PROBLEM MED BALLEN!

[trollface]

Var hos urologen igår, det blev en smärtsam upplevelse. För er som funderar på att göra följande ingrepp så kommer jag beskriva lite mer i detalj hur det gick till.

Vaknade på morgonen av att klockan ringde 07.50, dags att stiga upp ur sängen och slå på arbetsdatorn för att få lite nytta gjord innan avfärd mot urologen. Tillståndet när jag stängde av snoozen var aningen nervig men inte speciellt farligt, det är ju trots allt bara en undersökning idag och inte operation! Pussar "flickvännen" på kinden och säger godmorgon, hon mumlar något och somnar om. I vanlig tur och ordning börjar jag dagen med tre koppar kaffe, kollar lite jobbmail innan "flickvännen" frågar om jag kan köra henne till något spektakel hon ska göra med skolan. Fine, kör iväg henne och kommer hem igen, lagom till att Posten ringer och ber mig komma ut och hämta mina nya högtalare som jag beställt. Härligt, nya högtalare. Tankarna om läkarbesöket är som bortblåst när jag sätter igång och paketerar upp högtalarna och ställer dem på plats, förbereder kablaget. Tiden börjar komma ikapp och det smyger sig på i kroppen också.. nervositeten byggs upp min intalar mig själv att det bara är undersökning och börjar återigen få mitt normala lugn med kontrollerad andning.

"Flickvännen" smsar och frågar när jag kommer och hämtar henne, jag passar på att fråga henne ifall hon skall med till läkaren eller om hon ska stanna hemma själv. Hon följer med, tiden börjar rinna iväg och jag plockar upp henne innan vi tillsammans åker mot urologmottagningen i en närliggande stad. Bilfärden dit går rätt smidig, tiden blir knapp då GPS-helvetet inte alltid visar rätt väg, vi är iaf på plats i väntrummet TVÅ minuter innan utsatt tid. Nervositeten i kroppen var inte speciellt märkvärdig.

Efter en tids väntetid kommer sjuksköterskan ut och ropar upp mitt namn, visar in mig i en operationssal där hon ber mig sitta ner tills läkaren kommer. Sitter där och kollar på de olika instrumenten som finns runt om i rummet, nu börjar nervositeten öka en aning. Läkaren kommer in i rummet och jag förklarar mitt problem, han ber mig sitta upp på britsen och visa upp lilleman. Han inspekterar noga den lilla förhårdnad som bildats och förklarar även att det är en lätt inflammation, "det vita som är runt omkring här är en lätt inflammation och det blir ofta så". Han förklarar att det finns inte så mycket att göra mer än att snitta av strängen och sy ihop den på nytt. I det här läget tänker jag inte så mycket, ligger lugnt på britsen samtidigt som läkaren lägger över en vitduk över mina ben som även täcker lilleman och paketet.
- Det här kommer gå fort, själva operationen tar bara 5 minuter, förklarar läkaren

Nu är det svårare att andas lika lugnt och vara sansad "Ska dem skära i lilleman idag, det har är jag inte förberedd för?!!" min kropp skriker inombords "FLY, hoppa ut genom fönstret skit i det här!!"... En lätt form av panik bildas inom mig, men hålls tillbaka av kontrollerade andetag och lugnande tankar (de där tankarna om bloggen som tidigare är länkad i DENNA tråden), lätt att hålla sig lugn nu tänker jag igen och tittar ut genom fönstret när sjuksköterskan kommer in för att göra redo den spruta som ska tryckas in i min penis för att lokalt bedöva de området de snart ska utföra kirurgi på! Mina andetag är långsamma, djupa och min puls känns väldigt väl. Känner varje hjärtslag i hela mitt bröst "ta mig här ifrån, låt mig svimma, vad som helst", mitt sinnestillstånd är allt annat än euforiskt!

Läkaren kommer in igen, tar på sig tighta plasthandskar och tar fram en trasa som han dränker i sprit. Tvättar rent området runt ollonet för att döda alla bakterier innan han långsamt kommer sticka in den nål som ska bedöva lilleman från att känna en outhärdlig smärta som hade fått alla alfahannar i hela världen att svimma.
- Nu kommer det sticka till lite här

Nålen träffar området mellan ollonet och förhuden, precis bredvid strängen. Smärtan, känslan av obehag sprider sig i kroppen och jag biter ihop hårt för att försöka bli av med smärtan. Att hålla lugnet och andningen långsam är i det här läget näst intill omöjligt, tillslut är läkaren klar och en ihållande pumpande smärta stannar kvar som avtar långsamt.

Läkaren säger något som jag inte registrerade helt.
- Det där var lagom oskönt kan jag säga, svarar jag.
- Då är jag tillbaka om 10 minuter och då kommer du inte känna något alls, säger läkaren innan han lämnar operationssalen.

Min kropp är i det tillståndet då nervositet inte kan registreras, mina hjärtslag är tydliga och jag ser mitt bröst dunka, försöker andas kontrollerat. Sjuksköterskan kommer in och förbereder operationen. Hennes fasta och bestämda tag runt min penis är oförglömligt, mina tankar springet snabbt iväg om hur väl hon lär kunna massera en manskuk till utlösning på mindre än 1 minut. Erektion nu vore lagom opassande och jag droppar tankarna, medan hon tvättar lilleman noggrant med en svamp och tvål.

Sjuksköterskan har precis förberett operationsduken som ligger på mig och operationsbordet som står över mina ben.
- Du kan komma nu läkaren, ropar hon.

Han kommer in inom en minut och drar på sig operationshandskarna och ställer sig till höger om mig. Här är minnet väldigt svagt!
(Kommer inte ihåg vad läkaren sa till mig, vad jag vet är att denna iformationen fick jag någonstans mellan det att läkaren kom in i operationssalen tills det att han utfört operationen och går ut.)

- Då ska vi se, vi kommer klippa och sedan sy lite. Det kommer ta ungefär två veckor att läka och tråden kommer trilla av, av sig själv, förklarar han.
- Okej, svarar jag.
Ligger på operationsbordet och hör hur det klipps i något, kroppen svettas något oerhört, det rinner från pannan och detta är helt klart den mest obehagliga känslan jag varit med om. Känseln är borta, men för varje stygn som görs känner man på något sätt hur tråden dras igenom. Mina tankar flyger om allt och inget, plötsligt säger läkaren
- Då var det klart, berättar han med lugn ton.
- Det gick så fort alltså, svarade jag.
-Ja det är ingen komplicerat operation egentligen
Sedan visar han upp sin fina skapelse, snittet där hela strängen är borta. Han förklarar att han förlängt strängen så den är ca 1-2 cm längre. Skulle det bli komplikationer vid läkning att förhuden skulle bli för stram runt om, får jag komma tillbaka och ta bort förhuden helt.
- Du bör också undvika sex i två veckor iaf, skulle det ändå falla in använd kondom för att hålla borta bakterier, tillägger han.
- Okej

Läkaren önskar mig lycka till och går sedan iväg.. Sjuksköterskan plåstrar om lilleman och ger honom ett bandage. Hon berättar lite vad som kan hända och att jag kan kontakta dem på deras akutnummer dygnet runt. Jag tackar för mig och möter upp "flickvännen" i väntrummet och förklarar vad som hänt.

Frågor på det?