Sociala kretsar medans man utvecklas

[tvbordet]

Skulle vilja höra ert genuina perspektiv på detta med seriösa välutvecklade svar.

Förmodar att många av er, likt jag har gjort en ordentlig utvecklingsresa, inte bara inom att ragga brudar utan även en utveckling kring hur man är som person, tack vara allt detta inom "PUA".

Jag har ett bekymmer med min framgång och det är ironiskt nog det sociala.
Svårt att förklara men jag skall försöka och det har sin grund med det bekanta uttrycket "man är medelvärdet av de 5 personerna närmast sig".

De kompisar som jag hade innan jag började resan (4 år sen) är kvar på samma nivå nu som de var för 4 år sedan, samtidigt som jag själv inte är det. Inget ont mot dom personligen men jag kan inte hänga med dom längre, jag vill inte vara på deras "nivå". Samma mönster träder upp med nya kompisar med tiden att jag utvecklas (jag kör ifrån "deras nivå"). Samtidigt som jag utvecklas gillar de inte gillar att man ändras. För er som hört utrycket "crab in the bucket people" vet jag menar, hänger jag med dem så "drar de ner mig" igen.

Detta leder till att jag ofta lämnar efter mig personer i mitt liv och jag har nu kommit till en fas där jag känner mig rätt ensam, trots framgången både med karriär och tjejer. Jag har inga att umgås med som känns likasinnade! Den sociala kontakten man har med grabbarna känns jävligt slätstruken. Känns som att vara en som går i lågstadiet som tvingas hänga med personer som är 2-3 år yngre.

Någon som kan relatera till detta och i så fall hur hanterar ni det?

[TonightIsTheNight]

Var bor du? Hur mkt abundance man kan ha beror på hur stort ställe man bor på med, lol.

Sen, inget illa menat men: annars undrar jag varför folk inte kan tänka själva? Du har svaret redan: byt kompisar!

[Fiskarn]

Skulle vilja höra ert genuina perspektiv på detta med seriösa välutvecklade svar.

Förmodar att många av er, likt jag har gjort en ordentlig utvecklingsresa, inte bara inom att ragga brudar utan även en utveckling kring hur man är som person, tack vara allt detta inom "PUA".

Jag har ett bekymmer med min framgång och det är ironiskt nog det sociala.
Svårt att förklara men jag skall försöka och det har sin grund med det bekanta uttrycket "man är medelvärdet av de 5 personerna närmast sig".

De kompisar som jag hade innan jag började resan (4 år sen) är kvar på samma nivå nu som de var för 4 år sedan, samtidigt som jag själv inte är det. Inget ont mot dom personligen men jag kan inte hänga med dom längre, jag vill inte vara på deras "nivå". Samma mönster träder upp med nya kompisar med tiden att jag utvecklas (jag kör ifrån "deras nivå"). Samtidigt som jag utvecklas gillar de inte gillar att man ändras. För er som hört utrycket "crab in the bucket people" vet jag menar, hänger jag med dem så "drar de ner mig" igen.

Detta leder till att jag ofta lämnar efter mig personer i mitt liv och jag har nu kommit till en fas där jag känner mig rätt ensam, trots framgången både med karriär och tjejer. Jag har inga att umgås med som känns likasinnade! Den sociala kontakten man har med grabbarna känns jävligt slätstruken. Känns som att vara en som går i lågstadiet som tvingas hänga med personer som är 2-3 år yngre.

Någon som kan relatera till detta och i så fall hur hanterar ni det?

Yes! Jag har lamnat manga kompisar bakom mig genom aren och kan relatera till just detta. Kompisar har stannat upp i utvecklingen medan jag har valt att pusha mig sjalv betydligt mer vilket ibland kants frustrerande da jag tyckt att de tappat i varde da de missbrukat sina liv med att inte gora ett skit. Visst jag kan klaga pa dem men jag vill inte lagga nagon energi pa att tjata att de ska ta tag i sina bollar nar de hela tiden kommer med bortforklaringar, da hittar jag hellre nya kompisar. Jag kanner att varfor ska jag tillbringa tid med manniskor som inte vill stodja min utveckling och som jag inte har nagot vardefullt utbyte med? Kanns ratt bortkastat, sarskilt for min egna utveckling.

Nu lever jag visserligen ett liv dar jag har/haft valdigt manga kontakter har och dar. (Manga kontakter innebar manga olika tankar och ideer forovrigt) Samtidigt traffar jag valdigt mycket nytt folk hela tiden aven om jag dock ar lite av en lonewolf som tillbringar mycket egentid och gar min egna vag. Jag ar dock krasen nar det galler att finna nya "nara vanner" framforallt eftersom jag soker kvalitet, intressanta manniskor helt enkelt.

Men iaf, mitt rad ar att ha ett aktiv liv, socialisera mycket ute, upptack nya intressen, sarskilt i linje med din passion(er), ga pa events, traffa mycket folk helt enkelt, hitta nya manniskor som inspirerar dig. Kom narmare dem och visa att du har nagot att tillfora, da kommer de bli intresserade och vilja traffas mer och ni kommer ha vardefulla konversationer som starker bada. Btw. Hall dig pa den nivan du ar pa nar du konverserar med manniskor, ga inte ner pa "lagstadieniva" bara for att anpassa dig. Ibland kan det behovas for att "tala samma sprak". Men ja, utga fran din niva, satt ribban och ha intressanta samtal, kanske ar den du pratar med lika trott pa "lagstadieniva-snack' som du ar

Dina kompisar gillar inte att du utvecklas och drar ner dig. Sluta hang med dem och hitta nya kompisar ar mitt tips. Var inte nagon mr nice guy och umgas med dem bara for att vara snall mot dem. De behandlar dig daligt genom att hindra din utveckling. Det kommer uppkomma perioder dar du vaxer ifran andra och tillbringar mindre tid, that's life, men traffa mycket folk generellt sa okar chansen att ha inspirerande manniskor i rullning.


Laste nyligen ett kapitel i "The way of the superior man"som beskrev huruvida man bor uppskatta vanners kritik som tar upp lite av det du beskriver:

=== Omkring en gang i veckan bor du sitta ned med dina narmsta manliga kompisar och diskutera vad du gor i ditt liv och vad du rads att gora. Du ska forklara var du befinner dig, i vilket stadie. Dina vanner bor vara villiga att utmana dig (din medelmattighet) av var du befinner dig och ge forslag pa en konkret handling som du kan utfora. Alla i sallskapet maste vara villiga att erbjuda sin brutala arlighet for att kunna vaxa. Bra vanner bor inte tolerera medelmattighet. Om du ar pa din kant borde dina vanner acceptera det, de borde folja dina radslor, och, i karlek sporra dig bortom den, utan att for det putta ivag dig helt.

Valj manliga vanner som sjalva lever pa kanten. Du bor kunna lita pa dem fullt ut att de vill beratta om ditt liv utifran hur de ser det, erbjuda dig en specifik handling vilket da kastar ljus pa din egen position pa den handling du sedan valjer att ta. Ocksa att ge nodvandigt stod for att du ska kunna leva i frihet precis bakom din egen kant dar det inte alltid kommer att vara bekvamt. Dvs dar du pushar dig ytterligare! ===

Hoppas det gar att lasa nagorlunda utan de 3 sista bokstaverna.

[tvbordet]

Yes! Jag har lamnat manga kompisar bakom mig genom aren och kan relatera till just detta. Kompisar har stannat upp i utvecklingen medan jag har valt att pusha mig sjalv betydligt mer vilket ibland kants frustrerande da jag tyckt att de tappat i varde da de missbrukat sina liv med att inte gora ett skit. Visst jag kan klaga pa dem men jag vill inte lagga nagon energi pa att tjata att de ska ta tag i sina bollar nar de hela tiden kommer med bortforklaringar, da hittar jag hellre nya kompisar. Jag kanner att varfor ska jag tillbringa tid med manniskor som inte vill stodja min utveckling och som jag inte har nagot vardefullt utbyte med? Kanns ratt bortkastat, sarskilt for min egna utveckling.

Nu lever jag visserligen ett liv dar jag har/haft valdigt manga kontakter har och dar. (Manga kontakter innebar manga olika tankar och ideer forovrigt) Samtidigt traffar jag valdigt mycket nytt folk hela tiden aven om jag dock ar lite av en lonewolf som tillbringar mycket egentid och gar min egna vag. Jag ar dock krasen nar det galler att finna nya "nara vanner" framforallt eftersom jag soker kvalitet, intressanta manniskor helt enkelt.

Men iaf, mitt rad ar att ha ett aktiv liv, socialisera mycket ute, upptack nya intressen, sarskilt i linje med din passion(er), ga pa events, traffa mycket folk helt enkelt, hitta nya manniskor som inspirerar dig. Kom narmare dem och visa att du har nagot att tillfora, da kommer de bli intresserade och vilja traffas mer och ni kommer ha vardefulla konversationer som starker bada. Btw. Hall dig pa den nivan du ar pa nar du konverserar med manniskor, ga inte ner pa "lagstadieniva" bara for att anpassa dig. Ibland kan det behovas for att "tala samma sprak". Men ja, utga fran din niva, satt ribban och ha intressanta samtal, kanske ar den du pratar med lika trott pa "lagstadieniva-snack' som du ar

Dina kompisar gillar inte att du utvecklas och drar ner dig. Sluta hang med dem och hitta nya kompisar ar mitt tips. Var inte nagon mr nice guy och umgas med dem bara for att vara snall mot dem. De behandlar dig daligt genom att hindra din utveckling. Det kommer uppkomma perioder dar du vaxer ifran andra och tillbringar mindre tid, that's life, men traffa mycket folk generellt sa okar chansen att ha inspirerande manniskor i rullning.


Laste nyligen ett kapitel i "The way of the superior man"som beskrev huruvida man bor uppskatta vanners kritik som tar upp lite av det du beskriver:

=== Omkring en gang i veckan bor du sitta ned med dina narmsta manliga kompisar och diskutera vad du gor i ditt liv och vad du rads att gora. Du ska forklara var du befinner dig, i vilket stadie. Dina vanner bor vara villiga att utmana dig (din medelmattighet) av var du befinner dig och ge forslag pa en konkret handling som du kan utfora. Alla i sallskapet maste vara villiga att erbjuda sin brutala arlighet for att kunna vaxa. Bra vanner bor inte tolerera medelmattighet. Om du ar pa din kant borde dina vanner acceptera det, de borde folja dina radslor, och, i karlek sporra dig bortom den, utan att for det putta ivag dig helt.

Valj manliga vanner som sjalva lever pa kanten. Du bor kunna lita pa dem fullt ut att de vill beratta om ditt liv utifran hur de ser det, erbjuda dig en specifik handling vilket da kastar ljus pa din egen position pa den handling du sedan valjer att ta. Ocksa att ge nodvandigt stod for att du ska kunna leva i frihet precis bakom din egen kant dar det inte alltid kommer att vara bekvamt. Dvs dar du pushar dig ytterligare! ===

Hoppas det gar att lasa nagorlunda utan de 3 sista bokstaverna.

Bra svar, tack mannen!

[Nalirot]

Yes! Jag har lamnat manga kompisar bakom mig genom aren och kan relatera till just detta. Kompisar har stannat upp i utvecklingen medan jag har valt att pusha mig sjalv betydligt mer vilket ibland kants frustrerande da jag tyckt att de tappat i varde da de missbrukat sina liv med att inte gora ett skit. Visst jag kan klaga pa dem men jag vill inte lagga nagon energi pa att tjata att de ska ta tag i sina bollar nar de hela tiden kommer med bortforklaringar, da hittar jag hellre nya kompisar. Jag kanner att varfor ska jag tillbringa tid med manniskor som inte vill stodja min utveckling och som jag inte har nagot vardefullt utbyte med? Kanns ratt bortkastat, sarskilt for min egna utveckling.

Nu lever jag visserligen ett liv dar jag har/haft valdigt manga kontakter har och dar. (Manga kontakter innebar manga olika tankar och ideer forovrigt) Samtidigt traffar jag valdigt mycket nytt folk hela tiden aven om jag dock ar lite av en lonewolf som tillbringar mycket egentid och gar min egna vag. Jag ar dock krasen nar det galler att finna nya "nara vanner" framforallt eftersom jag soker kvalitet, intressanta manniskor helt enkelt.

Men iaf, mitt rad ar att ha ett aktiv liv, socialisera mycket ute, upptack nya intressen, sarskilt i linje med din passion(er), ga pa events, traffa mycket folk helt enkelt, hitta nya manniskor som inspirerar dig. Kom narmare dem och visa att du har nagot att tillfora, da kommer de bli intresserade och vilja traffas mer och ni kommer ha vardefulla konversationer som starker bada. Btw. Hall dig pa den nivan du ar pa nar du konverserar med manniskor, ga inte ner pa "lagstadieniva" bara for att anpassa dig. Ibland kan det behovas for att "tala samma sprak". Men ja, utga fran din niva, satt ribban och ha intressanta samtal, kanske ar den du pratar med lika trott pa "lagstadieniva-snack' som du ar

Dina kompisar gillar inte att du utvecklas och drar ner dig. Sluta hang med dem och hitta nya kompisar ar mitt tips. Var inte nagon mr nice guy och umgas med dem bara for att vara snall mot dem. De behandlar dig daligt genom att hindra din utveckling. Det kommer uppkomma perioder dar du vaxer ifran andra och tillbringar mindre tid, that's life, men traffa mycket folk generellt sa okar chansen att ha inspirerande manniskor i rullning.


Laste nyligen ett kapitel i "The way of the superior man"som beskrev huruvida man bor uppskatta vanners kritik som tar upp lite av det du beskriver:

=== Omkring en gang i veckan bor du sitta ned med dina narmsta manliga kompisar och diskutera vad du gor i ditt liv och vad du rads att gora. Du ska forklara var du befinner dig, i vilket stadie. Dina vanner bor vara villiga att utmana dig (din medelmattighet) av var du befinner dig och ge forslag pa en konkret handling som du kan utfora. Alla i sallskapet maste vara villiga att erbjuda sin brutala arlighet for att kunna vaxa. Bra vanner bor inte tolerera medelmattighet. Om du ar pa din kant borde dina vanner acceptera det, de borde folja dina radslor, och, i karlek sporra dig bortom den, utan att for det putta ivag dig helt.

Valj manliga vanner som sjalva lever pa kanten. Du bor kunna lita pa dem fullt ut att de vill beratta om ditt liv utifran hur de ser det, erbjuda dig en specifik handling vilket da kastar ljus pa din egen position pa den handling du sedan valjer att ta. Ocksa att ge nodvandigt stod for att du ska kunna leva i frihet precis bakom din egen kant dar det inte alltid kommer att vara bekvamt. Dvs dar du pushar dig ytterligare! ===

Hoppas det gar att lasa nagorlunda utan de 3 sista bokstaverna.

Grymt svar, ligger mycket i det du säger.

Känner igen mig jävligt mycket i det där med att gå sin egna väg och att vara en lonewolf. Är själv rätt lik det du beskriver och har insett med åren att jag är rätt "OK" med egentid jämfört med vissa. Dock är vikten att ha ett socialt liv enormt stort alltså, man får mycket gratis på många plan.

Just nu är jag dock rätt off från allt det där med socialt liv. Precis som TS så har mina vänner och jag gått ifrån varandra. Mina vänner hem-hemma är fortfarande mina närmsta, men vi bor i olika städer och således ingår dom itne direkt i min vardag.

Mina vänner i pluggstaden är.. jag vet inte. Umgås knappt med någon på fritiden längre och jag märker hur det har "taken its toll". Man tappar sin sharpness av att inte ha ett jobb eller något där man pushas ute i det sociala.

Kårlivet på universitetet växte jag rätt fort ifrån även om jag aldrig var all in, men hela festgrejen med overaller och grejer, jag vetefan men det känns så jävla fjuttigt bara, kan inte ta det seriöst. En liten mini-sekt där man får social status av vilken sektion man tillhör och hur många fester/märken man gått/köpt. Det är en pussy excuse att säga att det itne går att ragga pga det, för det går. Men jag känner lite avsmak tyvärr trots att det egentligen är en otroligt bra hunting ground med mycket high quality women..

MEN, när man inte är med i någon social cirkel där man umgås med folket som är där, så känns det onaturlgit att pusha in sig med mycket omogna människor som är i en mycket tidigare fas i livet av sin "enligtenment" elller vad man ska säga.

Jag känner igen mig i dina tankegångar TS, har tänkt tanken flera ggr att man kanske borde hooka med folk härifrån forumet tex, vi har ju alla nånstans samma grund typ. Samtidigt har jag alltid vart paranoid av någon anledning att förknippa min online-identitet med mitt IRL, typ som att snuten skulle komma eller nåt om ni fattar vad jag menar? Social fear av att bli exposed typ. Har inte många hemligheter är rätt straight up, men om fel personer skulle läsa mina posts här typ, känns naket? "Protect your reputation with your life"

Idk. Blir fan svårare med åren det där med att balansera vänner och livet. Man är i någon slags mellanfas nu känns det som innan man kommer ut for real i arbetslivet och börjar om igen.

[AlfaBeta]

Hmm, dags för lite tough love. Ni har alltså utvecklats så mycket att ni växt ifrån era vänner? Okej, det är rimligt. Men dessutom har ni blivit ensamma då ni inte skaffat några nya vänner.

Det är inte så att ni gått från chode till asshole? Asshole fungerar med damerna och i karriären, men inte för att skaffa nya vänner (såvida asshole inte kombineras med stark karisma).

Om ni nu blivit så framgångsrika - borde det inte då finnas gott om vänner på er nya nivå?

[Schlinus]

Någon som kan relatera till detta och i så fall hur hanterar ni det?

Jag ser på det hela som en naturlig sak. Jag tror att min person är byggd på mina erfarenheter (självklart genetiskt influerad med) och att den personen som jag är förändras successivt medans erfarenheter förnyas. Det samma gäller andra personer. Det får nya erfarenheter och blir förnyade personer. Då är det bara naturligt när ens personligheter tangerar åt olika håll, att man börjar stöta bort varandra.

När du nu berättar om hur du känner för dina kompisar, så känner jag igen mig där. Man känner någon slags repulsion mot(Så länge duger detta, ska utveckla) personerna, när man träffar dem, när man tänker på dem. Av min lilla erfarenhet så går denna repulsion åt båda hållen. Dina (ex)kompisar känner antagligen samma sak. Jag tror det viktiga för oss som personer är att förstå detta, och inte försöka vara de personer vi var förut. För det kan vi inte länge vara. Om man försöker det så uppstår det bara nya negativa känslor, både hos oss och våran motpart. Man blir arg på varandra och börjar bråkar, man lämnar vänskapen med negativa tankar och minnen om personen. Dessa negativa känslor och tankar kommer hänga med en, för man är fördomsfull, man lär sig av sina interaktioner. Det är en skyddsmekanism. Det stoppar en från att skaffa sig nya vänner senare


Du nämnde i din text, att du inte gillade att gå ner till deras nivå. Det är därifrån negativa känslorna kommer ifrån. Man ogillar inte den andra personen. Man ogillar hur man själv beter sig i dess närhet, hur man agerar på dem.

Tänk på när man träffar ett barn och har kul med honom/henne, utan att gå ner till deras nivå, utan att känna sig obehaglig. Du kan förstå barnets problem utan att känna dig själv dålig. Det är för att man är säker i sig själv, och låter inte påverkas av dem. Det är tvärtemot när man påverkas av sina gamla kompisar. Man tror de har någon makt över ens välmående, att det kan påverka en. Det är det som är obehagligt, man tror att de gamla personerna fortfarande har någon slags makt att påverka en(Vilket de har, om du känner dig nere med dem)

Man är rädd för att bli utstött. Vi är skapta så. Vi vill inte förlora kompisar, en gång i tiden var det farligt.

Det viktiga tror jag är att hela tiden hålla koll på sig själv och hur man känner och beter sig omkring folk. Det är inga problem att skaffa nya vänner om man inte är rädd att ta saker framåt. Styra upp saker utan vara säker på att det blir av. Precis som man raggar på brudar, man får va lite på och styra upp. Du får inga kompisar om du är passiv (Om du inte vill hänga med skol/jobb/sport kompisarna) Om man inte kan skaffa ny vänner så borde man först och främst ta reda på det.

[tvbordet]

Jag ser på det hela som en naturlig sak. Jag tror att min person är byggd på mina erfarenheter (självklart genetiskt influerad med) och att den personen som jag är förändras successivt medans erfarenheter förnyas. Det samma gäller andra personer. Det får nya erfarenheter och blir förnyade personer. Då är det bara naturligt när ens personligheter tangerar åt olika håll, att man börjar stöta bort varandra.

När du nu berättar om hur du känner för dina kompisar, så känner jag igen mig där. Man känner någon slags repulsion mot(Så länge duger detta, ska utveckla) personerna, när man träffar dem, när man tänker på dem. Av min lilla erfarenhet så går denna repulsion åt båda hållen. Dina (ex)kompisar känner antagligen samma sak. Jag tror det viktiga för oss som personer är att förstå detta, och inte försöka vara de personer vi var förut. För det kan vi inte länge vara. Om man försöker det så uppstår det bara nya negativa känslor, både hos oss och våran motpart. Man blir arg på varandra och börjar bråkar, man lämnar vänskapen med negativa tankar och minnen om personen. Dessa negativa känslor och tankar kommer hänga med en, för man är fördomsfull, man lär sig av sina interaktioner. Det är en skyddsmekanism. Det stoppar en från att skaffa sig nya vänner senare


Du nämnde i din text, att du inte gillade att gå ner till deras nivå. Det är därifrån negativa känslorna kommer ifrån. Man ogillar inte den andra personen. Man ogillar hur man själv beter sig i dess närhet, hur man agerar på dem.

Tänk på när man träffar ett barn och har kul med honom/henne, utan att gå ner till deras nivå, utan att känna sig obehaglig. Du kan förstå barnets problem utan att känna dig själv dålig. Det är för att man är säker i sig själv, och låter inte påverkas av dem. Det är tvärtemot när man påverkas av sina gamla kompisar. Man tror de har någon makt över ens välmående, att det kan påverka en. Det är det som är obehagligt, man tror att de gamla personerna fortfarande har någon slags makt att påverka en(Vilket de har, om du känner dig nere med dem)

Man är rädd för att bli utstött. Vi är skapta så. Vi vill inte förlora kompisar, en gång i tiden var det farligt.

Det viktiga tror jag är att hela tiden hålla koll på sig själv och hur man känner och beter sig omkring folk. Det är inga problem att skaffa nya vänner om man inte är rädd att ta saker framåt. Styra upp saker utan vara säker på att det blir av. Precis som man raggar på brudar, man får va lite på och styra upp. Du får inga kompisar om du är passiv (Om du inte vill hänga med skol/jobb/sport kompisarna) Om man inte kan skaffa ny vänner så borde man först och främst ta reda på det.

Tror det ligger mycket i detta!

[Nalirot]

Hmm, dags för lite tough love. Ni har alltså utvecklats så mycket att ni växt ifrån era vänner? Okej, det är rimligt. Men dessutom har ni blivit ensamma då ni inte skaffat några nya vänner.

Det är inte så att ni gått från chode till asshole? Asshole fungerar med damerna och i karriären, men inte för att skaffa nya vänner (såvida asshole inte kombineras med stark karisma).

Om ni nu blivit så framgångsrika - borde det inte då finnas gott om vänner på er nya nivå?

Tror någon läst lite väl mycket mellan raderna..?

Vem säger att man måste ha varit en "chode" och nu är ett asshole? Wtf. Jag har aldrig varit varken ena eller andra, möjligen lite åt asshole hållet ibland, men inte någon regel direkt. Asshole with a big heart.

Snarare är det väl så att iaf i mitt fall, man har haft umgänge som kanske inte vart så jäkla bra. Tex vänner som man inser med tiden håller nere en, må det vara droger, inställning till livet öht, negativitet, politik osv osv.

Bara för att man går FRAMÅT betyder inte att man är livets #1 mest framgångsrika snubbe. Det är inte direkt svart eller vitt om man är en chode/asshole inte framgångsrik/bill fucking gates.

[tvbordet]

Tror någon läst lite väl mycket mellan raderna..?

Vem säger att man måste ha varit en "chode" och nu är ett asshole? Wtf. Jag har aldrig varit varken ena eller andra, möjligen lite åt asshole hållet ibland, men inte någon regel direkt. Asshole with a big heart.

Snarare är det väl så att iaf i mitt fall, man har haft umgänge som kanske inte vart så jäkla bra. Tex vänner som man inser med tiden håller nere en, må det vara droger, inställning till livet öht, negativitet, politik osv osv.

Bara för att man går FRAMÅT betyder inte att man är livets #1 mest framgångsrika snubbe. Det är inte direkt svart eller vitt om man är en chode/asshole inte framgångsrik/bill fucking gates.

Har du lämnat många polare sedan gamet kom in i bilden också?

[Bruno]

Ok, lite fyllesvammel här men fuck it hehe. Ok, jag tycker att Fiskarn sa det jävligt rätt bra faktiskt. Riktigt bra inlägg, Fiskarn.

Men en enda liten grej dock bara och det är citatet "Bra vanner bor inte tolerera medelmattighet". Alltså en jag vill dock poängtera en grej... och det är ju att man inte behöver liksom slänga alla åt helvete som inte är inne i självutveckling och så 100%. Det tror jag i alla fall, och jag har funderat på det mycket senaste åren.

En av mina bästa polare (som jag träffat genom Roosh-forumet faktiskt) och snackar med minst några ggr i veckan är t. ex. gravt överviktig, har bara knullat EN TJEJ som han inte har betalat för (och han är född 82), har ett riktig skitjobb, inga ambitioner whatsoever och är en sån där som med fakecam på Chatroulette och fappar. Vet nog ingen som har tråkigare livsstil än vad han har, men jag tycker jag få ett bra utbyte av honom ändå eftersom han är "red pill" som fan, asrolig och sjukt intelligent och har typ läst varenda bok på jorden. Det finns liksom andra sidor jag diggar. Och min familj består ju inte hellre av några särskilt högpresterande människor idag heller så. Må hända att de har påverkat mig negativt i viss utsträckning, tror inte att jag inte varit sådan nattmänniska ifall jag nu inte hängt så mycket med vissa vänner och familjemedlemmar. Men så har de nog gjort mig till en bättre människa i andra avseenden liksom.

Så jag menar... gör inte samma misstag som jag har gjort och bara skit i princip allt och alla som inte liksom hänger med på din resa. Du vet fan inte alls, det kan komma en dag i framtiden då du faktiskt skulle kunna ha riktigt stort behov av dem. Och en annan grej jag hatar med mig själv är att jag är så sjukt dålig på att höra av mig därför jag typ lever i nuet, försök att inte vara en sån! Jo, mycket folk i Sverige är ju så här jantelag typ och sådana kan man ju skita i, men det finns andra, riktigt bra människor, som bara helt enkelt kan känna sig lyckliga med ett rätt mediokert liv och som inte är sådana man bara bör klippa kontakten med bara. De kanske inte är så jävla Vi har alla våra brister in the end of the day.

Och det går att hålla kontakten hyfsat bra ändå med folk. Man behöver ju ändå inte se sina polare varje vecka och hänga.

[Fiskarn]

Ok, lite fyllesvammel här men fuck it hehe. Ok, jag tycker att Fiskarn sa det jävligt rätt bra faktiskt. Riktigt bra inlägg, Fiskarn.

Men en enda liten grej dock bara och det är citatet "Bra vanner bor inte tolerera medelmattighet". Alltså en jag vill dock poängtera en grej... och det är ju att man inte behöver liksom slänga alla åt helvete som inte är inne i självutveckling och så 100%. Det tror jag i alla fall, och jag har funderat på det mycket senaste åren.

Tack Bruno!
Jag anser att har man ett gäng av (nära) vänner är det av mindre vikt om nu vissa inte ser självutveckling/ find the purpose som nyckeln i livet. Är de inspirerande, intressanta att prata/umgås med så go for it, jag själv har många vänner som lever simpelt, bland annat för att ha många "alternativ" i rullning. Det betyder ju inte att det inte finns ett utbyte(de är intressanta för xyz anledning). Men att INTE alls ha några nära bros som pushar dig, det kommer att hämma din utveckling då det antagligen kommer sticka i deras ögon när du kommer med nya pussy-stories varje helg, hur karriären tar form, hur du testar på det och det och det.. I guess detta är lite av ett svenskt beteende.

Att ha några vänner som lever likt din vän ger ju dig ett annat perspektiv på leverne med vilket jag tror kan vara nyttigt. Som jag skrev i min första post. Många vänner = Många olika ideer och tankar. Win!

[godsgift]

Grymt Deida citat. Jag gör det själv med fyra till gubbar, sitter ner några timmar varannan vecka o delar med varandra var vi är någonstans, vilka problem vi har osv. Det är så mycket guld värt att få riktigt ärlig feedback från bröderna. För mig gör det utvecklingen så mycket snabbare än att försöka lösa allting själv o fumla i mörkret.