Flummig tråd om vägar i livet

[Parafras]

Vill skriva av mig och diskutera lite flummigt om livet.
Jag är rätt trött på att normen i livet är gå klart gymnasiet -> jobba lite/resa/sabbatsår -> plugga något trisst som ger mycket pengar.

Jag exempelvis vill göra massa saker. Bo i olika städer, resa, testa OLIKA jobb osv. Pröva en massa innan (OM) jag pluggar men hela jävla tiden snackas det om "När skall du plugga då?" "Vad ska du bli?" Och liknande som om det man gör innan man studerar bara är slöseri med tid. Trött på skiten.

Jag har flyttat ifrån 90% av mina vänner till en annan stad, 40 min bort bara för att jag hatar lilla skithålan jag växte upp i. MEN, jag jobbar fortfarande där. Rör mig bara fram/tillbaka från jobb/busshållplatsen men ändå -> jag vill ju inte vara i den stan.
Men så fick jag förlängt på jobbet (inom restaurangbranschen) och får stanna 1 år till. Sökte andra jobb men inget löste sig (vilket det säkert hade gjort om jag väntade lite till men min chef hann före med erbjudande liksom..).

Men så läste jag en artikel (http://markmanson.net/not-giving-a-fuck#.espaoc:de3A) och kom fram till att visst; skönt med betald semester osv men jag kan säga upp mig när jag verkligen tröttnar. Dvs, till hösten. Har alltid i mitt liv fullföljt det jag sagt, tänkt på andra (kollegor/chef, jobbig sits för dom om man slutar) men struntar i det där nu. En månad uppsägningstid och sen får det lösa sig. Skall spara pengar så jag har lite om det tar tid med jobb men man kan inte slösa ett år på något man inte vill. En sjuk lättnad för mig då jag fick halvt panik att jobba på/åka buss i 1 år till.

Men känner ni ibland att man ska följa alla jävla ramar och steg i livet i rätt ordning och att det bara håller er tillbaka? Vill inte leva så och för att verkligen komma ifrån det behöver jag nog säga upp mig om några månader och ta ett steg ut i tomma intet.

Livet kan vara så mycket mer än att knega med något man inte är HELT nöjd med och gå upp tidigt, vara trött osv bara för att kröka skallen av sig så fort det blir helg?
Jag vill gå min egna väg. Öppna/starta eget vid sidan av eller liknande. Jobba 50% kanske och ha mer tid till mina intressen.

Så för att detta inte bara ska bli måndagstankar så, vilka ramar/normer hatar ni mest i Sveriges samhälle? Har ni någon success story om att sluta jobbet och gå er egna väg?
Många av mina vänner trampar på, på skitjobb, bor kvar i staden de hatar osv utan några större mål. Sen dör man.

Jag skall lista ut vad jag vill starta upp/mål/drömmar och börja vid sidan av jobbet. Så man har ett mål.
Gillar att man kan diskutera sådana här större frågor OCKSÅ än bara tjejer.

Kul läsning:

http://www.entrepreneur.com/article/240879
Kanske ska tillägga att jag inte är ångestfylld utan snarare peppad på att ta detta steget.