Att bli kär och varför

[Jayson1]

Tja

Sedan många år tillbaka har jag tryckt ner kärlekskänslor. Trots det händer mellan varven att jag kärar ner mig till lågstadienivå med vissa tjejer. Det som stör mig mest är att det inte finns någon logik i det. Jag kan ha grymt sex och en awesome vardag med en skitsnygg tjej och vara helt likgiltig. Samtidigt kan jag prata med en annan i en timme på en klubb och gå och tänka på henne i veckor.

För två-tre veckor sedan fick jag en tjejs nummer på en liten lapp inne på en klubb (hade ingen lur). Vi hade det kul osv under ett par timmar men egentligen inget speciellt. Dagen efter var jag, vad jag skulle kalla, kär. En liten olycka med en hink vatten resulterade i vatten över hela brallorna och därmed var siffrorna utsuddade.

Sitter alltså är flera veckor efter och tanken av den här tjejen ligger fortfarande och gnager i bakhuvudet.

Det här händer typ en gång om året. Förra året var det första juni. Satte på en tjej, stack innan hon vaknade för hennes katt gav mig cancer. Försökte höra av mig men det var kört. Henne tänkte jag på under resten av sommaren.

Det har inte gått så långt att de hindrar mig från att knulla andra men de ger mig en riktig jävla dålig känsla i kroppen.

Hur fan hanterar man det här? "Knulla tio andra" funkar inte för mig. De tio andra är bara som luft ändå.