Att lata manniskor ga, egoism och att DODA!

[Arlin]

Har tankt pa det har lite och kommit fram till att det ar en sticking point jag har just nu. Jag har javligt svart att sara folk, att saga:

Jaha, men du kan inte laga mat, du vill inte ligga och du ar inte sa javla rolig att hanga med. Ut genom dorrfan med dig.

Jag har gjort det ett par ganger och jag mar lika javla daligt varje gang. Men jag kan inte se ett alternativ an att lata folk jag inte vill hanga med, veta att jag inte vill hanga med dem.

Sa till en tjej: Jag tycker det ar obehagligt att hanga med dig och vill inte traffa dig mer.

Hon anvander sedan google translate och oversatter till Svenska (hon ar kines) typ:
" Jag tyckte om dig, trodde du var speciell. Men du dissade mig. Jag kommer leva ett mycket rikare och lyckligare liv an dig, sa du kommer bli avundsjuk och angra dig."

Da tog jag bort henne fran den sociala mediatjanst vi bada anvande.

Da skickar hon mail med samma sak pa kinesiska...


Jag har javligt svart att dra fram till en brud som snackar med en kille, inte for att jag ar radd for rejections utan for att jag vill killen val. Vill att han ska lyckas. Jag kanner inte ens javeln.


Sa har ar grejjen. Jag anser mig behova bli mer egoistisk och utveckla en killer instinct.

Kan ni hjalpa mig smallchunka detta och gora det mojligt for mig att uppna detta?

Alla tips och tankar valkomna men det jag framfor allt letar efter ar att skapa en plan med sma sma steg som gor att jag varje dag kan ta mig lite narmare detta.

Problemet ar att det leder till att jag slosar tid pa tjejer med pojkvan, som vill spara sig till den ratta osv. for att jag inte riktigt har mage att kora ut dem ur mitt liv utan att de forst blir obehagliga och creepy. Da ser jag inte att jag har nagot val. Da maste de ut. Men aven da ar det sjukt jobbigt.

[Silentshot]

Haha dafuq med kinesen. Iallafall, testa att vara mer "egoistisk". Känn känslan, bli bekväm med den, inget är en biggie. Det är väl det enda konkreta jag kan ge dig!

[Nystart]

Jag tror att hur pass egoistisk man är, är rätt svårt att ändra så här pass sent i ens utveckling. Dels arvet såklart, men även den plats du tagit under alla år i den uppväxt du haft (t.ex. i en 3 barns familj så är mellanbarnet lite mer tillbakadraget och det tredje tar för sig rätt mycket, jag är det sistnämnda).

Men visst klart man kan anpassa sig även nu, men tror det är rätt svårt att säga något konkret. Som silentshot skriver, bli bekväm med känslan att ta för dig. Börja i små sammanhang och ta det sedan vidare. Kommer bara bli FEL annars om du helt hux flux ska leka alfahanne på jobbet typ, då blir det bara omvänt och folk kommer köra över dig.

[bachelor]

Jag har liknande bekymmer. Precis som tidigare sagts måste man tänka sig för och verkligen tvinga sig själv.

Om jag har tusen små situationer där jag vill förändra mig... så strävar jag till att börja med att välja en av dessa. Nästa gång jag råkar ut för den brukar jag kunna agera annorlunda (som jag "vill"). Då kan jag gå på nästa situation, tänka till hur jag borde agerat, och förhoppningsvis förändra detta när jag råkar ut för en liknande situation nästa gång.

Kanske är dock våra problem inte likartade då dina "bekymmer" inte uppträder lika ofta som mina (bryr mig för mycket om vad andra tycker).

Jag antecknar också när jag upptäcker något jag vill förändra. För att senare återkoppla om jag lyckats eller "glömt av" att försöka förändra. Detta fungerar för mig... Och jag antar, eller rentav hoppas att jag kommer fortsätta med det här arbetet... typ för alltid.

Min känsla är att det GÅR att förändra sig, trots arv och så vidare. Man får bara vara beredd att jobba lite hårdare med det!

Kör hårt!

[golvmopp]

Martyr yourself. Kasta dig på alla handgranater du ser i syne, gång på gång. När du börjar förstå frukten av att offra sig själv konstant, och inte bli ett dugg lyckligare för sakens skull börjar man tappa tålamodet för saker som inte hjälper ens eget välmående. Finns ingen riktig quickfix, handlar bara om en gradvis förändring av ens egen personlighet.

[illdan]

Medkänsla och empati är en bra grej. Är du ute efter att hitta en livskamtat samt många nya kompisar så Billy inte kasta dessa egenskaper.
Vill du ha mer onenights så tjänar du kanske på att va mer ego!

Låter mer som du har ett problem att inte gå efter va du vill ha samt säga nej till det du inte vill ha.

En polare skrev en lång artikel om just empati och medkänsla som kan va värd att läsa
Han har häng i pickup svängen back in the days men är numera meditationsfreak och totalt ointresserad av Random sex, och han är den lyckligaste o snällaste människorna i världen.

Hitta den ingenstans så länkar till c-r där kan bl.a. Postat den.
http://c-r.se/forum/showthread.php?t=17425

I slutänden vill vi alla bara va lyckliga väl? Att va ego och sno en killes tjej framför ögonen på han har nog gjort få lyckligare.

[Ragnarök]

GOlvmopp saisd it. Du måste komma till punkten då du bara "nä nu får det fan räcka". En flickvän som du öppnat upp din själ för som gör slut, eller en vän som avslöjar nån djup hemlighet om dig kan också kirra biffen.

I övrigt så finns svaret här också, vetenskapligt föränkrat mer eller mindre http://www.casanovalounge.se/showthread....your-brain

FÅ mer makt helt enkelt

[Eriksson]

Jag tror att hur pass egoistisk man är, är rätt svårt att ändra så här pass sent i ens utveckling. Dels arvet såklart, men även den plats du tagit under alla år i den uppväxt du haft (t.ex. i en 3 barns familj så är mellanbarnet lite mer tillbakadraget och det tredje tar för sig rätt mycket, jag är det sistnämnda).

Bullshit.

Jag har lekt med min identitet mot tjejer, killar, situationsbaserade identiteter u name it. Allt går. Människan är en microorganism som förändras utefter tryck. Det som spelar roll för förändring är hur långt en person är villig att gå och hur stark ens viljestyrka är. Gör du en väldigt stor förändring kommer du känna att du sakta äts upp inifrån att du håller på att dö. Det är bland det värsta och bästa jag gjort i mitt liv.

[bachelor]

Bullshit.

Jag har lekt med min identitet mot tjejer, killar, situationsbaserade identiteter u name it. Allt går. Människan är en microorganism som förändras utefter tryck. Det som spelar roll för förändring är hur långt en person är villig att gå och hur stark ens viljestyrka är. Gör du en väldigt stor förändring kommer du känna att du sakta äts upp inifrån att du håller på att dö. Det är bland det värsta och bästa jag gjort i mitt liv.

Fan vad detta gör en glad att höra... Hahaha. Det värsta och bästa.

[Arlin]

Illidan, ja medkansla ar val trevligt. Empati ar ocksa bra. Men ger du tjejen med anorexia tips om hur man gar ner i vikt?

Sa det verkar finnas tre tankebanor som genomsyrar detta.

1. Det gar typ inte. (Inte sarskilt hjalpsam installning, jag valjer att anse att detta ar total bullshit)
2. Gor motsatt vad du onskar for att se att beteendet ar bullshit, sa tappar du talamodet med nonsense och lar dig den vagen.
3. Gradvis forandring.

Hittills ar de tre konkreta tips jag fatt:

1. Slang dig pa alla granater, ta alla kulor... osv. ett tag.
2. Skaffa mer makt.
3. Bit i det sura applet

Tackar for era insikter, har ni mer sa kom garna med dem.

[Colonel Love]

Handlar väl om en gradvis förändring. Tror nån tidigare snackade om att vänja sig vid att vara ärligare vilket låter vettigt.
Försök att inte känna efter utan gör det du vill göra, säg det du vill säga. Sen kan man alltid göra det på ett trevligare sätt, "du är ful, gå härifrån" blir "du är inte min typ men tack för komplimangen. Ha en grym kväll" tex

[Colonel Love]

Sen är det ok att trycka till ifall personen väljer att inte fatta.

[Ragnarök]

I min teoretiska värld borde mediation också funka? Värt att testa iaf. Genom meditera så kommer du lättare kunna ta avstånd från oönskade tankar. Märkt att mediationen hjälpt min löpning på liknande sätt (ibland är det ett helevet med psyket när man springer).

En annan sak som kanske inte rent praktiskt kan hjälpa dig, men inge dig hopp. JU äldre man blir desto mer "höger" och hård i sina värderingar blir man. Så du har tiden med dig iaf

[illdan]

Illidan, ja medkansla ar val trevligt. Empati ar ocksa bra. Men ger du tjejen med anorexia tips om hur man gar ner i vikt?

Sa det verkar finnas tre tankebanor som genomsyrar detta.

1. Det gar typ inte. (Inte sarskilt hjalpsam installning, jag valjer att anse att detta ar total bullshit)
2. Gor motsatt vad du onskar for att se att beteendet ar bullshit, sa tappar du talamodet med nonsense och lar dig den vagen.
3. Gradvis forandring.

Hittills ar de tre konkreta tips jag fatt:

1. Slang dig pa alla granater, ta alla kulor... osv. ett tag.
2. Skaffa mer makt.
3. Bit i det sura applet

Tackar for era insikter, har ni mer sa kom garna med dem.

Kom att tänka på en sak. Det är inte så att du egentligen bara är feg, men för sig själv rationaliserar för dig själv att du är "för snäll" och därför agerar som du gör?

Jag har kommit på mig flera gånger att jag rationaliserar och ljugit för mig själv. Gäller att identifiera sånt och va ärlig mot sig själv för att kunna ändra sig.

Jag menar hade du varit snäll / god människa så hade du inte valt att ändra dig till en mer egoistisk människa. Jag menar hela grundtanken att försöka bli mer egoistisk är ju egoistiskt i sig, right?

[Arlin]

Kom att tänka på en sak. Det är inte så att du egentligen bara är feg, men för sig själv rationaliserar för dig själv att du är "för snäll" och därför agerar som du gör?

Jag har kommit på mig flera gånger att jag rationaliserar och ljugit för mig själv. Gäller att identifiera sånt och va ärlig mot sig själv för att kunna ändra sig.

Jag menar hade du varit snäll / god människa så hade du inte valt att ändra dig till en mer egoistisk människa. Jag menar hela grundtanken att försöka bli mer egoistisk är ju egoistiskt i sig, right?

Jo, men skillnaden ar att jag ar medveten om detta. Jag sa ju att jag tycker det ar javligt jobbigt att sara manniskor, hade jag varit mindre feg hade jag haft lattare att gora det trots att det var jobbigt.

Ang. det sista sa missar du nog en poang. Jag har val blivit mer och mer egoistisk men gamla vanor och tankemonster ar djupt rotade och blir darfor svara att forandra. Detta kanns det rent spontant som att Ragge rok har en poang med i sitt meditationsforslag.


Sedan alla ni som sager gradvis forandring. Jattebra, haller med. Det ar precis vad jag skrev i min forsta post att jag ville ha hjalp att ta fram vilka steg som ar lampliga. Alltsa att forandringen rimligen sker stegvis ar jag fullt med pa, snarare ar det forslag och tips pa hur de stegen kan se ut som jag eftersoker.

Keep it coming!

[Arlin]

I min teoretiska värld borde mediation också funka? Värt att testa iaf. Genom meditera så kommer du lättare kunna ta avstånd från oönskade tankar. Märkt att mediationen hjälpt min löpning på liknande sätt (ibland är det ett helevet med psyket när man springer).

En annan sak som kanske inte rent praktiskt kan hjälpa dig, men inge dig hopp. JU äldre man blir desto mer "höger" och hård i sina värderingar blir man. Så du har tiden med dig iaf

Sjalv tycker jag att springa ar som meditation, kan springa hur lange som helst typ. Dock sa har jag lagt det pa hyllan till forman for styrketraning.

Anyvajs, hur la du upp din meditation for detta andamal? Vore grymt vaenligt av dig om du skulle kunna dela med dig lite tankar pa hur en lamplig meditationsstund skulle se ut for mig.

Spanx.

[Willson]

Att vara en empatisk människa har väldigt lite med "handgranatsmentaliteten att göra".

Tänk dig så här: om en människa kommer till dig med ett val eller ett erbjudande så kommer de med en gåva. Du behöver inte ta emot den om du inte tycker om innehållet. Det är upp till dig att bestämma vilka människor du vill ha i DITT liv.

Jag som har xyz antal bokstavskombinationer i bagaget är sjukt lättdistraherad (typ så jag raggar, låter mig bli distraherad av en vacker kvinna). För min del är det åtminstone väldigt enkelt att bli distraherad av något annat. Människor kommer man såra hur man än gör, det kan man inte komma ifrån så länge det finns människor med andra drömmar och mål än dina egna. Så såra människor: deal with it, så länge du inte går in för att såra andra är allt lugnt.

Exempel: Jag står och snackar med en tråkig tjej, jag känner 0 connection och ingen attraktion. Då hittar jag något som är roligare att lägga mitt fokus på, typ jag säger: "tack för pratstunden" och går sedan dit jag vill befinna mig
Exempel2: Jag träffar en brud, har legat några gånger men jag känner att jag inte får ett dugg tillbaka.
Steg1: Jag slutar så smått att höra av mig (typ svarar kort på sms osv).
Steg2: Undrar hon varför, så svarar jag något i stil med: "Det här var inte vad jag ville, jag önskar dig all lycka i framtiden"
Steg3: Blir hon jobbig och inte accepterar min verklighet så slutar jag svara helt.

Jag tror att mycket för din del handlar om att se din egen tid som värdefull, dina egna tankar som värdefulla osv. Att ha en centrerad värdsbild behöver inte utesluta att du är en förbannat go kille mot din omgivning, bara att du inte är det mot de som du inte vill skall vara en del av din värld (och då kan du ändå kosta på sig att vara respektfull).

[Colonel Love]

Har du en klar målbild av hur du vill agera när du blivit okej med att var "elakare"?
* Hur låter det när du säger att du inte är intresserad av en tjej?
* Hur låter det om du tycker att någons kläder är fula?
* Hur låter det ifall en vän utrycker sig racistiskt?
Osv

[Ragnarök]

Sjalv tycker jag att springa ar som meditation, kan springa hur lange som helst typ. Dock sa har jag lagt det pa hyllan till forman for styrketraning.

Anyvajs, hur la du upp din meditation for detta andamal? Vore grymt vaenligt av dig om du skulle kunna dela med dig lite tankar pa hur en lamplig meditationsstund skulle se ut for mig.

Spanx.

FInns nog många som är mkt bättre än jag på mediation på denna sidan. Men grundläggande ä är att det är bättre att göra det frekvent med jämna mellanrum (dagligen) än att göra det lite då och då en längre stund. Alltså bättre 3-5 min om dagen än 30 min en gång i veckan. Välj en tid som passar dig, jag kör minst 10 min varje gång, ibland upp till 30 min. FInns många böcker och guider om ämnet, men det är egentligen inte så komplicerat, finns lite tekniker man kan använda om man gilalr det som att fokusera på sin andning, räkna till 10 om och om igen och så fort man tappar fokus så börjar man om (det är mkt mkt svårare än man tror).

Mid mediation ser ut som följande: sätter mig ner, rak i rygg (i en stol helst men ibland på golvet eller liggandes), tar några djupa andetag (fokuserar på att göra bukandning och andra djupa andningstekniker), sen bara "är" jag och ser vilka tankar som dyker upp i mitt huud. Jag accepterar allt. Iaktar mina tankar. Och när en tanke kommer så accepterar jag den och låter den gå genom att bara fortsätta foksuera på min andning. Slappna av, acceptera och andning är "mina" nyckelord. Detta behöver inte passa dig, är rätt många på sidan som mediterar kanske någon annan kan ge mer praktiska tips.