Behöver skriva av mig (lång läsning)

[Tumba]

Tjenare!
Känner att jag verkligen behöver skriva av mig och här kommer en presentation om mig:

Är en 20 år ung kille born and raised i norra delarna av vårt avlånga land. Mellan 17-19 år kretsade stora delar av mitt liv kring festande och träning där jag gått från en average tunn 18 åring till en kropp som folk drömmer om. Började läsa på CR-forum lite smått när jag var 18 eftersom eskalerandet med tjejer jag träffade inte fungerade som jag ville dvs. Ingen F-close och att jag blev allmänt för needy. Vilket till stor del berodde på min osäkerhet eftersom jag var oskuld. I slutet av sommaren 2012 förlorade jag min oskuld men en tjej som var småkär i mig. Sexet floppade och slutade med att jag spräckte henne och jag blev äcklad av tanken att ha sex med henne igen.

Tidigare under sommarn 2012 gled jag och några polare till en festival i en stad 7 mil bort och hade en riktigt sjukt underbar helg som bland annat innefattade att vi blev utkastade från vår camping, tältade 5 Pers i ett litet tält, fick 2 väskor och ett flak bärs stulna samt träffade sjukt mycket skönt folk. Där träffade jag en A, A och jag fortsatte att snacka under hösten och träffades lite.

Kortfattat så Tyckte hon att de inte skulle fungera mellan och jag blev helt förkrossad. Mådde så sjukt jävla dåligt och lipade nästan varje kväll i en veckas tid.

Under denna festival träffade jag även min ”nuvarande” flickvän av en ren slump. Vi hakade på hennes tjejgäng ett tag och jag körde douchbag attityd, Som säkert berodde på min osäkerhet. Hon tyckte jag var dryg och konstig. Är don små tar man två skämtet gick inte riktigt hem där.

Nu hoppar vi fram till våren/försommaren 2013. Vi snackar lite då och då via facebook. I början av juni dyker ett medelande från upp från. Henne skrev att hon drömt om mig, detaljer behöver jag inte gå in på. Men det var i en positiv bemärkelse. Vi fortsatte att snacka och en kväll bestämde jag mig att ta tjuren vid hornen, tog och ringde henne vilket resulterade i att jag hoppade in i bilen och drog hem till henne.

Jag har tidigare varit anti-förhållanden, troligtvis pga. att jag varit rädd för att bli sårad. Men nu kände jag för första gången att ’’jag går in utan förväntningar på att det ska bli något, de som händer’’.

I januari 2014 har det varit lite ändringar på min arbetsplats vilket resulterade i att jag knappt fått jobba något från dess till nu. Jag började läsa en distanskurs på halvfart för att fördriva tiden som jag nu är klar i. När jag inte hade jobb fick jag mer tid över vilket jag till stor del spenderade i hennes hemstad.

Månaderna rullade på och det var tänkt att jag skulle börja jobba i april men det har skjutits upp. Eftersom jag var inställd att börja jobba då blev jag omedvetet deprimerad och nu i efterhand har jag insett att jag verkligen gick från den sköna killen jag en gång varit till en tråkig sitta i soffan pojkvän.

Min tjej drog ner till Grekland i slutet på med sina tjejpolare och under den tiden insåg jag att personen jag blivit är inte som den riktiga Tumba varit eller vill vara. Jag tog och skrev ner en punktlista på saker jag måste ändra på mig och börja jobba för att förbättra dessa.

Jag har känt på mig att någonting inte stått rätt till hos min flickvän lite innan hon drog till Grekland. Fick ett jobberbjudande på Cypern kvällen innan hon for och när jag berättade det för henne blev hon jätteledsen. Tog inte jobbet i alla fall eftersom jag ville vara med henne och att jag har heltidsjobb inom en snar framtid.

När hon kom hem från Grekland i slutet av maj så rullade allt på som vanligt. Men förra helgen var bägge jävligt off och det blev lite småtjafs men när hon drog hem så var allt bra. Drog ner till henne nu i måndags och direkt så märkte jag att någonting var konstigt. Hon som brukar vilja vara fysisk tog avstånd från mig.

På tisdagen såg jag av en slump att en av hennes bestfriend på snapchat var en kille hon träffat i Grekland. Jag fick direkt känslan ’’helvete hon har varit otrogen’’ och konfronterade henne när jag var mentalt ostabil. Hon lovade att de inte gjort något men som jag var i mitt tillstånd fuckade jag upp det hela och hon blev sjukt ledsen eftersom jag trodde sådant om henne.

Eftersom jag tidigare har känt av någonting blev började jag försöka maska ur henne vad det handlade om. Efter mycket om och men frågade jag henne om hon ville vara med mig och fick svaret att hon inte visste vad hon kände. Hon berättade för och nackdelar varför hon vill vara tillsammans.

Hon älskar mig fortfarande men tycker att det känns annorlunda vilket jag givetvis håller med om. Hon har svårt att prata känslor men jag hade hellre sett att hon tagit upp att hon tyckt det blivit en så allvarlig förändring så att vi kunnat lösa tidigare. Hon berättade även att hon jämför sig själv med tjejer jag har varit med tidigare och är rädd att jag ska göra det, vilket hindrar henne från att göra saker fullt ut. Hon känner även att hon inte kan vara den glada och roliga personen hon egentligen är utan att hon bara är sur och ledsen. När jag sedan la mig och skulle sova var hon väldigt noga att vi skulle prata av när hon kommer hem från en semester med sin familj. Berättade för henne att jag inte vill vara tillsammans henne om hon inte vill det själv och att jag inte är sur eller arg på henne.
Kände att jag inte pallar med att förhållandet bara rinner ut i sanden så innan jag drog hem nästa dag frågade jag henne om vi skulle ändra relationsstatusen på facebook på direkten eller om hon ville vänta. Hon blev ledsen och började gråta medan jag var passiv, tillslut kom svaret att hon ville vänta med det.

Det är nu vi kommer till mitt stora dilemma.
1. Vi är fortfarande tillsammans
2. Vi gör slut.
Nu ska jag vara helt ärlig och tala från botten av mitt hjärta. Jag känner att jag vill försöka igen.

Fine! Om hon inte vill vara med mig är det lugnt för min del. Har ändå så mycket annat roligt att spendera min tid på. Alla underbara kompisar och äventyr jag dumt nog har prioriterat mycket mindre på grund av henne, jag har varit på tok för mycket code punkt slut! Vårt break har varit så sjukt givande för mig och äntligen faller alla bitar på plats. Nu vet jag hur jag vara/göra inom förhållanden. En erfarenhet rikare helt enkelt.

Samtidigt har jag en stark magkänsla att jag vill försöka att lösa det här. Jag vet många saker jag gjort fel och skulle det bli att vi fortfarande är tillsammans så kommer jag att göra allt i min värld för att inte falla ner i fällorna.

Men jag har så sjukt mycket fritid och behöver inte åka 7 mil för att träffa min flickvän. Jag ska vara cp ärlig igen, även fast det givetvis är tråkigt och jag ibland kan vara ledsen så mår jag så sjukt bra. Jag har hittat tillbaka till mig själv och ska fortsätta att utvecklas. Jag vet att jag klarar mig utan henne och inte att jag måste vara med henne. Men nu kommer min starka känsla att jag vill försöka att fixa förhållandet. Jag hatar att lämna saker ogjort och vill känna att jag gjort det jag kunnat.

Som ni säkert redan förstår har jag ett stort dilemma. En del av mig säger ’’fuck it, bli singel och lev ditt liv. En tjej är inte hela världen’’ den andra säger ’’Försök i alla fall, om det skiter sig så skiter det sig. Bara du gör det du kan’’.

Vet att texten blivit jävligt lång och vissa delar har jag inte tagit med. Det är bara att fråga om ni vill veta mer! känner att jag behöver göra det för att komma närmre vad jag verkligen vill och få synpunkter ur ett brett spektra.