Motivation för träning och kost

[golvmopp]

Beror på vad du menar med "träning". För vissa innebär det discogym och anavar, där det enda som räknas är pumpen, för andra betyder det TRX-band, bosu-bollar och instagramuppdateringar. För mig innebär det att bli den starkaste, mest uthålliga och mest attraktiva versionen av mig själv. Som fisk säger är resultat den bästa motivatorn, och det finns inget som motiverar bättre än att månad efter månad se sin total i böj/bänk/mark öka.
Discobygg är skitkasst när det gäller att piska in motivation via resultat, p.g.a att de flesta som dras till det ofta gör det på grund av okunskap och lathet när det gäller att hitta ett bra program som ger kvantifierbara framsteg. Att grunda sin träning på "shit, becepsbulan ser lite större ut idag.... tror jag" är en påse hästskit jämfört med att svart på vitt se sin styrka öka, när man efter ett års seriöst styrkelyft värmer upp med det man maxade med första veckan.

Sen är det alltid kul att styrkemässigt vara en hulk, trots att man har en mer modest fysik än de mer seriösa hobby-byggarna. Jag har snackat mycket om värdet i att hålla käften och kötta på sistone, och träning är inget undantag. Det är självklart najs att bli starkare och se sin fysik förbättras för varje år som går, men de mest värdefulla gainzen man gör är av mental karaktär - att följa sitt utsatta schema varje vecka, göra träningen till en livsstil och inte stirra sig blind i spegeln utan lita på att kroppen kommer med träningen är en exercis i det tålamod som krävs för att bli framgångsrik med det mesta i livet.
Vill passa på att slå ett extra slag för konditionsträningens roll i mental härdning. Visst, att lassa på 200 pannor i böjen kräver sitt mindset också, men att pressa sig i löparspåret (eller på cykeln, eller på sparringen i MMA) är fan den värsta mentala tortyren man kan utsätta sig för. Varje fiber i kroppen säger åt dig att vika dig på mitten och kollapsa i ett dike, krypa ihop i fosterställning och/eller tömma maginnehållet för allmänhetens beskådan. Att svälja den impulsen och tugga på är guld värt när det gäller att härda psyket, förutom att endorfinruschen efteråt är som knark.

Vad gäller kost - räkna kalorier. Punkt slut. Du behöver inte slaviskt efterfölja det under hela din deff/bulk, men att i exakta kvantiteter få reda på hur mycket man faktiskt slänger i sig/gör av med är en uppenbarelse för de flesta som påstår att de inte kan tappa/gå upp i vikt. Är det viktminskning som gäller rekommenderar jag att raka kroppsbehåringen (om du har någon), börja med periodisk fasta (kortfattat att du äter all mat för dagen inom ett fönster på 6-8 timmar) samt att du ditchar alla kolhydrater, förutom det som finns i fiberrika grönsaker. Den snabba vattentömningen som sker när du slutar äta kolisar (2-5kg på en vecka beroende på hur fat-ass du är) kommer att ge dig mersmak för resultat. Därefter blir tåget självgående. Sammanfattningsvis kan jag säga att om du inte har fysiska prestationskrav under en deff (nå viss viktklass för en sport, eller vägrar tappa styrka för fåfängans skull), så är det skitlätt att deffa när man väl hittat sina knep.

Lycka till.