25år, är livet kört nu?

[Gottochskit]

Jag skrev det här på flashback och fick ett meddelande i inkorgen om att jag skulle rådfråga här då folk visste vad dom pratade om på detta forum och många hade liknande erfarenheter och tidigare livssituationer, så jag gör ett försök då !


Som topic så känns det verkligen så för mig.


25 år gammal, inget jobb, inget körkort, bor för nuvarande hos mamma.

Känner mig värdelös, lat, omotiverad, ovärd för något. Var det alltid såhär? Nej.
När jag var liten var jag väldigt populär, jag hade alltid vänner att hänga med och det gick nog från ålder 8-14 inte en enda helg utan att jag hade kompisar som sov över. Hittade alltid på saker och ting med vänner på sommarloven, åkte på resor eller campade tillsammans.

Sedan kom datorn och alla online-spel.

Jag kan minnas hur jag och mina vänner som 14åringar satt inne på en sommarlovsdag och spelade: Eller ja, dom spelade och jag tittade på gnällandes om att vi skulle gå ut och spela fotboll istället då det var slöseri med tid att sitta här inne och ruttna.

Att det var jag som sedan skulle fastna i träsket kunde jag aldrig trott, men så blev det.

Det visade sig att jag hade en oerhörd talang för spelet "counter-strike" vilket resulterade i att jag från ålder 14.5 tills dess att jag skulle fylla 19 spenderade i stort sett alla dagar framför datorn. Varje ledig dag satt jag från 10 på morgonen till 04 på natten och spelade, jag började skolka från skolan vilket gjorde att jag som tidigare var en elev som var väldigt duktig i plugget började tappa snabbt i betygen. Jag gick ut nian med några VGs och resten G, vilket var rätt så mycket katastrof med tanke på att jag kunde fått mycket bättre än så om det inte var för spelandet.

Valde en rätt lätt linje på gymnasiet som var "slapp" så man fick mer fritid, I detta nu tänkte jag inte alls på min framtid eller vad jag skulle göra utan huvudmålet var att ta det så lugnt som möjligt så jag fick tid över att spela.

Vänner hade jag fortfarande många, även fast det spenderades mindre och mindre tid med dom så höll vi kontakten bra och pratade i stort sett varje dag, om vi inte träffades i plugget så var det över internet.

På sommarlovet medans dom var ute och fick "tonårserfarenhet" av brudar och sprit så satt jag hemma och spelade.

Jag hade inte ens pussat en tjej innan jag precis skulle fylla 19, då en polare tog med mig ut på krogen för första gången. Jag blev lite halvfull, en rätt snygg tjej kom fram och ville dansa - vi hånglade, drog hem till henne, jag förlorade oskulden och denna tjej kom att bli min flickvän under kommande 2 år.

Jag la nu ner spelandet, började ha sex, höjde min självkänsla mycket och började hänga mer irl med polare igen. Dessa 2 år var nog de bästa jag haft hittills där jag mådde oerhört bra och kände mig omtyckt.

Jag tog nu studenten och det var dags att bli "vuxen", jag kände dock att jag ville ta det lugnt över sommaren och ha "mitt sista sommarlov" - Ett sommarlov som sannerligen blev förlängt.

Jag hade redan en egen lägenhet, en lägenhet jag hade flyttat in i strax innan jag blev ihop med tjejen, denna lägenhet hade jag i stor sett gratis då det var en släktings som numera bodde i usa. Jag hade också rätt mycket pengar då min far gick bort i cancer när jag var liten vilket resulterade i att jag fick ärva rätt mycket, så jag klarade mig fint.

Efter ett tag gick jag med i arbetsförmedlingen och började gå på diverse arbetssökarprogram, jag tog praktik på en industrilackering under ett par månader, inte för att det var särskilt kul en mer för att ha något att göra.

Strax innan jag skulle fylla 21 så tog jag jobb som kundsupport i några månader för att sedan åka utomlands med min flickvän ett tag. Sedan kom vi hem och hon dumpade mig.

Under nästan ett år satt jag nu som isolerad hemma, less på världen och hatade allt, började spela world of warcraft och gjorde inget om dagarna, åt en hel del skit och brydde mig inte om något.

Sedan kände jag att jag måsta ta tag i mig själv så jag sökte till ett 2årigt högskoleprogram inom data, kanske för att få fler vänner å några andra erfarenheter, detta var i en annan stad.

Jag kom in och flyttade, skaffade en lägenhet i den staden. Utbildningen visade sig dock inte vara allt för passande så jag tröttnade snabbt, kan heller inte säga att jag skaffade mig några nya vänner här då majoriteten var rejäla nördar som jag inte direkt kände någon samhörighet med, inte spel-nördar då som mig själv men ena riktiga programmerarnördar etc utan de minsta intresse av tjejer och sådant.

Nåväl, jag slutförde min utbildning i alla fall, men fortfarande oerhört less på den. Lägenheten skulle nu tas tillbaka och användas av personen som jag hyrde den av i 2a hand och jag hade inget annat val nu att flytta hem till mor till mitt pojkrum tills jag fixat eget.

Detta var juni 2013, nu har jag suttit i snart 10 månader utan att göra ett dugg i stort sett. Absolut noll motivation att arbeta med datorer, oerhört less efter utbildningen. Jag vill bara slita mig ifrån datorn helt och hållet men vet inte hur, mina vänner har flyttat till höger och vänster, vissa har gått och blivit farsa och har numera noll tid över huvud taget att umgås verkar det som.

Färre man känner som är ute och festar, nästan ingen som hör av sig längre.

Något körkort har jag inte tagit mig tid till att införskaffa, nån tjej har jag inte rört sen 2 år tillbaka, jag lyckades dock dra hem några one night stands under studie-tiden, typ 3st, men inget mer än så.

Jag har inte haft "riktig" kontinuerlig sex på flera år sedan flickvännen gjorde slut med mig, jag känner mig som en riktig förlorare. Inget jobb, ingen körkort, inga tjejer och knappt några vänner kvar.

Jag vill ta mig ur det och jag vill börja arbeta för att bygga framtiden, men jag vet inte hur. Jag har ingen som helst plan att gå efter.

Kanske jag blivit såhär "vek" och inkapabel till att bygga mål och sen köra efter dom genom att jag inte hade någon fadersfigur under uppväxten, jag vet inte, men så är det i alla fall.

Jag har dock tränat väldigt mycket under flera år nu och är väldigt muskulös, jag skulle uppskatta att jag runt 300ggr de senaste åren fått höra av olika tjejer att jag är "snygg" men känner mig ändå värdelös.

Socialt isolerad och känner att jag halkar efter alla mina tidigare vänner i form av inkomst, status i samhället, tjejer/sex och allt.

Just i detta nu sitter jag i mitt gamla pojkrum hos mamma, utan pengar, utan någon plan för framtiden, utan körkort, utan vänner och jag känner hur jag blir mer och mer bitter på mig själv och näst intill deprimerad över min situation för varje dag som går. Jag VET INTE hur jag ska ta mig ur och jag har ingen jävla aning vad jag ska göra. Jag blir typ galen snart för jag vet att tiden rullar på och inget händer. 25 år är jag, fyller 26 snart och det börjar kännas som att livet kanske är kört. Kanske jag kommer sitta där som medelåldersman utan några ambitioner eller vänner eller kvinnor alls, dricka sprit och ta livet av mig eller något.

Det är nästan som att jag är någon konstig blandning, en hybrid av en cool person (utseende, populär när man var yngre) och en social outcast (inga vänner nu, känner mig oslipad socialt) Ungefär som ett bra skal utåt men med en värdelös rostig insida.

Någon som varit i en sits liknande min? Hur fan ta man sig ur den?

Jag ser människor i min ålder och yngre som njuter av livet, har vänner och flickor och verkar så målmedvetna, medans jag själv i stort sett inte har ett skit av det längre och gör nada av mina dagar.

Mina dagar just nu ser ut såhär: Vakna runt 13, slösurfa nätet till 16, dra till gymmet några timmar, hemma vid 18 då jag går ut och springer promenerar 1 timme ,håller på att "deffa" just nu ! hemma vid 19-20, äter då, spelar world of warcraft (inte besatt alls längre, gör det endast och enbart för att fördriva tiden, tycker det är rätt tråkigt) och/eller surfar runt på olika forum/blaskor, porrsurfar/runkar tills typ 04 på natten. Sen startar det om igen. Samma sak om och om och om igen varje dag.


Hur fan tar jag mig ur detta, skaffar ett liv och blir en "normal" person igen? Är det ens möjligt vid denna ålder?