Är det dåligt att agera på känslor?

[Vetinte]

Tja

Nytt jobb återigen sedan ungefär två veckor tillbaka. Denna gång blev det servitör igen då det är ett hyfsat flexibelt jobb med mycket partaj och sköna kollegor involverat.

Som några av er vet så har jag haft svårt att behålla jobb och rutiner pga tristess eller att jag inte är i speciellt stort behov av pengar. Jag lever billigt, knappt några utgifter utöver en liten hyra, mat och alkohol men nu hamnade jag för ca två veckor sedan på en arbetsplats som jag faktiskt gillade lite. Tragiskt nog ser det ut som att jag är inne på slutspurten efter ett samtal med restaurangchefen idag.

Skulle ha jobbat till 03 idag men blev hemskickad pga av fylla och för mycket snack med gäster. Vi skrek en del på varandra innan han lugnade ner sig. Han sa "Jag säger det här i all välmening, du kommer tacka mig när du är i min ålder. Du är precis som kvinnor. Ingen disciplin och agerar helt efter dina känslor. Du har ingen som helst kontroll över vad du gör. NOLL impulskontroll eller verklighetsuppfattning".

Jag har alltid värderat min känslosamma sida högt och sett det som något positivt men blev nu fundersam. När helst jag ställs inför något brukar jag tänka på magen som centrum, "vad säger magen? Ja eller nej?!". Det första svaret som dyker upp i huvudet är det jag går efter och jag mår helt fenomenalt tack vare det. Det är förmodligen också anledningen till att jag aldrig ens har reflekterat om detta är fel.

På vägen ut sa restaurangchefen att mitt sätt att tänka kommer leda till att jag bryter ihop fullkomligt om något år.

Tycker ni att han har en poäng?

[Ballin]

Jag är nog ganska likadan, tröttnar fort på saker som inte har en mening och en rätt "skev" verklighetsuppfattning. Tar inte jantelagen lika allvarligt och ser på intriger/översittare som i ditt fall restaurangchefen som loosers som ändå dör nån dag. Vad jag kommer göra är att köra 80% på känslor och 20% hjärna och det funkar ganska bra för mig men klart man märker att folk går emot en flr att man inte delar samma syn på livet som dom/alla andra.

Tycker du ska känna efter vad som känns bäst, testa följ alla regler och "så som det ska va" en vecka och kolla hur du mår efter/hur hjärntvättad du är.
Vet inte hur det funkar i krogjobblivet så vet faktiskt inte vad du ska göra

[illdan]

Tja

Nytt jobb återigen sedan ungefär två veckor tillbaka. Denna gång blev det servitör igen då det är ett hyfsat flexibelt jobb med mycket partaj och sköna kollegor involverat.

Som några av er vet så har jag haft svårt att behålla jobb och rutiner pga tristess eller att jag inte är i speciellt stort behov av pengar. Jag lever billigt, knappt några utgifter utöver en liten hyra, mat och alkohol men nu hamnade jag för ca två veckor sedan på en arbetsplats som jag faktiskt gillade lite. Tragiskt nog ser det ut som att jag är inne på slutspurten efter ett samtal med restaurangchefen idag.

Skulle ha jobbat till 03 idag men blev hemskickad pga av fylla och för mycket snack med gäster. Vi skrek en del på varandra innan han lugnade ner sig. Han sa "Jag säger det här i all välmening, du kommer tacka mig när du är i min ålder. Du är precis som kvinnor. Ingen disciplin och agerar helt efter dina känslor. Du har ingen som helst kontroll över vad du gör. NOLL impulskontroll eller verklighetsuppfattning".

Jag har alltid värderat min känslosamma sida högt och sett det som något positivt men blev nu fundersam. När helst jag ställs inför något brukar jag tänka på magen som centrum, "vad säger magen? Ja eller nej?!". Det första svaret som dyker upp i huvudet är det jag går efter och jag mår helt fenomenalt tack vare det. Det är förmodligen också anledningen till att jag aldrig ens har reflekterat om detta är fel.

På vägen ut sa restaurangchefen att mitt sätt att tänka kommer leda till att jag bryter ihop fullkomligt om något år.

Tycker ni att han har en poäng?

Att bli hemskickad från jobbet pga av dåligt beteende är rätt allvarligt, inte många som varit med om det.
Låter egentligt bara som du ska ge fan i att dricka när du jobbar, då hade du säkerligen fattat bättre beslut och bettet dig bättre.


Av din text kan man ju knappast bilda en uppfattning av att du agerar på känslor som kvinnor direkt.

[godsgift]

Känns som att du borde lära dig att skilja mellan skönt privatliv och att vara professionell på jobbet. Fett tråkigt imo men man lär ju göra det..

[kinkykong]

Jag är helt annorlunda än dig, går nästan alltid på vad logiken säger och tänker allt som oftast innan jag agerar. Detta är något du kommer behöva lära dig om du vill utvecklas karriärmässigt i detta land, på alla företag jag arbetat på har det vart väldigt viktigt att agera professionellt för att kunna avancera, vilket går hand i hand med att tänka på hur man beter sig.

Med detta sagt så behöver du inte alls bete dig så när du är ledig, men du måste skilja på din egen tid, och tid som någon betalar dig för att agera på ett visst sätt.

Tråkigt att det ska behöva vara så att alla inte passar in när dom är sig själva, men det är lika bra att inse att business inte är någon drömvärld.

Huruvida du kommer bryta ihop känner du väl bäst själv, men kan tänka mig att det börjar bli tröttsamt efter några år att byta arbete ofta och inte ha någon stabil punkt i livet.

[trollface]

Det låter jävligt illa att bli hemskickad från sitt arbete, det känns för mig jävligt oansvarigt och fruktansvärt korkat. Jag har inte jobbat allt för länge men har funnits på arbetsmarknaden i strax över 10 år, haft en del riktiga skitjobb.. men alltid och då menar jag alltid gått in 100% och alltid försökt vara professionell i det jag gör. För mig är det en självklarhet att göra så gott man kan på det arbete man får oavsett om man ska torka bajs i toaletter eller dirigera om datakommunikation.

Du får ett förtroende av en person för att den personen tycker du är bäst lämpad för att utföra de uppgifter som krävs för. Vad ger dig då rätten till att bete dig som ett svin tillbaka, när det kanske finns andra som faktiskt verkligen ville ha just det jobbet? Så här är det i arbetslivet förvisso och det suger lite.. but thats life liksom.

Det jag kan tänka mig blir jobbigt vid ett senare skede är väl ifall det blir så att du får jobb på jobb på jobb och blir hemskickad, tillslut blir det en sån vana att du börjar dra in massa tankar om varför du aldrig får behålla ett jobb. Då kommer andra tankar och du går in i en mörk tid, tänker du då med dina känslor kommer du högst troligt att bli deprimerad. I samband med det får du även dåligt självförtroende och börjar tycka synd om dig själv. Du börjar skylla på andra att de har gjort så här mot dig blablabla..

Men i själva verket så behövde du bara dra åt snaran runt din hals lite extra och skärpa till dig lite på ditt kommande jobb. Tristess är oerhört frustrerande, jag är precis likadan, snuskigt snabblärd, blir uttråkad direkt och behöver utmaningar hela tiden. Jag brukar alltid se till att jag har något form av sidoprojekt eller två just av den anledningen att jag behöver utmaningar.

[Vetinte]

Jag har läst alla era svar, tagit till mig av det ni skrivit och uppskattar verkligen att ni tog er tid. Efter ett samtal med sheriffen på restaurangen har jag däremot fått en klar bild över hela situationen och insett att det är han som är idioten. Började på en ny krog här om dagen och det känns bättre.