Hur hjälper man såna killar, totalt nertryckta providers

[SvaMp_]

Satt på tåget igår, vid dörren står en man med en dubbelbarnvagn, barnvagnen är vänd mot tågdörren, på sätena en bit ifrån sitter en oattraktiv kvinna och stickar. Killen är kanske 30, kanske lite yngre, har keps på sig och lite skägg. Ser inte helt feminin ut men ja ganska ointressant, kanske har nått lagerjobb och gått på lite fotbollsmatcher med sina polare.

Iaf säger han något till kvinnan och hon svarar "jag sitter och stickar nu", han blir tyst.

Hon går upp och de pratar lite, hon går och sätter sig igen och han säger något, hon svarar "ställ inte följdfrågor, tänk själv istället". Han blir tyst.

En stund senare går hon och sätter sig i sätena närmare honom, tittar upp och säger "Hej", ler lite, antar att hon fått lite dåligt samvete.

Han får för sig att han måste vända barnvagnen mot andra dörren då de flesta stopp är mot dörren han är vänd emot. Nästa station är det motsatt sida, han suckar och vänder tillbaks barnvagmen där den va från början, kärringen suckar och går upp och tar barnvagnen och ställer den mellan sätesplatserna, han går och sätter sig i samma säte.

Alltså jag bara ser hans liv framför mig, fan han måste fråga om lov om han ska titta på tv hemma. hur hjälper man dessa? Vid såna lägen önskar jag man hade uppstyrda mansträffar där man snackade ut, typ mrNiceGuy grupper som jag hörde han psykologen bakom den boken prata om. Kanske något att tänka på, vilka resurser finns egentligen i Sverige för detta?
Det som funnits har ju också vart väldigt fokuserat på Pick-up, och let's face it, PU är inte för alla, det som generellt behövs är återkoppling med männens maskulinitet.
Det finns vissa, typ raw-man grupper, men även de rättar sig i ledet.

Vår community är fan viktig alltså, men den tar inte stor plats, kanske ett uttryck för svenskheten, i Usa finns allt möjligt och alla skriker högt efter sin tes, finns inte mycket här som pratar om det högt, och ändå finns det behov av det.