Mitt steg till självständighet

[Prettyboy]

Längesen jag var inne här, och har visserligen aldrig varit speciellt aktiv, men kände att det var dags att testa cl till fullo.

Skippa till slutet av tråden om ni inte är intresserade av min historia.

Mycket har förändrats för det senaste halvåret. Jag har äntligen gjort något jag velat göra väldigt länge, att flytta hemifrån. Och till en egen lägenhet i samma stad räckte inte riktigt för mig, utan jag hade ett sug efter äventyr, att få komma från min hemstad.

Min resa börja började i mitt barndomsrum och sträcker sig till Paris (so far). Jag hade som plan att köra lite seasoning i franska alperna, men lat som man var, tog jag inte tummen ur röven och fixade jobb i tid. Så med säsongen runt hörnet tar jag upp bankkortet och slår till på ett Interrailkort för att söka på plats.
2 veckor efter kapet tar jag bussen till tågstationen i lilla Trollhättan, och släpandes på en snowboard och pjäxbag hoppar på tåget mot göteborg, för att sedan fara vidare utanför Sveriges gränser.

Slutstationen blev Val Thorens, en alpinort i östra Frankrike. Rustad med 30 kopior av mitt CV ska jag försöka hitta ett jobb.

Detta failade grovt.

Detta var till viss del mitt eget fel, njöt för mycket i backarna istället för att söka jobb..

Inte redo för att åka hem drar jag mig mot Paris för att träffa ett gammalt ragg, med glimten i ögat föreslår hon att jag söker boende i Paris, och lever det goda livet där. And guess what, det är precis vad jag gjorde.
Jag lever nu i Paris med jobb, egen lägenhet, och livet glider gött som fan. Mycket fest, mycket agerande utanför min comfort zone, stor personlighetsutveckling, och allmänt chill att slippa föräldrarnas tjat!

Från att ha levt hos min mor och far, servad med måltider och andra bekvämligheter, sköter jag mig nu helt själv, utan hjälp, i ett främmande land. Lär mig ett nytt språk, träffar mängder med skönt folk, njuter av livet till max! Denna resa har varit som början på ett nytt kapitel i mitt liv.
Känner att jag ser på livet på ett annorlunda sätt! Jag har verkligen kapaciteten att klara mig själv! Har mycket lättare att vara social med nya människor, samtidigt som jag inte har några problem att spendera tid i ensamhet.

Nu till min diskussion.

Har ni någon punkt i ert liv som ni kan se tillbaka på och säga:
"Där, just där, förändrades jag så jävla mycket"?

Och om ni inte har det, vad tror ni kommer hända som totalt flippar runt er livsstil?

Bisous!

[Ragnarök]

Ett antal resor har förändrat mig mycket. Helt klart Milstolpar. När jag reste ensam till Australien som 19 åring. När jag reste till Asien ensam efter det. När jag stack till Latinamerika och började från noll med all. Inte kunde språket mer än "Hola" (här kan man inte överleva på engelska, hade grova kommunikationshinder). Inte kände någon. Det ett experiment för att se hur jag klarar att börja från noll och med logisk strategi försöka klättra upp i statushierakin i staden. Nu har jag byggt upp ett kontaktnät, känner typ nästan alla krogägare, chefer, och är lite småkändis i staden etc.

EN annan sak är när jag började plugga och fick mig att bli riktigt kunskapstörstig och vikten av att hålla igång hjärnan (man blir slötänkt om man inte håller igång med läsning, matte/logikövningar etc).

Olika jobb har gett mig mycket insyn i allt och fått mig att bli säkrare på mitt mål och livskompass. Framförallt insåg jag att jag inte kan vara abetare. FIck en dag nog och lovade för mig själv att aldrig fastna i ett vanligt jobb. För på samtliga ställen har jag känt mig överlägsen cheferna och att jag är på fel jävla position i företaget. Det var kl 13.00 20 december 2012 jag fick nog och satte ner den milstolpen. Nu har jag två företag och andra ekonomiska projekt på gång.

VIssa människor jag stött på har varit högst drivande för skapandet av vissa andra milstolpar. Framförallt en person som blev en rätt stor förebild för mig och öppnade upp en ny värld för mig, eller sätt att se världen på.