Vad har ni för relation till eran morsa?

[Danger]

Och hon var ett depressivt nervvrak, hon hade inte själv kontroll och fattade inte ens att hon behandlade oss dåligt.

Det var min mamma också. Du har rätt i det du skriver men det är ändå svårt att släppa det helt, jag kan fortfarande tänka på det ibland. Jag har själv kommit fram nu när jag är vuxen varför hon agerade så men när man är liten förstår man inte sånt. Det har gjort att jag har haft en motsägelsefull kvinnosyn. Har sett tjejer som elaka och manipulativa men samtidigt satt de på pedistal och sett de som sköra och ömtåliga och som nånting man ska vara varsam och ta hand om. För jag såg ju att min mamma inte mådde bra.

Nu när man har lärt sig hur kvinnor fungerar och hur man hanterar de så älskar jag tjejer och det kan jag inte säga att jag har gjort när jag var yngre. Det var skönt att släppa alla bittra känslor man haft inom sig så länge. Sen kan man inte heller skylla på föräldrarna hela livet för att man blev som man blev. Är man en vuxen man ska man ta ansvar för sig själv

En anna viktig del för mig som var sista tröskeln för mig att klara förlåta henne var att hon visade ånger för hur hon behandlat oss, när hon i efterhand nu när vi blivit äldre insett att hon gjorde fel.

Tyvärr har inte hon visat detsamma. Kanske hade hjälpt mig ta steget fullt ut och förlåta helt också. När jag har tagit upp det verkar hon inte alls förstå vad hon har gjort fel eller ens minnas allt hon gjort. Det är väl en försvarsmekanism