Behöver skriva av mig (lång läsning)

[Tumba]

Tjenare!
Känner att jag verkligen behöver skriva av mig och här kommer en presentation om mig:

Är en 20 år ung kille born and raised i norra delarna av vårt avlånga land. Mellan 17-19 år kretsade stora delar av mitt liv kring festande och träning där jag gått från en average tunn 18 åring till en kropp som folk drömmer om. Började läsa på CR-forum lite smått när jag var 18 eftersom eskalerandet med tjejer jag träffade inte fungerade som jag ville dvs. Ingen F-close och att jag blev allmänt för needy. Vilket till stor del berodde på min osäkerhet eftersom jag var oskuld. I slutet av sommaren 2012 förlorade jag min oskuld men en tjej som var småkär i mig. Sexet floppade och slutade med att jag spräckte henne och jag blev äcklad av tanken att ha sex med henne igen.

Tidigare under sommarn 2012 gled jag och några polare till en festival i en stad 7 mil bort och hade en riktigt sjukt underbar helg som bland annat innefattade att vi blev utkastade från vår camping, tältade 5 Pers i ett litet tält, fick 2 väskor och ett flak bärs stulna samt träffade sjukt mycket skönt folk. Där träffade jag en A, A och jag fortsatte att snacka under hösten och träffades lite.

Kortfattat så Tyckte hon att de inte skulle fungera mellan och jag blev helt förkrossad. Mådde så sjukt jävla dåligt och lipade nästan varje kväll i en veckas tid.

Under denna festival träffade jag även min ”nuvarande” flickvän av en ren slump. Vi hakade på hennes tjejgäng ett tag och jag körde douchbag attityd, Som säkert berodde på min osäkerhet. Hon tyckte jag var dryg och konstig. Är don små tar man två skämtet gick inte riktigt hem där.

Nu hoppar vi fram till våren/försommaren 2013. Vi snackar lite då och då via facebook. I början av juni dyker ett medelande från upp från. Henne skrev att hon drömt om mig, detaljer behöver jag inte gå in på. Men det var i en positiv bemärkelse. Vi fortsatte att snacka och en kväll bestämde jag mig att ta tjuren vid hornen, tog och ringde henne vilket resulterade i att jag hoppade in i bilen och drog hem till henne.

Jag har tidigare varit anti-förhållanden, troligtvis pga. att jag varit rädd för att bli sårad. Men nu kände jag för första gången att ’’jag går in utan förväntningar på att det ska bli något, de som händer’’.

I januari 2014 har det varit lite ändringar på min arbetsplats vilket resulterade i att jag knappt fått jobba något från dess till nu. Jag började läsa en distanskurs på halvfart för att fördriva tiden som jag nu är klar i. När jag inte hade jobb fick jag mer tid över vilket jag till stor del spenderade i hennes hemstad.

Månaderna rullade på och det var tänkt att jag skulle börja jobba i april men det har skjutits upp. Eftersom jag var inställd att börja jobba då blev jag omedvetet deprimerad och nu i efterhand har jag insett att jag verkligen gick från den sköna killen jag en gång varit till en tråkig sitta i soffan pojkvän.

Min tjej drog ner till Grekland i slutet på med sina tjejpolare och under den tiden insåg jag att personen jag blivit är inte som den riktiga Tumba varit eller vill vara. Jag tog och skrev ner en punktlista på saker jag måste ändra på mig och börja jobba för att förbättra dessa.

Jag har känt på mig att någonting inte stått rätt till hos min flickvän lite innan hon drog till Grekland. Fick ett jobberbjudande på Cypern kvällen innan hon for och när jag berättade det för henne blev hon jätteledsen. Tog inte jobbet i alla fall eftersom jag ville vara med henne och att jag har heltidsjobb inom en snar framtid.

När hon kom hem från Grekland i slutet av maj så rullade allt på som vanligt. Men förra helgen var bägge jävligt off och det blev lite småtjafs men när hon drog hem så var allt bra. Drog ner till henne nu i måndags och direkt så märkte jag att någonting var konstigt. Hon som brukar vilja vara fysisk tog avstånd från mig.

På tisdagen såg jag av en slump att en av hennes bestfriend på snapchat var en kille hon träffat i Grekland. Jag fick direkt känslan ’’helvete hon har varit otrogen’’ och konfronterade henne när jag var mentalt ostabil. Hon lovade att de inte gjort något men som jag var i mitt tillstånd fuckade jag upp det hela och hon blev sjukt ledsen eftersom jag trodde sådant om henne.

Eftersom jag tidigare har känt av någonting blev började jag försöka maska ur henne vad det handlade om. Efter mycket om och men frågade jag henne om hon ville vara med mig och fick svaret att hon inte visste vad hon kände. Hon berättade för och nackdelar varför hon vill vara tillsammans.

Hon älskar mig fortfarande men tycker att det känns annorlunda vilket jag givetvis håller med om. Hon har svårt att prata känslor men jag hade hellre sett att hon tagit upp att hon tyckt det blivit en så allvarlig förändring så att vi kunnat lösa tidigare. Hon berättade även att hon jämför sig själv med tjejer jag har varit med tidigare och är rädd att jag ska göra det, vilket hindrar henne från att göra saker fullt ut. Hon känner även att hon inte kan vara den glada och roliga personen hon egentligen är utan att hon bara är sur och ledsen. När jag sedan la mig och skulle sova var hon väldigt noga att vi skulle prata av när hon kommer hem från en semester med sin familj. Berättade för henne att jag inte vill vara tillsammans henne om hon inte vill det själv och att jag inte är sur eller arg på henne.
Kände att jag inte pallar med att förhållandet bara rinner ut i sanden så innan jag drog hem nästa dag frågade jag henne om vi skulle ändra relationsstatusen på facebook på direkten eller om hon ville vänta. Hon blev ledsen och började gråta medan jag var passiv, tillslut kom svaret att hon ville vänta med det.

Det är nu vi kommer till mitt stora dilemma.
1. Vi är fortfarande tillsammans
2. Vi gör slut.
Nu ska jag vara helt ärlig och tala från botten av mitt hjärta. Jag känner att jag vill försöka igen.

Fine! Om hon inte vill vara med mig är det lugnt för min del. Har ändå så mycket annat roligt att spendera min tid på. Alla underbara kompisar och äventyr jag dumt nog har prioriterat mycket mindre på grund av henne, jag har varit på tok för mycket code punkt slut! Vårt break har varit så sjukt givande för mig och äntligen faller alla bitar på plats. Nu vet jag hur jag vara/göra inom förhållanden. En erfarenhet rikare helt enkelt.

Samtidigt har jag en stark magkänsla att jag vill försöka att lösa det här. Jag vet många saker jag gjort fel och skulle det bli att vi fortfarande är tillsammans så kommer jag att göra allt i min värld för att inte falla ner i fällorna.

Men jag har så sjukt mycket fritid och behöver inte åka 7 mil för att träffa min flickvän. Jag ska vara cp ärlig igen, även fast det givetvis är tråkigt och jag ibland kan vara ledsen så mår jag så sjukt bra. Jag har hittat tillbaka till mig själv och ska fortsätta att utvecklas. Jag vet att jag klarar mig utan henne och inte att jag måste vara med henne. Men nu kommer min starka känsla att jag vill försöka att fixa förhållandet. Jag hatar att lämna saker ogjort och vill känna att jag gjort det jag kunnat.

Som ni säkert redan förstår har jag ett stort dilemma. En del av mig säger ’’fuck it, bli singel och lev ditt liv. En tjej är inte hela världen’’ den andra säger ’’Försök i alla fall, om det skiter sig så skiter det sig. Bara du gör det du kan’’.

Vet att texten blivit jävligt lång och vissa delar har jag inte tagit med. Det är bara att fråga om ni vill veta mer! känner att jag behöver göra det för att komma närmre vad jag verkligen vill och få synpunkter ur ett brett spektra.

[Silentshot]

Jag känner igen mig en del utav det du skriver, hade precis likadana tankar och känslor som du beskriver, man vill lappa till förhållandet, försöka göra det bra. Jag var precis likadan och jag försökte göra det bättre, jag var relativit ny då inom gamet.

Det jag inser i efterhand var att jag la ner en stor mängd energi på något som egentligen bara var destruktivt för den personliga utvecklingen. Det blev snarare så att den energin som jag la på utveckling, var egentligen indirekt energi på henne, på gott och ont. Det var iofs rätt jädra lärorikt eftersom jag lärde mig mycket på att, men det var inte direkt något jag blev lyckligare utav ,än för stunden.

Jag skulle nog säga, kör på om du känner för det men var beredd på att det kommer att skita sig, reflektera också över fördelarna och nackdelarna. Blir det inte bättre snabbt nog så lägg ner och gå vidare!

[Tumba]

Jag känner igen mig en del utav det du skriver, hade precis likadana tankar och känslor som du beskriver, man vill lappa till förhållandet, försöka göra det bra. Jag var precis likadan och jag försökte göra det bättre, jag var relativit ny då inom gamet.

Det jag inser i efterhand var att jag la ner en stor mängd energi på något som egentligen bara var destruktivt för den personliga utvecklingen. Det blev snarare så att den energin som jag la på utveckling, var egentligen indirekt energi på henne, på gott och ont. Även om det i sig gav mig en erfarenhet rikare, så var det inte direkt något jag blev lyckligare utav än för stunden.

Jag skulle nog säga, kör på om du känner för det men var beredd på att det kommer att skita sig, reflektera också över fördelarna och nackdelarna. Blir det inte bättre snabbt nog så lägg ner och gå vidare!

Riktigt schysst att du tog tid att svara!

Om vi fortfarande är tillsammans är jag givetvis beredd på att det kan skita sig. Damn vad såna här grejer kan öppna upp Pandoras box, ända sen i onsdags har massvis med saker som legat gömd i mitt undermedvetna kommit fram. Feels awesome!

Jag tycker att hon nedvärderar sig själv t.ex. att hon tycker att jag är för bra för henne och är rädd att jag ska inse det och därför lämna henne. Jag känner att hon har svårt att se hennes positiva sidor som jag faktiskt märker av. Klart hon har sina fläckar men det har även jag. Hennes första pojkvän var ett riktigt svin och jag tror att mycket bottnar i det.

Även fast hon fortfarande har svårt att prata känslor har det blivit bättre på den biten. Har insett att jag försökt ändra henne på den här biten, för mig är det ruggigt viktigt att kunna prata om hur man känner.

Hur ser/har ni gjort med öppenhet i era förhållanden?

[Vetinte]

Din magkänsla är enligt mig det enda av relevans. Visst, man kan ta smarta och logiska beslut, men det kommer alltid vara din känsla som avgör om du mår bra eller inte. Av den anledningen tar jag aldrig smarta beslut enbart för att det skulle vara smart. Jag går helt och hållet på min första intuition för att jag vet att de smarta besluten, i ditt fall att dumpa tjejen, inte kommer gagna mitt känsloliv om det är det enda som talar för det.

Även om din logik säger att du borde sticka med dina nya erfarenheter och insikter i bagaget så säger ditt hjärta att du ska vara kvar. Oavsett om logiken finns där så kommer inte det stå som någon tröst när du saknar henne.

Edit: Kanske ska lägga till det. Detta passar långt ifrån alla. För mig är det något som har funnits med naturligt och därmed passar det mig, andra tycker om att planera och analysera.

Hur ser/har ni gjort med öppenhet i era förhållanden?

Du verkar vilja ha en öppen relation och då tycker jag du ska gå på det. När hon vill lägga locket på så får du ta små steg.

[Tumba]

När hon vill lägga locket på så får du ta små steg.

Kan du förklara lite ingående om detta, vet inte om jag fattar det rätt?

Din magkänsla är enligt mig det enda av relevans. Visst, man kan ta smarta och logiska beslut, men det kommer alltid vara din känsla som avgör om du mår bra eller inte. Av den anledningen tar jag aldrig smarta beslut enbart för att det skulle vara smart. Jag går helt och hållet på min första intuition för att jag vet att de smarta besluten, i ditt fall att dumpa tjejen, inte kommer gagna mitt känsloliv om det är det enda som talar för det.

Även om din logik säger att du borde sticka med dina nya erfarenheter och insikter i bagaget så säger ditt hjärta att du ska vara kvar. Oavsett om logiken finns där så kommer inte det stå som någon tröst när du saknar henne.

Edit: Kanske ska lägga till det. Detta passar långt ifrån alla. För mig är det något som har funnits med naturligt och därmed passar det mig, andra tycker om att planera och analysera.

Är också en person som försöker att lite på min magkänsla. Känner helt klart igen mig i det du skriver!

Kan tillägga att det här är mitt första förhållande och har inte något att jämföra med. Men får skriva ner och bearbeta min tankar, är trots allt 1 vecka tills vi ska snacka.

Om vi fortsätter så står ju faktum kvar att någonting inte varit bra. Nu har jag trots allt hittat tillbaka till personen som hon blev förälskad i. Klart det kan bli bakslag och att ''du har blivit annorlunda'' eller kan det vara till fördel för att få tillbaks den gamla ''spänningen'' mellan oss?

Är trots allt mycket lyckligare med mig själv och det kommer att märkas. Klart det är galet nice att träffa massvis med snygga bruttor, men det viktigaste för mig är att växa som person och bli den bästa versionen av mig själv.

Hur det än slutar kommer jag att gå vidare i mitt liv och ta mina erfarenheter som jag ska jobba vidare på. Om det tar slut är jag nöjd med den roliga tiden vi haft tillsammans, palla vara arg eller bitter för att någon annans känslor som man ändå inte kan påverka eller ta ansvar för.

[Rednales]

Håller med om att magkänslan är mest relevant här. Men i sånna här lägen kan de vara svårt att hitta den känslan i djungeln av alla känslor/argument som virvlar runt, så bra att ni har "paus" nu. Viktigt är att släppa problemet helt och göra nått annat, så man kan komma tillbaka med ett nytt tänk och se saken från ett annat perspektiv. Vanligtvis har också en hel del av känslorna lagt sig vid det här laget, vilket gör att det blir enklare att se helheten. För av egen erfarenhet stämmer det som Einstein sa:

“We cannot solve our problems with the same thinking we used when we created them.” -Albert Einstein

Ett annat sak som kan kan vara uppmärksam på är fear of loss(FOL), vilket inte är en lika kravlös känsla som magkänslan men kan vara svår ibland att ursklija från den. I ditt fall skulle magkänslan kunna vara att du verkligen vill vara med tjejen, eller FOL att du vill vara med tjejen för att du förlorar de och de annars. Men att identifiera vad som är vad kan bara du göra.

Lycka till, hoppas det löser sig.

[Tumba]

Fuck yeah vilken bra dag! På två veckor börjar jag att jobba heltid och ett gympass innan det, endorfinerna bara sprutar ut

Håller med om att magkänslan är mest relevant här. Men i sånna här lägen kan de vara svårt att hitta den känslan i djungeln av alla känslor/argument som virvlar runt, så bra att ni har "paus" nu. Viktigt är att släppa problemet helt och göra nått annat, så man kan komma tillbaka med ett nytt tänk och se saken från ett annat perspektiv. Vanligtvis har också en hel del av känslorna lagt sig vid det här laget, vilket gör att det blir enklare att se helheten. För av egen erfarenhet stämmer det som Einstein sa:

“We cannot solve our problems with the same thinking we used when we created them.” -Albert Einstein

Ett annat sak som kan kan vara uppmärksam på är fear of loss(FOL), vilket inte är en lika kravlös känsla som magkänslan men kan vara svår ibland att ursklija från den. I ditt fall skulle magkänslan kunna vara att du verkligen vill vara med tjejen, eller FOL att du vill vara med tjejen för att du förlorar de och de annars. Men att identifiera vad som är vad kan bara du göra.

Lycka till, hoppas det löser sig.

Yo! Har Funderar ganska mycket kring FOL. Läst igenom Magic of making up och den ändrade verkligen min syn på hela situationen. Istället för att tänka ''jag måste ha henne kvar'' så blev tankegångarna till ''vill jag verkligen vara tillsammans med henne och varför vill jag det''.

Ärligt talat är mitt liv så fucking bra nu att jag inte behöver henne. Det som tär på mig är att jag inte vet vad hon eller jag känner. Det hade varit betydligt lättare för mig om jag blir cold hearted dumpad. Då skulle det här kapitlet varit avslutat för mig.

Jag är väldigt organiserad och gillar att ha mycket kontroll om saker runt mig, både på gott och ont. Som person är jag hård på utsidan och varm inuti, människor jag bryr mig och bryr jag mig verkligen om. Även om hon inte vill vara med mig så bryr jag mig ändå om henne. Hon har hjälp mig att växa jättemycket på sätt som jag inte skulle utvecklats på annars.

Har även drömt ganska mycket om henne på senaste tiden. Drömmarna har handlat om att allt varit bra mellan oss.

läste att chris_93 här på forumet hjälper folk att tolka drömmar och finns säkert fler. Drömmarna kan säkert vara till hjälp för att komma underfund med vad jag verkligen känner.

[Chris_93]

Hmm jag tror du missuppfatta vad jag gör. Jag tolkar inte drömmar, jag styr dem.
Lite som ett PS4 fast min hjärna som är en aning mer kraftfull. Så det är snarare i underhållningssyfte än terapeftiskt syfte.

Däremot så är dina drömmar lite som en semester-resa i ditt egna inre.

Det är en bokstavlig upplevelse av dina minnen, känslor och tankar.

Den bästa för att tolka dina drömmar är du själv, eftersom det är bara du själv som kan förstå dig själv.
Vi andra kan bara gissa. Ofta är drömmar även någonting som vi under dagen tränger undan och vi upplever dem på natten i vårt undermedvetna när vi sover.

Ditt dilemma om Singelliv VS. Förhållande försöker jag själv tampas med i min blogg och det är jag inte kapabel att hjälpa dig med eftersom jag helt saknar erfarenhet av det, jag är i samma situation som dig fast i andra änden.

Jag hoppas det löser sig för dig. Kom ihåg att du har åtminstone valet att välja.

Ett sätt att tackla detta, jag bara spekulerar nu, kan kanske vara att även om det inte är helt sant, vara man och ta på sig hela skulden för vad som gick fel. Fråga henne vad som är fel på dig och försök fixa det, var den bättre hälften. Och sen när du lever ett liv då du är ditt bästa jag och inte behöver henne och hon kanske vill tillbaks, så kan du återigen välja, men denna gången från en bättre version av du.

Dessutom precis som en random brud man smsar, kanske hon behöver vara borta från dig för att veta vad hon missar. Det är en risk man måste ta.

ÅTERIGEN; jag bara spekulerar, har ingen som helst erfarenhet själv, men har en del polare som gått igenom denna processen detta året.

Sorry att jag inte kunde hjälpa dig mer med dina drömmar. :/

[Tumba]

Hmm jag tror du missuppfatta vad jag gör. Jag tolkar inte drömmar, jag styr dem.
Lite som ett PS4 fast min hjärna som är en aning mer kraftfull. Så det är snarare i underhållningssyfte än terapeftiskt syfte.

Däremot så är dina drömmar lite som en semester-resa i ditt egna inre.

Det är en bokstavlig upplevelse av dina minnen, känslor och tankar.

Den bästa för att tolka dina drömmar är du själv, eftersom det är bara du själv som kan förstå dig själv.
Vi andra kan bara gissa. Ofta är drömmar även någonting som vi under dagen tränger undan och vi upplever dem på natten i vårt undermedvetna när vi sover.

Ditt dilemma om Singelliv VS. Förhållande försöker jag själv tampas med i min blogg och det är jag inte kapabel att hjälpa dig med eftersom jag helt saknar erfarenhet av det, jag är i samma situation som dig fast i andra änden.

Jag hoppas det löser sig för dig. Kom ihåg att du har åtminstone valet att välja.

Ett sätt att tackla detta, jag bara spekulerar nu, kan kanske vara att även om det inte är helt sant, vara man och ta på sig hela skulden för vad som gick fel. Fråga henne vad som är fel på dig och försök fixa det, var den bättre hälften. Och sen när du lever ett liv då du är ditt bästa jag och inte behöver henne och hon kanske vill tillbaks, så kan du återigen välja, men denna gången från en bättre version av du.

Dessutom precis som en random brud man smsar, kanske hon behöver vara borta från dig för att veta vad hon missar. Det är en risk man måste ta.

ÅTERIGEN; jag bara spekulerar, har ingen som helst erfarenhet själv, men har en del polare som gått igenom denna processen detta året.

Sorry att jag inte kunde hjälpa dig mer med dina drömmar. :/

Tack för att du ändå tog dig tid att skriva! Ni CL dudes är fan underbara, sjukt tacksam att ni hjälper mig!

Det där med att att jag tränger undan tankarna stämmer till punkt och prickar. Försöker att tänka på henne så lite som möjligt i tron om att jag ska få en klarare bild i huvudet.

Tar och skiter att göra så och sätter mig och skriver ner för/nackdelar med förhållandet nu på direkten.

Om jag inte agerat dåligt i förhållandet skulle inte problemet uppstå, det är trots allt hon som ville ha andrum. Äntligen har jag blivit tvingad att inse felen jag gjort och fått ut massvis ur mitt undermedvetna.

[Tumba]

Update: Jag och tjejen gjorde slut idag.

Hon kom förbi och vi snackade. Sa som jag kände och hon berättade att hon inte ville vara med mig. Konstigt nog blev jag inte ens ledsen. Sa att hon kunde göra vad hon vill. Träffa andra dudes, vara med sina polare osv.

Såg att hon var småledsen och är nästan säker att hon blev ställd när jag inte gav henne reaktionerna hon förväntat.

Berättade att hon fick dra om hon ville, Sa att det är ok att vara ledsen och tycka att det är tråkigt. Hon svarade med att säga att det inte var det utan bara jobbigt. Tyckte att hon hade bitchig attityd och drog fram laptopen. Hon sa ''om du ska sitta vid datorn så drar jag''. Svarade med ''ska bara in på facebook och ändra relationsstatus''. hon reagerade på samma sätt som när hon blir ledsen, reste sig ur sägen och drog.

Känns jävligt konstigt/komiskt att hon inte vill vara tillsammans, men när jag är kall och beredd att avsluta förhållandet rakt av så blir hon ledsen och drar.