Vad har ni för relation till eran morsa?

[Ballin]

Satt och tänkte lite på hur man behandlar tjejer och hur mycket det speglar av sig från hur ens relation är med sin mamma

[Evilvalle]

Har skitbra relation med henne! Pratar varje dag, ofta flera jävla ggr lol

[Ballin]

abc

[confused...]

Alltid haft dålig kontakt med morsan på grund av dålig uppväxt,hatade henne under flera år , dock var jag en super White knight när jag var yngre och tyckte tjejer alltid var offer och oskyldiga som det är synd om.

Så min dåliga relation med morsan har inte påverkat min syn på tjejer, det är nu i 20åren och i samband med pua som jag fått min vad i mainstream kallas dålig kvinnosyn men i realiteten är en verklig kvinnosyn. Faktiskt så har min relation till morsan blivit bättre och idag hatar jag henne inte längre, har förlåtit henne för dåliga uppväxten nu när jag vet hur tjejer fungerar, hur emotionellt och lite logiskt styrda dom är, dom har ofta väldigt liten kontroll över utkomsten av sina handlingar och i mycket större grad slavar till omgivningen och mer bara glider med det som händer, är en anledning till att tjejer så ofta säger "det bara hände" eller vägrar ta ansvar för dumma saker dom gör, det är helt enkelt för dom är så känslostyrda att dom ofta själva förlorar logiskt och rationellt agerande, ja, så vi har bra kontakt idag morsan och jag , även om kanske inte så ofta.

[vladimir87]

Har en bra och öppen relation med morsan, har kunnat snacka med henne om både droger och sex mm sen ja var tonåring utan problem

[Danger]

Den är väl bra nu, hon var väldigt "abusive" mot mig när jag var liten som jag inte har förlåtit henne för fullt ut än. Hade en jobbig uppväxt som jag har kämpat för att unfucka mig ifrån

[Ragnarök]

Helt ok. Absolut inte bra men inte som att vi inte kan ha ett normalt samtal. Inget djupare dock. Inga hard feelings.

[confused...]

Den är väl bra nu, hon var väldigt "abusive" mot mig när jag var liten som jag inte har förlåtit henne för fullt ut än. Hade en jobbig uppväxt som jag har kämpat för att unfucka mig ifrån

yeah det suger, finns en miljon olika anledningar till dålig uppväxt och jag vet inte din anledning. Men försök förlåta om det är möjligt, sen jag förlät min morsa har det känts som en sten lättat ifrån bröstet.

Läs det jag skrev ovan, i dagens feministiska värld där tjejer många gånger måste ta ansvar och agera män osv. Ofta klarar dom inte det och blir totala jävla nervvrak av för mycket press på sig själva eller någon anledning som många gånger även kan vara utomstånde och dom saknar kontroll över. Hon kan ha svårt socialt, blev abused när hon var liten, vart mobbad när hon var liten eller annan random grej kan skapa känslomässigt kaos hos tjejer. Och eftersom tjejer ofta inte klarar tänka logiskt och rationellt och deras känslor tar över kan det sen reflekteras på sina ungar.

Min poäng är, mellan alla dåliga grejer och behandling min morsa gjorde mot mig och mina syskon, så fanns det ändå hela tiden sekvenser av kärlek. Nu när jag blivit äldre har jag insett att hon gillade oss egentligen och behandlade oss inte medvetet dåligt, hon likt dom flesta tjejer var bara slav av sina egna känslor. Och hon var ett depressivt nervvrak, hon hade inte själv kontroll och fattade inte ens att hon behandlade oss dåligt.

En anna viktig del för mig som var sista tröskeln för mig att klara förlåta henne var att hon visade ånger för hur hon behandlat oss, när hon i efterhand nu när vi blivit äldre insett att hon gjorde fel.

[Danger]

Och hon var ett depressivt nervvrak, hon hade inte själv kontroll och fattade inte ens att hon behandlade oss dåligt.

Det var min mamma också. Du har rätt i det du skriver men det är ändå svårt att släppa det helt, jag kan fortfarande tänka på det ibland. Jag har själv kommit fram nu när jag är vuxen varför hon agerade så men när man är liten förstår man inte sånt. Det har gjort att jag har haft en motsägelsefull kvinnosyn. Har sett tjejer som elaka och manipulativa men samtidigt satt de på pedistal och sett de som sköra och ömtåliga och som nånting man ska vara varsam och ta hand om. För jag såg ju att min mamma inte mådde bra.

Nu när man har lärt sig hur kvinnor fungerar och hur man hanterar de så älskar jag tjejer och det kan jag inte säga att jag har gjort när jag var yngre. Det var skönt att släppa alla bittra känslor man haft inom sig så länge. Sen kan man inte heller skylla på föräldrarna hela livet för att man blev som man blev. Är man en vuxen man ska man ta ansvar för sig själv

En anna viktig del för mig som var sista tröskeln för mig att klara förlåta henne var att hon visade ånger för hur hon behandlat oss, när hon i efterhand nu när vi blivit äldre insett att hon gjorde fel.

Tyvärr har inte hon visat detsamma. Kanske hade hjälpt mig ta steget fullt ut och förlåta helt också. När jag har tagit upp det verkar hon inte alls förstå vad hon har gjort fel eller ens minnas allt hon gjort. Det är väl en försvarsmekanism

[Bruno]

Otroligt bra.

Kommer aldrig kunna ge tillbaka allt det hon har givit mig här i livet.
Ska erkänna att jag alltid varit en morsgris då min mor är helt jävla fantastisk, ärligt talat.
Jag är objektiv då jag säger att hon är den bästa människa jag någonsin träffat. Hur hon har ställt upp alla år och funnits där är faktiskt helt otroligt när jag tänker på det. Blir jag nu en tusendel så bra förälder som hon har varit så får jag väldigt nöjd med mig själv.

Ska man ta någonting negativt då är det väl att jag fick växa upp med många "blue pill-lögner" som att vända andra kinden till mot folk som är dumma med en, var en romantiker-beta så får man tjejer, världen är god, bara du vill något riktigt mycket så kommer du att lyckas och behöver inte tänka på att vara street-smart typ. Snäll-naiv uppfostran alltså.

[confused...]

Tyvärr har inte hon visat detsamma. Kanske hade hjälpt mig ta steget fullt ut och förlåta helt också. När jag har tagit upp det verkar hon inte alls förstå vad hon har gjort fel eller ens minnas allt hon gjort. Det är väl en försvarsmekanism

Jupp, var så för mig också. Tog upp det många gånger under uppväxten och även flera gånger tidigt efter jag flyttat hemifrån, men hon greppade aldrig vad jag sa. Men sen tillslut var det flera tillfällen jag skällde ut henne och verkligen fick henne att fatta, inse att jag tycker hon är en ren jävla idiot och typ hatar henne, fick henne att gråta flera gånger osv. Så tillslut insåg hon att vi inte haft en bra uppväxt och hon ångrar det, men det var fan inte lätt att få henne fatta, och samtidigt så hon verkar faktiskt inte greppa helt att mycket av det är hennes eget beteende.

Det verkar som att samtidigt som hon förstår att hon kanske inte var helt bra så är det ändå inte hennes fel enligt henne utan verkar som det i hennes värld var livssituationen som hon inte kunde påverka som var huvudgrejen.

Men det är inte fattiga och dåliga livssituationen vi var i som var det värsta, utan hennes hanterande av det och hur han agerade mot oss. Alltså hennes beteende.


Men ja, som jag skrivit, tjejer fungerar så här, dom har inte riktigt kontroll, dom är mycket slavar av sina egna känslor och tar liksom aldrig riktigt ansvar. Det är sällan deras fel enligt dom själva, det är yttre omständigheter som fick det att bli si och så typ.

Är nog en blandning av detta och försvarsmekanism för sitt ego som gör att dom inte greppar helt oavsett hur många gånger man säger till dom. Vetskapen av detta att tjejer är så och ofta inte har kontroll själva utan är slavar till sina känslor har gjort det mycket lättare för mig att förlåta, det var inte brist av kärlek ifrån henne sida och att hon ogillade mig/oss som var problemet som jag trodde när jag var liten, utan att hon helt enkelt inte hade kontroll över sin livssituation och sitt emotionella kaos och helt enkelt inte fatta hur det påverkade oss.


edit : Det blir lite på samma sätt som att man har svårt att vara arg på ett barn eller en hund som har gjort fel när dom inte förstår bättre och inte fattar att dom gjort fel.

Att kvinnor och barn förr i tiden blev placerade i samma kategori var inte fördommar och nedtryckande av kvinnor, utan dom levde helt enkelt i verkligheten, det är bara så det är. Det är snarare feminismen som ska gå emot och dölja verkligheten och skapa en verklighetsfrånvänd fantasi värld.

[slyngel]

Den blev lite kyligare när jag berättade att jag säljer min knullkompis trosor på nätet till desperata kåtgubbar, var tydligen lite naiv när jag trodde hon skulle stödja min entreprenöranda där...

Men annars bra överlag. Kan fortfarande bli arg ibland när jag tänker på alla betadrag hon fostrade mig till att ha, fick lära mig att inte ta plats, att det är fult att gå raggryggad och se någon i ögonen för att det är "malligt". Lite irriterad också på att hon valt att glömma att hon slagit mig i ansiktet några gånger och sagt en del okänsliga saker som tog rätt hårt på självkänslan. Men hon projicerade bara sina egna osäkerheter på mig och gjorde så gott hon kunde i stort och man kan inte förändra det som varit så...

[Schlinus]

Sådär. Vi ogillar varandras värdegrunder och har väldigt olika approach på livet. Men vi har alltid kunnat snacka om vanliga grejer, och lösa vardagen