Sociala kretsar medans man utvecklas

[tvbordet]

Skulle vilja höra ert genuina perspektiv på detta med seriösa välutvecklade svar.

Förmodar att många av er, likt jag har gjort en ordentlig utvecklingsresa, inte bara inom att ragga brudar utan även en utveckling kring hur man är som person, tack vara allt detta inom "PUA".

Jag har ett bekymmer med min framgång och det är ironiskt nog det sociala.
Svårt att förklara men jag skall försöka och det har sin grund med det bekanta uttrycket "man är medelvärdet av de 5 personerna närmast sig".

De kompisar som jag hade innan jag började resan (4 år sen) är kvar på samma nivå nu som de var för 4 år sedan, samtidigt som jag själv inte är det. Inget ont mot dom personligen men jag kan inte hänga med dom längre, jag vill inte vara på deras "nivå". Samma mönster träder upp med nya kompisar med tiden att jag utvecklas (jag kör ifrån "deras nivå"). Samtidigt som jag utvecklas gillar de inte gillar att man ändras. För er som hört utrycket "crab in the bucket people" vet jag menar, hänger jag med dem så "drar de ner mig" igen.

Detta leder till att jag ofta lämnar efter mig personer i mitt liv och jag har nu kommit till en fas där jag känner mig rätt ensam, trots framgången både med karriär och tjejer. Jag har inga att umgås med som känns likasinnade! Den sociala kontakten man har med grabbarna känns jävligt slätstruken. Känns som att vara en som går i lågstadiet som tvingas hänga med personer som är 2-3 år yngre.

Någon som kan relatera till detta och i så fall hur hanterar ni det?