som "killen som raggar på stan" eller nåt, jag vill vara diskret. Gjorde bara en coldapproach idag och vill göra fler för det känns riktigt bra jag när jag gör det, sen är jag lite rädd att tjejens kille ser att jag stöter på henne på stan osv...

[TonightIsTheNight]

Bästa quoten;

Kort och gott så gör både kroppen och samhället det svårare för oss att ragga. Tankesättet du ska ha är att världen är din lekplats, dina regler gäller. (Gör inget kriminellt nu boys)

Älskar den jävla meningen. Känns som "jag" vid mitt core, lol, och det "bästa jag" jag ska börja agera från regelbundet. Dvs inte nåt socialt programmerat responsbatteri som bara lever ut den information som stoppats i mig via socialt betingad inlärning. Frihetsvärdering inbakat i denna quote, diggar.

Så jävla deppigt med denna mentalitet som råder i Sverige f.ö, jantelagen or whatever, men samtidigt blir det ju MER opportunity att glänsa när 99 % av folk gör sitt yttersta för att passa in i varje damn läge. Approachar man på dagen och alla andra gör detta i ens kultur så misstänker jag att det blir ingen big deal eftersom det är old news, medan om man är rätt jävla ensam om det har man chansen att stå ut från mängden på ett positivt sätt utan att det krävs så värst mkt av en egentligen? låter logiskt iaf.

De gånger jag approchat folk på tåg, bussar, mitt på dagen etc. så har det antingen mottagits extremt positivt eller också att folk reagerat negativt eller typ frusit till is. Tippar att det finns en hel del folk i Sverige som är rätt sociala mot en skön person som kommer å snackar men som knappast själva skulle ta det första steget, då det är just OACCEPTERAT enligt normerna.

Känns gött att läsa såna här artiklar för övrigt med tanke på att 99 % av samhället aldrig skulle tänka i dessa banor utan är fast i nåt jävla "ööh nej men så kan man ej göra ju" och det är lätt att sugas in i denna mentalitet då alla andra tänker så snarare än att köra sin egen väg. Men vad den stora massan tänker är sällan spec. originellt ändå.

Det du skriver får mig även tänka i bredare termer kring att gå sin egen väg, och inte bara angående att ha ballar att approacha.

Inspirerande text, 4 / 5 i betyg.

EDIT:

En grej jag kom att tänka på var med.... Varför ska man försöka passa in i en roll och få bekräftelse för något MAN INTE ÄR utan en konstlad roll man inte ens valt?! Var finns det givande i det - egentligen? Irrationellt som bara attan ifall man väl reflekterar över det.

[Insecureboy]

jag försöker ta till mig det du skriver insecureboy, och det är svårt för jag tänker fortfarande att det känns "weird" att coldapproacha på stan, ja menar det är ju väldigt få killar i Sverige som gör det, typ några tusen/hundra eller något sånt kanske, jag är lite paranoid, typ rädd att om jag coldapproachar många så kommer jag bli känd som "killen som raggar på stan" eller nåt, jag vill vara diskret. Gjorde bara en coldapproach idag och vill göra fler för det känns riktigt bra jag när jag gör det, sen är jag lite rädd att tjejens kille ser att jag stöter på henne på stan osv...

En kompis till mig visade mig detta bloginlägg

"Idag hände en lustig grej. Jag var påväg till bussen från skolan, långt ifrån glad och inte ens nära ett leende när en kille i min egen ålder kommer fram till mig och säger: ursäkta jag måste bara.
Ja säger jag? jag trodde att han skulle fråga efter vägen eller något sådan men istället så säger han.
Ursäkta jag måste bara säga hur söt du är!
Blev lite chokad men sa tack såklart och kunde inte låta bli att le, jag till och med skrattade lite....

Kommentarerna blev:

Nämen guuuuuuuuuuuuuud vad gulligt.

Naaaaaw vad söt! etc