Varför fortsätter man om inget aldrig händer?

[ReeZ]

Nja. Känns som mycket av det där bara är ett mantra och klichéer som upprepas inom självhjälpskretsar och s.k. feel good bullshit.

Någonstans är det ju viktigt att kunna inse sina begränsningar och när man faktiskt bör ge upp någonting också och inse att det helt enkelt inte var ens grej? Istället för att fortsätta ödsla tid på någonting som antagligen kommer att kosta mer än vad det smakar.

Ge upp någonting på vilket sätt?
Jag håller nog med "Tvbordet".

Ja, man måste kunna inse att det man gör inte funkar. Men då ändrar man receptet/systemet tills man får resultatet man önskar. Att sitta i 26 år utan att ändra något koncept och fortfarande vänta sig ett genombrott så är oddsen helt enkelt emot dig, sedan finns det ju möjlighet att du bara är före din tid (Copernikus). Men att hålla på i 26 år med ett spel så simpelt utan andra resultat är ju helt och hållet idiotiskt

"Definitionen av galenskap är att göra samma sak igen och igen och förvänta sig andra resultat." - Albert Einstein

Jag tror att många människor blir passionerade i en Väg. En väg som entreprenörskap (eller PUA) KAN erbjuda, men sällan gör det. Att din första idé blir en succé (första Cold-approach blir å ligga efter 5 minuter), att du aldrig mer behöver jobba (tjejer bara rullar in) osv. Men då är dessa människor inte verklighetsförankrade, kan detta ske - Ja. Är det realistiskt - NEJ. Fortsätter man däremot att försöka uppnå målet/destinationen så kanske man hittar vägar som du inte ens såg från början.

Så frågan är ju om den här Bulletball killen är passionerad mer i frågan att lyckas med just Bulletball, eller att lyckas rent generellt?
Den ena kan vara helt omöjlig (vilken den verkar vara, hittils iaf) medans den andra har så OTROLIGT många vägar han kan välja mellan att han inte vet vart han ska gå.