LÄNGE LEVE EVILVALLE! o7
Överbeskyddande mor går mig på nerverna
2013-07-20,17:26, (Detta inlägg ändrades senast: 2013-07-20,17:27 av {2} sjoggaa.)
Inlägg: #1
Överbeskyddande mor går mig på nerverna
Har ett problem som tynger mig något enormt. Jag är 20år, jobbar deltid så en egen lägenhet har jag tyvärr inte råd med just nu. Min morsa är så jävla överbeskyddande så att det är löjligt, enda sedan barnsben så har hon alltid varit överkontrollerad. Drar jag hem olika brudar så är jag taskig som "utnyttjar" dom för att jag inte vill ha ett förhållande.

Hon säger att jag tror att livet är en fest och det enda som existerar är brudar och att ligga. Grejen är inte att det är drickandet som hon nojjar upp sig för men hon skyller på alkoholen av någon outgrundlig anledning. Utan det är att jag ska hamna i bråk och bli knivhuggen, dumpad i vattnet eller skjuten.

Jag bor i en relativt lugn stad där det i princip aldrig händer något. Har föreslagit att jag kan gå ut nykter om det är så men lika dryg och orolig ändå. Hon ligger vaken på nätterna och väntar tills jag är hemma men oftast brukar jag "myta" och säga att jag ska sova hos nån polare, DÅ ringer hon och ska "höra" så att jag inte svamlar för då får hon panik och tror att jag ska gå hem själv eller hem till någon hon inte vet vem det är.

Har föreslagit psykolog men då är det jag som borde gå dit enligt henne. Hon beskrev hennes beteende för något år sen, hon tror alltid att jag eller min bror ska hamna i bråk, vi ska bli rånade, knivhuggna, eller skjutna så hon stressar upp sig själv.

Har tagit det lugnt med festandet nu några veckor och jag sa till henne i torsdags att det skulle bli en lugn helg igen, men så idag så drev jag med henne och sa att några polare ville att jag skulle hänga med ut och att dom skulle betala allt, då svartnar det för hennes ögon och hon börjar skälla ut mig, jag ser hur paniken sprids i hennes ögon och kroppsspråk, ungefär som om hon har fått ett dödsbeskedd.

Dessa diskussioner kommer ständigt upp och det går inte att argumentera med henne, felet är alltid mitt.

Hon får alltid höra ifrån släkt och farsan att hon borde tagga ner lite men det är inget som hjälper sorgligt nog och det slutar alltid med att vi bråkar och hon drar ner energin till noll.
2013-07-20,17:38, (Detta inlägg ändrades senast: 2013-07-20,17:40 av {2} sjoggaa.)
Inlägg: #2
Överbeskyddande mor går mig på nerverna
Toledo Skrev:Du är 20.
Tro mig, sa samma sak när jag var 18. Jag gör fortfarande vad jag vill, jag går ut, jag låter mig inte hindras av henne, MEN hon drar ner hela suget på att gå ut för jag vet vad som väntar.
2013-07-20,18:44,
Inlägg: #3
Överbeskyddande mor går mig på nerverna
Du vet nog att det enda som kan fixa det är en egen lägenhet, annars är det väl bara att ignorera det. Sluta inte gå ut bara för att göra henne nöjd.
2013-07-20,19:47,
Inlägg: #4
Överbeskyddande mor går mig på nerverna
Känner igen det där. Är 20 nu och de har släppt en hel del. Men det är efter många års "strid". Satan vad de suger ut energi. Verkar som om det ända sättet är att bli känslokall och poängtera " Spelar ingen roll vad du säger, lyssnar ändå inte, gör som jag vill".

Brusa inte upp, för ingen argumentation(vad hon än tjatar", var få ordig., förklara inte dig själv. Säg " jag lyssnar inte på dig, spelar ingen roll vad du säger" därefter så blir dina comebacks vara " ok, men du vet vad som gäller".

Låter hemskt, men detta har räddat mitt liv. Känslokall just när det kommer till utgångar etc, inte heltid.
"Do you mind if I sit back a little?
Because your breath is bad- it really is."

- Donald Trump, to Larry King, on CNN'S "Larry King Live".


Hoppa till:


Användare som tittar på tråden: 1 Gäst(er)
{myadvertisements[zone_2]}