Varför är DU här?

[superduperadmin]

Det finns en anledning till varför vi är här. Casanova Lounge är ett forum där vi lär oss att bli bättre med tjejer, men det innebär ju samtidigt att vi inte var så bra med tjejer från början. Så, varför är just Du här? Jag börjar:

Även om jag var en liten casanova som pilt och var förlovad två(!) gånger innan jag ens fyllt fem, tyckte jag att tjejer mest var i vägen. De begrep sig inte på riddarlego helt enkelt. Hade ingen som helst erfarenhet av tjejer när jag väl började intressera mig för dem, och med den hormonella bergodalbana puberteten var (jag var rätt tidig) hade jag ett helvete att förhålla mig både dem och mig. Morsan var dominant utav bara helvete och farsan hunsad toffel, hade ingen manlig förebild öht. Fick tidigt lära mig att stå tillbaka och be om ursäkt för mina drifter, att tjejer minsann vill ha snälla killar och att de som jävlades med en skulle få igen för det sen och att man absolut inte skulle slå tillbaks. Ta stryk och acceptera din roll. När du är trettio får du en fru att bli av med oskulden med och då ska du bilda familj, vara en mjukisman och ingen skitstövel. Du ska serva din kvinna.

Så där såg det ut genom hela tonåren. Morsan domderade och höll på, farsan gömde sig och polarna kom och gick, mestadels gick. Kände rätt omgående att något var fel men kunde inte sätta fingret på vad eller hur jag skulle lösa det; jag visste att jag ville vara man, få utlopp för allt testo, supa och slåss och leva djävulen, men allt det var ju FEL och skulle ju stöta tjejerna ännu mer bort från mig, hade jag fått lära mig. Vad fan skulle jag göra? Jag var djupt olycklig och övervägde självmord (kom dock inte längre än till planeringsstadiet, men funderade i perioder på det) och hade ingen jävla aning om nånting. Alla dagboksanteckningar från den här tiden pendlade mellan nattsvart hat och förtvivlad hopplöshet. Men så plötsligt hände det:

Först såg jag ett reportage på SVT som handlade om Neil Strauss och the Game. Jag tänkte: Coolt, det står säkert ett och annat vettigt tips i den, men eftersom den är på engelska kommer jag aldrig palla läsa den. Dessutom kommer jag aldrig bli lika cool som den där skallige killen." (Fo real, jag tänkte så.) Efter det var jag ute med mina dåvarande vänner, och på fyllan köpte vi Moore och Slitz. I Mooretidningen stod det ett reportage om the Game, och jag fattade med en gång vad det handlade om. Boken hade tydligen kommit ut på svenska och jag SKULLE bara ha den. Jag minns t o m datumet när jag köpte den, haha. (27 juli.) Dagen därpå drog vi till Köpenhamn och jag hånglade med en ashet norska. Jag var fast. Kort senare dissade mina sista vänner mig när de hoppade in i en taxi och bad mig dra åt helvete. Då hade jag redan bestämt mig: Jag skulle lära mig ragga brudar för att visa de jävla asen, och alla andra med för den delen. Jag tänkte fan inte ge upp. Allt detta skedde 2006. Lite senare reggade jag mig första gången på en PUA-sida (som då hette PUAcademy) och sen har jag hängt kvar, lite till och från. Jag tänker köra igång på allvar igen, den här våren. Jag är långt ifrån klar eller ens så duktig som jag vill vara.

Så, det var min berättelse och nu vill jag höra era. Man behöver inte skriva långa noveller eller tårtdrypande essäer utan det räcker gott och väl med vanlig nyfikenhet på mänsklig interaktion eller rå kåtbånge. Alla skäl är lika mycket välkomna. Är nyfiken på varför ni är här och vad som har drivit er hit!