Min situation nu, chodar och vet inte vad jag väntar på

[ångest101]

Han vinner kanske inte intresse, men han vinner personlighets utveckling. Alla steg i rätt riktning är bra steg, även små steg.

Har man så mycket AA och oerfaren att man inte vågar gå rakt in och ragga på en brud så är fråga om klockan eller efter vägen en bra grej. Man ska absolut aldrig känna sig misslyckad eller att ha failat för att man inte uppnår sitt slutmål och så länge man hela tiden pushar sig framåt i småsteg och utmanar sin komfort level så är det bra. Många små steg blir det tillslut mil av.

Jag minns t.ex första gången jag gick ut på krogen nykter och ensam, jag var så sjukt jävla obekväm och kände mig så sjukt malplacerad att jag satt i ett hörn typ och inte prata med någon, sen gick jag hem. Efter att ha gjort det ett par gånger var det inte längre obekvämt jag steget till en approach och prata var närmare.

När han frågat om klockan, vägen eller andra random skitsaker till brudar han är sugen på ett gäng gånger så kommer det inte längre kännas obekvämt. Så då rätt vad det är är det inga problem att slänga in en till fråga/mening/kommentar och så bygger det sig hela tiden upp. Blir mer och mer bekväm, tillslut kan man föra hela konversationer.


Minns även i början av mina 20år när jag hade grov social ångest, fobi osv och vågade bokstavligt talat typ inte prata med en brud. Detta var före jag hittade PUA communityt , jag visste inte ens att Game existerade då. Men i alla fall så lyckades få till dejt på en dejtsida och visste att detta kommer sluta med att bruden tycker jag är världens jävla creep, well, jag gick på dejten ändå, gjorde bort mig som fan, vågade knappt prata osv. Mitt tankesätt var, jag måste börja någonstans, ska jag arbeta bort min sociala fobi måste jag konfrontera rädslorna och även om jag gör bort mig nu så kommer jag i framtiden att lyckas. Well, efter typ 100tals om inte 1.000tals brudar spammade på dejtsidor så hade jag fått några få dejter och t.o.m lyckats få till ett KK förhållande med en brud och även om min sociala fobi och ångest fortfarande var kvar så var en stor del av den borta. Idag så har jag inga problem att gå på internet dejter, prata med eller konversera med tjejer.

Det var så jag hittade PUA/game , jag förstod att vägen jag hade att gå var så lång så jag skulle hinna fylla 230år före jag nått dom mål jag vill ha så tänkte att det måste finnas andra som har samma problem, litte googlande senare hade jag hittat Mystery.

Trevlig story kompis! Måste kännas bra!