Mitt steg till självständighet

[Prettyboy]

Längesen jag var inne här, och har visserligen aldrig varit speciellt aktiv, men kände att det var dags att testa cl till fullo.

Skippa till slutet av tråden om ni inte är intresserade av min historia.

Mycket har förändrats för det senaste halvåret. Jag har äntligen gjort något jag velat göra väldigt länge, att flytta hemifrån. Och till en egen lägenhet i samma stad räckte inte riktigt för mig, utan jag hade ett sug efter äventyr, att få komma från min hemstad.

Min resa börja började i mitt barndomsrum och sträcker sig till Paris (so far). Jag hade som plan att köra lite seasoning i franska alperna, men lat som man var, tog jag inte tummen ur röven och fixade jobb i tid. Så med säsongen runt hörnet tar jag upp bankkortet och slår till på ett Interrailkort för att söka på plats.
2 veckor efter kapet tar jag bussen till tågstationen i lilla Trollhättan, och släpandes på en snowboard och pjäxbag hoppar på tåget mot göteborg, för att sedan fara vidare utanför Sveriges gränser.

Slutstationen blev Val Thorens, en alpinort i östra Frankrike. Rustad med 30 kopior av mitt CV ska jag försöka hitta ett jobb.

Detta failade grovt.

Detta var till viss del mitt eget fel, njöt för mycket i backarna istället för att söka jobb..

Inte redo för att åka hem drar jag mig mot Paris för att träffa ett gammalt ragg, med glimten i ögat föreslår hon att jag söker boende i Paris, och lever det goda livet där. And guess what, det är precis vad jag gjorde.
Jag lever nu i Paris med jobb, egen lägenhet, och livet glider gött som fan. Mycket fest, mycket agerande utanför min comfort zone, stor personlighetsutveckling, och allmänt chill att slippa föräldrarnas tjat!

Från att ha levt hos min mor och far, servad med måltider och andra bekvämligheter, sköter jag mig nu helt själv, utan hjälp, i ett främmande land. Lär mig ett nytt språk, träffar mängder med skönt folk, njuter av livet till max! Denna resa har varit som början på ett nytt kapitel i mitt liv.
Känner att jag ser på livet på ett annorlunda sätt! Jag har verkligen kapaciteten att klara mig själv! Har mycket lättare att vara social med nya människor, samtidigt som jag inte har några problem att spendera tid i ensamhet.

Nu till min diskussion.

Har ni någon punkt i ert liv som ni kan se tillbaka på och säga:
"Där, just där, förändrades jag så jävla mycket"?

Och om ni inte har det, vad tror ni kommer hända som totalt flippar runt er livsstil?

Bisous!