Flummig tråd om vägar i livet

[Parafras]

Vill skriva av mig och diskutera lite flummigt om livet.
Jag är rätt trött på att normen i livet är gå klart gymnasiet -> jobba lite/resa/sabbatsår -> plugga något trisst som ger mycket pengar.

Jag exempelvis vill göra massa saker. Bo i olika städer, resa, testa OLIKA jobb osv. Pröva en massa innan (OM) jag pluggar men hela jävla tiden snackas det om "När skall du plugga då?" "Vad ska du bli?" Och liknande som om det man gör innan man studerar bara är slöseri med tid. Trött på skiten.

Jag har flyttat ifrån 90% av mina vänner till en annan stad, 40 min bort bara för att jag hatar lilla skithålan jag växte upp i. MEN, jag jobbar fortfarande där. Rör mig bara fram/tillbaka från jobb/busshållplatsen men ändå -> jag vill ju inte vara i den stan.
Men så fick jag förlängt på jobbet (inom restaurangbranschen) och får stanna 1 år till. Sökte andra jobb men inget löste sig (vilket det säkert hade gjort om jag väntade lite till men min chef hann före med erbjudande liksom..).

Men så läste jag en artikel (http://markmanson.net/not-giving-a-fuck#.espaoc:de3A) och kom fram till att visst; skönt med betald semester osv men jag kan säga upp mig när jag verkligen tröttnar. Dvs, till hösten. Har alltid i mitt liv fullföljt det jag sagt, tänkt på andra (kollegor/chef, jobbig sits för dom om man slutar) men struntar i det där nu. En månad uppsägningstid och sen får det lösa sig. Skall spara pengar så jag har lite om det tar tid med jobb men man kan inte slösa ett år på något man inte vill. En sjuk lättnad för mig då jag fick halvt panik att jobba på/åka buss i 1 år till.

Men känner ni ibland att man ska följa alla jävla ramar och steg i livet i rätt ordning och att det bara håller er tillbaka? Vill inte leva så och för att verkligen komma ifrån det behöver jag nog säga upp mig om några månader och ta ett steg ut i tomma intet.

Livet kan vara så mycket mer än att knega med något man inte är HELT nöjd med och gå upp tidigt, vara trött osv bara för att kröka skallen av sig så fort det blir helg?
Jag vill gå min egna väg. Öppna/starta eget vid sidan av eller liknande. Jobba 50% kanske och ha mer tid till mina intressen.

Så för att detta inte bara ska bli måndagstankar så, vilka ramar/normer hatar ni mest i Sveriges samhälle? Har ni någon success story om att sluta jobbet och gå er egna väg?
Många av mina vänner trampar på, på skitjobb, bor kvar i staden de hatar osv utan några större mål. Sen dör man.

Jag skall lista ut vad jag vill starta upp/mål/drömmar och börja vid sidan av jobbet. Så man har ett mål.
Gillar att man kan diskutera sådana här större frågor OCKSÅ än bara tjejer.

Kul läsning:

http://www.entrepreneur.com/article/240879
Kanske ska tillägga att jag inte är ångestfylld utan snarare peppad på att ta detta steget.

[Fiskarn]

Jag är i liknande situation så jag följer tråden för att se kommande svar.


Men för att svara på topic så;
de ramar/normer jag ogillar mest i samhället är att människors drömmar/visioner/mål ofta trycks ner. Ponera att någon har fått en grym affärsidé och vill starta ett företag och bli rik. Direkt går andra till attack och istället för stöttande och uppmuntran kommer idén sågas på diverse möjliga sätt. "Du ska inte förvänta dig att du blir rik" "Är det inte bättre att du söker ett vanligt jobb som alla andra istället?" etc etc. Men det har väl lite att göra med den svenska avundsjukan att ingen ska sticka ut.

Sedan som du skrev, att hela livet ska följa en i förväg uttalad process. Jag tar själv examen om några dagar och har inte planer på att jobba direkt i höst. Istället vill jag ut och resa, upptäcka, njuta, koppla av. MEN jag möts av diverse kritik från kompisar och släkt; "är det inte bättre att söka jobb så att du kommer in, resa kan du göra senare i livet" "vad ska det vara bra för?" och det tar inte lång tid innan följdfrågan kommer om vem jag ska åka med. När jag säger att jag vill åka själv blir det i närmast panik. "Är det verkligen så bra?" "Det är mycket oroligheter i världen" "Det är alltid bra att ha någon att vända sig till" '

För egen del kommer jag skita i vad alla tycker, jag lär resa runt. Jag vill ha kul på färden innan jag dör, inte knega och dö med alla sparade pengar på banken.

Det som jag dock tycker är jobbigt är att jag inte vet riktigt vad jag vill. Jag har inget konkret mål att såhär vill jag leva senare i livet, det är faktiskt lite läskigt.

[Parafras]

Jag är i liknande situation så jag följer tråden för att se kommande svar.


Men för att svara på topic så;
de ramar/normer jag ogillar mest i samhället är att människors drömmar/visioner/mål ofta trycks ner. Ponera att någon har fått en grym affärsidé och vill starta ett företag och bli rik. Direkt går andra till attack och istället för stöttande och uppmuntran kommer idén sågas på diverse möjliga sätt. "Du ska inte förvänta dig att du blir rik" "Är det inte bättre att du söker ett vanligt jobb som alla andra istället?" etc etc. Men det har väl lite att göra med den svenska avundsjukan att ingen ska sticka ut.

Sedan som du skrev, att hela livet ska följa en i förväg uttalad process. Jag tar själv examen om några dagar och har inte planer på att jobba direkt i höst. Istället vill jag ut och resa, upptäcka, njuta, koppla av. MEN jag möts av diverse kritik från kompisar och släkt; "är det inte bättre att söka jobb så att du kommer in, resa kan du göra senare i livet" "vad ska det vara bra för?" och det tar inte lång tid innan följdfrågan kommer om vem jag ska åka med. När jag säger att jag vill åka själv blir det i närmast panik. "Är det verkligen så bra?" "Det är mycket oroligheter i världen" "Det är alltid bra att ha någon att vända sig till" '

För egen del kommer jag skita i vad alla tycker, jag lär resa runt. Jag vill ha kul på färden innan jag dör, inte knega och dö med alla sparade pengar på banken.

Det som jag dock tycker är jobbigt är att jag inte vet riktigt vad jag vill. Jag har inget konkret mål att såhär vill jag leva senare i livet, det är faktiskt lite läskigt.

Jag tror också att jante kan spela in starkt här, men vafan även om någons idé är KASS så uppmuntrar jag till att dom ska försöka. Bättre att ha prövat den vägen och veta hur det kändes än inte alls. Så korkat att trycka ner andras idéer, inte ens deras liv som påverkas om affärsidén går åt skogen ju.

Ja res själv, testa! Kan bli grymt. Men det där med att inte ha konkreta mål, samma här. Har vissa saker jag kan tänka mig att plugga och som verkar jävligt kul MEN att bana ut min egen väg väger alltid mest. Dock vet jag inte VAD det är.
Men jag vet att jag inte kan fortsätta såhär så något får jag starta igång. Började skriva en del berättelser ett tag, skall fortsätta på dom. Blir lätt kreativ då. Känns som att man prövar något nytt då liksom. Eller börja sy egna kläder kanske.

[Fiskarn]

Yes jante spelar in rätt bra. Alltså en mer indirekt nertryckning. Svaren till idén är i mycket om alla de risker som är förknippade med idén. Möjligheterna kommer sällan på tal.

[Powerwolf]

Sitter på jobbet så jag skriver lite kortfattat. Jag fyller 30 om 1 månad och kan väl säga att jag har haft nån typ av 30 års kris. Eller snarare reflekterat över livet. Och det jag kom fram till är att vill jag verkligen jobba nästan 40 år till av livet? Vara trött på vardagar o helger för korta?

Knappast! Så jag går sedan 6 månader tillbaka in stenhårt för att spara så mycket jag kan i fonder för att bli ekonomiskt oberoende. Jag vill att alla mina utgifter för mitt liv inte ska vara beroende av att behöva jobba! Och att låsa upp 5 dagar i veckan för jobb är inte kul! Så jag vet vad jag vill bli när jag blir stor nu! Arbetsfri/lös vill jag bli!

Sedan om en hobby drar in mer pengar är ju bara bra!

[fisk]

Jag har försörjt mig på poker hela mitt vuxna liv, och jag har fått stålsätta mig hela tiden mot invändningar i min omgivning.
Det finns bara en sak jag ångrar i livet, det är att jag började plugga 2008 något jag var helt ointresserad av, bara för att "man måste ha en högskoleutbildning". Jag visste redan då att jag kommer kunna göra bra pengar på poker men klarade inte att stå emot trycket från min omgivning och mina egna tankar. Jag höll fast i min utbildning ändra fram till förra hösten kan man säga och försökte verkligen, men tiden jag la ner var så stört oeffektiv och jag försökte alltid plugga så jag skulle klara mig precis, vilket jag ofta inte ens gjorde. Nu har jag pausat och spelar bara poker och är otroligt glad för det, men chansen att bli rik på det är borta även fast jag klarar mig bra på poker nu så är det egentligen bara att förskjuta tiden lite tills jag hittar vad jag vill göra i livet, men jag kan spara hyffsat mkt pengar under tiden iaf.

Med det sagt så uppmanar jag inte någon att låta bli att plugga, finns det en utbildning man är intresserad av så kör, det är såklart väldigt bra att ha en i bagaget oavsett vad man gör i framtiden. Dessutom har man rätt mkt fritid på de flesta utbildningar.
Mitt misstag kanske egentligen itne var att plugga, utan att jag valde en så tung linje (civilingenjör) när jag visste att jag skulle satsa på poker.

[Parafras]

Exakt!! Så sjukt att man går till jobbet, man kan ha roligt (jag har oftast rätt skoj på jobbet bör tilläggas), åker hem, är trött -> värmer mat, film/tv -> sova.

Jag personligen har dock brutit detta och gör lite roligare grejjer på vardagarna men man är fortfarande lite uppbunden av att somna i tid, gå upp i tid osv. Hatar hamsterhjulet.
Är lite avis på riktiga punkare som sitter i en park och super sig fulla, gör vafan de vill. Dom sticker åtminstonde ut på riktigt.

[Set Theory]

Mina mål har alltid varit att gå min drömutbildning, jobba med saker jag älskar, resa en jävla mycket och sedan sist men inte minst bli ekonomiskt oberoende så att jag kan förtidspensionera mig tidigt.

[Parafras]

Rätt trisst att alla är pengarkåta (vilket vi alla är då man tyvärr behöver pengar för överlevnad). Studier visar ju att pengar inte är lycka, och ju mer vi tjänar desto mer spenderar vi bara. Vanesak helt enkelt vart man lägger ribban.

[TonightIsTheNight]

Rätt trisst att alla är pengarkåta (vilket vi alla är då man tyvärr behöver pengar för överlevnad). Studier visar ju att pengar inte är lycka, och ju mer vi tjänar desto mer spenderar vi bara. Vanesak helt enkelt vart man lägger ribban.

Pengar verkar hjälpa till en viss gräns, sen planar relevansen ut:

"We know something about what controls satisfaction of the happiness self. We know that money is very important, goals are very important. We know that happiness is mainly being satisfied with people that we like, spending time with people that we like. There are other pleasures, but this is dominant. "

"Below 60,000 dollars a year, people are unhappy, and they get progressively unhappier the poorer they get. Above that, we get an absolutely flat line. I mean I've rarely seen lines so flat. Clearly, what is happening is money does not buy you experiential happiness, but lack of money certainly buys you misery, and we can measure that misery very, very clearly. In terms of the other self, the remembering self, you get a different story. The more money you earn, the more satisfied you are. That does not hold for emotions."

http://www.ted.com/talks/daniel_kahneman...anguage=en

Jag tror väl dock att det beror mycket på vad man gör av pengarna om man är rik med.

[golvmopp]

Ragnarök skrev ett inlägg på temat som var någonting i stil med att "bli inte den 40-åriga snubben som bemannar en strandbar och suger sig fast som en igel på alla som pratar med honom längre än fem minuter eftersom han gjorde fel livsval och är svältfödd på mänsklig uppmärksamhet".

Samma sak gäller här: det här med att spy galla över "hamsterhjulet" och försörja sig på att spela poker, handla aktier, äga hyresfastigheter eller whatevs är i 98% rena önskedrömmar. För varje person som lyckas med något av det jag just nämnde finns det en uppsjö av misslyckanden som antingen i tysthet återgår till den stora skalan av okvalificerad arbetskraft (i.e "lönehora"), eller blir en jävla loserjävel som går på soc. Bilden av att "allt ordnar sig" är ett jävla gift som förmodligen ligger till grund för den alltmer urusla svenska privatekonomin, så var inte ett stolpskott som bränner upp päronens fondbesparingar på en jorden runt-resa för att sedan slösa bort det sista på aktier i ett Flashback-tipsat rotfruktschips-företag som kraschar två veckor efter din investering.

Bygg en stabil grund medelst utbildning, särskilt när du är ung, inom ett område där det kommer att råda stor efterfrågan på arbetsmarknaden efter examen. Efter att du har en stabil inkomst kan du börja planera vad du ska göra i det långa loppet, såvida du inte gillar tanken på att vara ett halkat bananskal bort från bemanningsbranschen. Alternativt kan du börja med att jobba en stund inom bemanning för att se av hur jävla sugigt det är att jobba med arbetskollegor som helt och hållet tappat livsgnistan, bara för att få extra studiemotivation.

Det är mycket snack om quick fixes, men väldigt låg uppskattning för hur pass karaktärsdanande det är att vada genom den skit som dagligt kneg innebär, och den motivation det ger för att i sanning arbeta mot ett bättre liv. Att ha kånkat lådor i ett år för en avdelningschef som egentligen inte är värd att putsa ens skor är en värdefull erfarenhet i all dess bajsbesudlade prakt. Ärligt talat påminner mig mycket av mentaliteten bakom "JA VILL ITTE JOBBA 9-5 NÅNSIN" om killar som kommer till MMA-gymmet och vill lära sig flygande armbars och spinning backfists på första passet, och lägger allt sitt krut på flashig skit utan att ha någon koll på grunderna... vilket leder till att dom får storstryk på den första match-/shootsparringen.

[Nalirot]

Har känt som dig hela livet, alltid vart rätt annorlunda, banbrytande. Stört mig som fan på att gemene svensson är så jävla comfort i alla lägen. Sen avgudar dom folk på facebook som åker och tar plantade bilder i Australien/Asien och avundas dom, istället för att inse att det är bara boka en biljettjävel och åka, simpel as that. Men folk är så SJUKT rädda att bryta sin CZ, bara kolla hur länge folk bor hemma innan o flytta, helt sinnessjukt.

Jag har yoloat lite i livet och skulle säga mig veta en del om skiten då man testat både det ena o det andra. Flyttade som ensam 19årig oskuld till Norge och det var utan tvekan bästa beslutet jag tagit i hela mitt liv. Senare åkte jag one way ticket ensam till Sydney, 2nd best. Sen efter det flyttade jag till en annan stad än den jag kom ifrån och började plugga, väldigt få bekanta sen innan.

I tillägg på det så har jag levt lite på fel sidan av lagen kicksökare osm man är, smugglat o sålt droger under samma period, även ett litet eget IT-företag som är helt egenutvecklat.

Det jag märkt är att man mår så jävla mycket bättre av att ha ett purpose, en identitet. Det kan vara din business, din träning, ditt jobb, företag etc. Man mår så jävla piss om man bara går runt o rullar tummarna med massa "måsten", gå till skolan, jobbet, bara för att du MÅSTE. Tricket är att lura hjärnan att inse att det är "kul", inte se det som en obligation utan något som du "bara gör". Skillnaden blir att du blir så jävla mycket mer fri i ditt huvud och det påverkar i princip allt du gör i alla andra sammanhang.

Dock måste jag tillägga att det finns en FET baksida med det här också, som jag upplevt iaf. Snackas ofta mycket om utanförskap för invandrare osv, men det gäller alla oss andra "priveligerade" folk också. jag har alltid känt mig utanför samhället, är inte alls filmjölksvensson beteendet, levt på fel sida av lagen och vart en rebell genom hela tonåren. Att känna sig utanför/se ner på andra "medelsvenssons"/feminister osv, det är sinnesjukt destruktivt för ditt mående.

Att fokusera för hårt på tjejer är inte heller bra, även om det är rätt tänk. Måtta, är bäst. Always. Nog kan du jobba för att bli bättre med tjejer, men som det brukar sägas inom game.. Ha det INTE som din #1 priority! Det blir så jävla fel i huvudet och man märker rätt snart att det är inte så livet "ska" levas, ha det mer som en grej som kommer o går som det blir, då får du mer av den här "I dont give a fuck"-attityden.

Vet inte om jag svarade på din frågeställning, men det var lite brief vad jag känt/sett från mina egna erfarenheter av att flumma runt/yoloa lite i livet =)

EDIT: Det jag menar på är att man ska inte underskatta ett "vanligt" liv. Det är din inställning till det "vanliga livet" som gör att det blir tråkigt. Fixa inställningen så fixas även ditt välmående i samma veva.

[Parafras]

EDIT: Det jag menar på är att man ska inte underskatta ett "vanligt" liv. Det är din inställning till det "vanliga livet" som gör att det blir tråkigt. Fixa inställningen så fixas även ditt välmående i samma veva.

Vet, har hittat ett yrke jag VET ger sjukt intressanta dagar och där jag jobbar med ett intresse. Menade bara att starta eget väger ALLTID mer. Eller starta eget, men att gå sin egna väg utanför skolbänken och svensson livet.
Dock skall man veta att man kan vara på en svensson arbetsplats med svensson yrkestitel och vara väldigt EGEN i vilket fall som helst. (Bör tillägga att jag fattar att alla inte ogillar den livsstilen och ser inte ner på er, men jag vet att många känner som jag fast ändå väljer det livet - för att sedan ångra sig.)

Ett väldigt bra inlägg av dig, fick mig faktiskt att omvärdera mig själv lite. Bra jobbat.
Tror att du och jag tänker rätt likadant faktiskt och ibland går dessa tankar på högvarv och ibland vilar dom. I vilket fall som helst bra att reflektera över sånt här och inte bara köra på för att sedan vakna upp och ångra sig.

[Parafras]

Även som vissa veckor, när man bara knegar -> kommer hem och slöar -> sover -> knegar.

Flyttat så inga vänner direkt i närheten, hinner mest ses på helgerna. Ibland träffar jag KKn eller någon som bor i närheten, men oftast inte.