Sociala kretsar medans man utvecklas

[Nalirot]

Yes! Jag har lamnat manga kompisar bakom mig genom aren och kan relatera till just detta. Kompisar har stannat upp i utvecklingen medan jag har valt att pusha mig sjalv betydligt mer vilket ibland kants frustrerande da jag tyckt att de tappat i varde da de missbrukat sina liv med att inte gora ett skit. Visst jag kan klaga pa dem men jag vill inte lagga nagon energi pa att tjata att de ska ta tag i sina bollar nar de hela tiden kommer med bortforklaringar, da hittar jag hellre nya kompisar. Jag kanner att varfor ska jag tillbringa tid med manniskor som inte vill stodja min utveckling och som jag inte har nagot vardefullt utbyte med? Kanns ratt bortkastat, sarskilt for min egna utveckling.

Nu lever jag visserligen ett liv dar jag har/haft valdigt manga kontakter har och dar. (Manga kontakter innebar manga olika tankar och ideer forovrigt) Samtidigt traffar jag valdigt mycket nytt folk hela tiden aven om jag dock ar lite av en lonewolf som tillbringar mycket egentid och gar min egna vag. Jag ar dock krasen nar det galler att finna nya "nara vanner" framforallt eftersom jag soker kvalitet, intressanta manniskor helt enkelt.

Men iaf, mitt rad ar att ha ett aktiv liv, socialisera mycket ute, upptack nya intressen, sarskilt i linje med din passion(er), ga pa events, traffa mycket folk helt enkelt, hitta nya manniskor som inspirerar dig. Kom narmare dem och visa att du har nagot att tillfora, da kommer de bli intresserade och vilja traffas mer och ni kommer ha vardefulla konversationer som starker bada. Btw. Hall dig pa den nivan du ar pa nar du konverserar med manniskor, ga inte ner pa "lagstadieniva" bara for att anpassa dig. Ibland kan det behovas for att "tala samma sprak". Men ja, utga fran din niva, satt ribban och ha intressanta samtal, kanske ar den du pratar med lika trott pa "lagstadieniva-snack' som du ar

Dina kompisar gillar inte att du utvecklas och drar ner dig. Sluta hang med dem och hitta nya kompisar ar mitt tips. Var inte nagon mr nice guy och umgas med dem bara for att vara snall mot dem. De behandlar dig daligt genom att hindra din utveckling. Det kommer uppkomma perioder dar du vaxer ifran andra och tillbringar mindre tid, that's life, men traffa mycket folk generellt sa okar chansen att ha inspirerande manniskor i rullning.


Laste nyligen ett kapitel i "The way of the superior man"som beskrev huruvida man bor uppskatta vanners kritik som tar upp lite av det du beskriver:

=== Omkring en gang i veckan bor du sitta ned med dina narmsta manliga kompisar och diskutera vad du gor i ditt liv och vad du rads att gora. Du ska forklara var du befinner dig, i vilket stadie. Dina vanner bor vara villiga att utmana dig (din medelmattighet) av var du befinner dig och ge forslag pa en konkret handling som du kan utfora. Alla i sallskapet maste vara villiga att erbjuda sin brutala arlighet for att kunna vaxa. Bra vanner bor inte tolerera medelmattighet. Om du ar pa din kant borde dina vanner acceptera det, de borde folja dina radslor, och, i karlek sporra dig bortom den, utan att for det putta ivag dig helt.

Valj manliga vanner som sjalva lever pa kanten. Du bor kunna lita pa dem fullt ut att de vill beratta om ditt liv utifran hur de ser det, erbjuda dig en specifik handling vilket da kastar ljus pa din egen position pa den handling du sedan valjer att ta. Ocksa att ge nodvandigt stod for att du ska kunna leva i frihet precis bakom din egen kant dar det inte alltid kommer att vara bekvamt. Dvs dar du pushar dig ytterligare! ===

Hoppas det gar att lasa nagorlunda utan de 3 sista bokstaverna.

Grymt svar, ligger mycket i det du säger.

Känner igen mig jävligt mycket i det där med att gå sin egna väg och att vara en lonewolf. Är själv rätt lik det du beskriver och har insett med åren att jag är rätt "OK" med egentid jämfört med vissa. Dock är vikten att ha ett socialt liv enormt stort alltså, man får mycket gratis på många plan.

Just nu är jag dock rätt off från allt det där med socialt liv. Precis som TS så har mina vänner och jag gått ifrån varandra. Mina vänner hem-hemma är fortfarande mina närmsta, men vi bor i olika städer och således ingår dom itne direkt i min vardag.

Mina vänner i pluggstaden är.. jag vet inte. Umgås knappt med någon på fritiden längre och jag märker hur det har "taken its toll". Man tappar sin sharpness av att inte ha ett jobb eller något där man pushas ute i det sociala.

Kårlivet på universitetet växte jag rätt fort ifrån även om jag aldrig var all in, men hela festgrejen med overaller och grejer, jag vetefan men det känns så jävla fjuttigt bara, kan inte ta det seriöst. En liten mini-sekt där man får social status av vilken sektion man tillhör och hur många fester/märken man gått/köpt. Det är en pussy excuse att säga att det itne går att ragga pga det, för det går. Men jag känner lite avsmak tyvärr trots att det egentligen är en otroligt bra hunting ground med mycket high quality women..

MEN, när man inte är med i någon social cirkel där man umgås med folket som är där, så känns det onaturlgit att pusha in sig med mycket omogna människor som är i en mycket tidigare fas i livet av sin "enligtenment" elller vad man ska säga.

Jag känner igen mig i dina tankegångar TS, har tänkt tanken flera ggr att man kanske borde hooka med folk härifrån forumet tex, vi har ju alla nånstans samma grund typ. Samtidigt har jag alltid vart paranoid av någon anledning att förknippa min online-identitet med mitt IRL, typ som att snuten skulle komma eller nåt om ni fattar vad jag menar? Social fear av att bli exposed typ. Har inte många hemligheter är rätt straight up, men om fel personer skulle läsa mina posts här typ, känns naket? "Protect your reputation with your life"

Idk. Blir fan svårare med åren det där med att balansera vänner och livet. Man är i någon slags mellanfas nu känns det som innan man kommer ut for real i arbetslivet och börjar om igen.