Hur hjälper man såna killar, totalt nertryckta providers

[SvaMp_]

Satt på tåget igår, vid dörren står en man med en dubbelbarnvagn, barnvagnen är vänd mot tågdörren, på sätena en bit ifrån sitter en oattraktiv kvinna och stickar. Killen är kanske 30, kanske lite yngre, har keps på sig och lite skägg. Ser inte helt feminin ut men ja ganska ointressant, kanske har nått lagerjobb och gått på lite fotbollsmatcher med sina polare.

Iaf säger han något till kvinnan och hon svarar "jag sitter och stickar nu", han blir tyst.

Hon går upp och de pratar lite, hon går och sätter sig igen och han säger något, hon svarar "ställ inte följdfrågor, tänk själv istället". Han blir tyst.

En stund senare går hon och sätter sig i sätena närmare honom, tittar upp och säger "Hej", ler lite, antar att hon fått lite dåligt samvete.

Han får för sig att han måste vända barnvagnen mot andra dörren då de flesta stopp är mot dörren han är vänd emot. Nästa station är det motsatt sida, han suckar och vänder tillbaks barnvagmen där den va från början, kärringen suckar och går upp och tar barnvagnen och ställer den mellan sätesplatserna, han går och sätter sig i samma säte.

Alltså jag bara ser hans liv framför mig, fan han måste fråga om lov om han ska titta på tv hemma. hur hjälper man dessa? Vid såna lägen önskar jag man hade uppstyrda mansträffar där man snackade ut, typ mrNiceGuy grupper som jag hörde han psykologen bakom den boken prata om. Kanske något att tänka på, vilka resurser finns egentligen i Sverige för detta?
Det som funnits har ju också vart väldigt fokuserat på Pick-up, och let's face it, PU är inte för alla, det som generellt behövs är återkoppling med männens maskulinitet.
Det finns vissa, typ raw-man grupper, men även de rättar sig i ledet.

Vår community är fan viktig alltså, men den tar inte stor plats, kanske ett uttryck för svenskheten, i Usa finns allt möjligt och alla skriker högt efter sin tes, finns inte mycket här som pratar om det högt, och ändå finns det behov av det.

[confused...]

Jag har försökt tipsa och hjälpa såna personer ett par gånger med att få upp ögonen för bluepill bluffen och redpill tänket.

Om dom är unga så verkar dom vara mer öppna för att påverka sin världs syn, en ung kille som har problem med brudar är mer villig att göra något åt det, men lite äldre 30+ så går det oftast faktiskt inte att hjälpa dom, dom har varit så pass fastlåsta i bluepill tänket så länge att dom byggt hela sin identitet kring att vara en nice guy. Vad man än säger rationaliserar dom bort det med inövade fraser, "det är bara en viss typ tjejer som är så", "alla individer är olika", "det är dåliga trash tjejer som gillar den typ av killar " osv. Medans dom själva är ihop med en blekfet brud, skitful som går på soc.

Det blir lite som att försöka konvertera en religiös man 30+ uppväxt med Bibeln/koranen i handen till att bli ateist.


Det är iaf min uppfattning av det.


Sen tar vissa till sig men det är då oftast folk som redan hamnat i dom banorna på egen hand.



Det gäller också då kollegor, bekanta osv som man träffar med jämna mellanrum, att göra en "cold approach" och gå fram till random har jag aldrig försökt. Men kan tänka mig deras reaktion blir lite som när en religiös kommer fram och ska ge budskapet om gud.

[godsgift]

I min erfarenhet kommer dessa människor och ställer frågor när jag bara inspirerar utan att försöka predika eller trycka på dem min verklighetsbild. När de ser frihet, lycka, hälsosamma förhållanden och hur det kan vara så börjar de fundera. Många män och kvinnor som tackat för hur jag inspirerat och hjälpt dem.

With other words. Fokusera på sig själv istället för att försöka ändra andra. Också kolla inåt varför jag "vill" och tänker så? Varför känner jag mig ibland stängd när jag ser dessa människor lida? Min tendens är att sätta mig över dem, på ett dömande sätt som att jag är "bättre". Pure bullshit. What if I am the one that is off?

Inspiring instead of preaching. Håller med confused, allt annat är som en religiös galning som försöker konvertera en...

[SvaMp_]

Jag förstår poängen i att man inte ska springa runt som en predikant och det är så att jag sett mitt av game-predikanter också, tänker inte direkt att en föreläsning är det som behövs.
Tycker det jag såg var riktigt sorgligt, en vanlig dag på tunnelbanan, vill inte veta hur de lägsta punkterna ser ut. Det klart man vill hjälpa andra som man ser far illa, det är väl en naturlig instinkt hos människor, något som såklart slår över i många fall i predikant syndromet. Där tänker jag avsaknaden av samtalsgrupper som jag tror skulle kunna hjälpa folk. Folk som sitter ner ärligt och talar ut.

Dom flesta över 30 kanske är lost cases, jag vet inte. Det är inte min uppgift att konvertera någon, men ser man någon som far illa vill man ju ha nån kanal som kan hjälpa.

[Parafras]

En vän berättade att han ber om ursäkt till sin flickvän när han kommer tidigt i sängen. Så känner igen mig, men det är svårt att få folk att sätta sig in i detta.

[godsgift]

Amen Svampie. Kanske bara checka in o fråga hur dom mår? "Hey bro det ser lite tungt ut nu, hur mår du?" Sen lämna det upp till dom ifall de vill öppna upp sig o eventuellt kunna ta in några tips.