Hur slutar man vara självcentrerad?

[TonightIsTheNight]

Först och främst verkar det som om du har fått en mer öppen inställning vilket är bra.

Jag känner inte dig men sättet du beskriver din situation har förändrats och det verkar som om du gått från att tro att alla andra är felet till att tro att du är problemet. Däremot kan jag bara konstatera en förändring, inte om den är positiv eller negativ. Min magkänsla säger att det är negativ förändring men samtidigt har du tidigare sagt att du bränt polare och egentligen inte har någon.

Jag tror inte du är självcentrerad i ordets rätta benämning. Någon som är alldeles för fokuserad på sig själv ser bara livet från sitt perspektiv och kan inte relatera till andra. De väntar egentligen bara sin på tur att prata om sig själv medan motpartens ord glider ut ur andra örat. Jag tror snarare du menar att du är alldeles för självmedveten. Du kanske har börjat tänka alldeles för mycket på vad du vill bli att de allra mest grundläggande sakerna i livet känns som ett problem. Att du inte har något att säga beror förmodligen på att du oroar dig om vad omgivningen tycker och tänker.

Detta är ett stort problem för folk som börjar med "game". När man blir alldeles för medveten om vad man gör, samtidigt som man försöker ändra hela sitt beteende i syfte att få nya, specifika reaktioner från omgivningen. Jag upplevde ungefär detsamma när jag skulle gå match i boxning. Från och med att jag lärde mig stå hade jag tränat och var bäst på träning (casanovalounge). Jag kände mig som en förlängning av Tyson och Ali i samma kropp (hemma i datorstolen). När det var dags för match frös jag totalt (att öppna på klubben). När klockan slog undrade jag om jag verkligen var naturlig southpaw (vad ska man säga?). Slår man vänsterkrok med vänsterhand (hur kysser man)? Efter att ha gått första ronden fick jag en örfil och en ursinnig tränare som sa att jag skulle sluta tänka. Gick ut, blev knappt träffad under andra ronden och vann på teknisk knockout i tredje.

Blev ett alldeles för långt inlägg men min poäng är att hela det sociala spelet handlar om att släppa bilden man har av sig själv och bara hänga med, typ som när man blir tagen en våg i havet. Det är enkelt när man pratar med sin syrra som älskar en oavsett, utmaningen kommer när man står inför tio pers vars känslor kring dig inte är lika karvad i sten. Det handlar inte om att inte bry sig, snarare att bara lära sig skita i att försöka leva upp till något. Du är som du är, lever du ut din personlighet är du unik, speciellt eftersom så få vågar göra det.

Jag har haffat några av de snyggaste tjejerna jag har legat med när jag har mått som allra sämst. Ett intensivt självhat som gjorde att jag blev mer genuin än någonsin.

Sluta försöka imponera, var dig själv och prata med tjejer. Det är okej att inte hålla låda vid varenda tillställning.

Bra inlägg, ja.